Kär tidning med många namn | Akademikerförbundet SSR

Akademikern

"Socionomen" blir "Akademikern"

Kär tidning med många namn

Med tiden har förbundets tidning ändrat såväl namn som utseende. Ur 1950-talets "Socionomen", via ett par namnbyten, föddes "Akademikern". Varför har dessa förändringar skett?

Tidningen Socionomen fick sitt utgivningsbevis utfärdat den 18 november 1957. Den är ett år äldre än fackförbundet SSR (nuvarande Akademikerförbundet SSR), som bildades först hösten 1958. "Socionomen" skapades som ett organ för en facklig utbrytargrupp – socionomsektionen – som anslutit sig till SACO.

Det främsta syftet med tidningen då var att föra fram gruppens budskap. Socionomsektionen argumenterade mot den fackliga verksamhet som tidigare bedrivits inom SKTF, anslutet till TCO. Utbrytarna menade att den tidigare verksamheten var otillräcklig för att tillvarata socionomernas yrkesintressen. Tidningen var under sin första tid inte omfattande. Den var på endast åtta sidor.

Med stora bokstäver

Redan i tidningens första nummer presenterade utbrytargruppens ordförande, Erik Linderståhl, socionomsektionen. Artikeln var visserligen inte så starkt polemisk mot SKTF men den fick ändå stor betydelse. Han argumenterade där för att socionomerna borde samlas kring ett enhetligt förbund istället för att, som då var fallet, vara uppdelade på flera.

Linderståhl betonade att socionomexamen är lika med högskoleexamen. "Socionomerna tillhör akademikerna", var hans budskap. Sist i denna tidning stod det också med stora bokstäver: "MOT FACKLIG SPLITTRING! En facklig enhetlig socionomförening i SACO".

Konflikt

Tidningen spreds sedan till alla examinerade socionomer som kunde spåras upp. Därigenom blev planerna på en facklig utbrytning från TCO allmänt kända. För SKTF blev det en bekräftelse på att sektionens fackliga mål kolliderade med deras egna. En häftig konflikt uppstod.

Denna motsättning blev sedan ett tema i många nummer av "Socionomen". Såväl redaktionen som enskilda medlemmar bemötte SKTF:s argument mot sektionen. Till slut bildades ett helt nytt fackförbund – SSR. Den nya organisationen skulle stå öppen för alla socionomer oavsett arbetsmarknadssektor och vilken tjänst man hade.

Intressant inblick

De tidiga årgångarna av tidningen ger också intressanta inblickar i hur diskussionerna kring sociala frågor fördes under denna tid. I ett nummer från 1959 skildrar Carl-Axel Valén, en socionom som tillbringat tre månader i Japan, en japansk ungdomsskola.

"Mest förvånansvärt var det dock att i denna i övrigt konservativa miljö finna en så modern behandlingsform som elchock, för vilken man hade en egen utrustning. Dessutom visade det sig att man bedrev intensiva studier av internernas uppträdande, såväl i grupp som enskilt. De placerades vid dessa tillfällen i särskilda observationsboxar i vilka man - omärkligt för dem själva - följde deras uppträdande."

Nya reformer – nytt namn

År 1984 bytte tidningen sedan namn till "SSR-tidningen/Socionomen". Orsaken till namnbytet var de nya reformerna inom högskolan. Denna tidens högskolereformer – förändringar som också SSR hade medverkat till – hade lett till att de som examinerades från den nya förvaltningslinjen och den nya linjen för personal- och arbetslivsfrågor inte fick titeln socionom. Endast de som utexaminerades från den sociala linjen kunde fortfarande kalla sig socionomer.

Även om socionomerna fortfarande var en majoritet av medlemmarna skulle ändå den minoritet inom förbundet som hade en annan titel med tiden växa i antal. Namnbytet markerade att SSR skulle ge ut en tidning som vände sig till alla förbundets medlemmar, både socionomer och andra yrkesgrupper som personal- och förvaltningstjänstemän.

Vidgad läsekrets

Medlemstidningen hade förändrats mycket från sin begynnelse på 50-talet till 80-talet. Det mest iögonfallande var att den blivit mer omfattande. Den hade fått en mycket bättre layout, längre artiklar och flera sidor med platsannonser i slutet av tidningen.

År 1986 var det dags att helt slopa namnet "Socionomen". Tidningen hette från och med nu endast "SSR-tidningen". Det blev den slutgiltiga bekräftelsen på att SSR inte längre enbart var ett examensförbund. Namnbytet skedde trots att redaktionen var medveten om att namnet "Socionomen" hunnit bli ett begrepp bland fackliga tidningar. Många människor – även utanför förbundets medlemskrets – läste nu tidningen.

"Akademikern" föds

Slutligen, år 2006, bytte tidningen åter namn till det nuvarande: "Akademikern". Med namnbytet ändrade tidningen också karaktär. "Akademikern" blev nu ett magasin: glesare utgivning, tjockare tidning på bättre papper, samt ett längre tema i varje nummer. De synbara förändringarna var stora både vad gäller form och innehåll.

I det första numret 2006 var temat "Facket i förändring". De tre stora fackliga centralorganisationernas ledare intervjuas där: SACO:s ordförande Anna Ekström, LO:s Wanja Lundby-Wedin och TCO:s Sture Nordh. De uttalar sig i frågor av stor betydelse för de fackliga organisationernas framtid.

Facktidskriften "Socionomen"

Men har tidningen "Socionomen" verkligen upphört ? Nej, den finns fortfarande kvar! Fast nu inte som medlemstidning utan som en uppskattad facktidskrift för kvalificerat socialt arbete. Den började utkomma 1987. I det första numret 1987 var temat "Socialarbetarrollen: Generalist eller specialist?". Där berättar några socionomer om sin yrkesroll. Det är givetvis stor skillnad på den ursprungliga lilla förbundstidningen "Socionomen" från 50-talet och den facktidskrift som ges ut idag. Dagens facktidskrift är ett fylligt magasin med teman, boktips och debattsidor.

Källor:

Tidningar från SSR:s arkiv
Tomas Lundenmark. 2003. En särskild historia: berättelsen om SSR.