9 av 10 socialsekreterare är behöriga

Idag släpptes Socialstyrelsens uppföljning av behörighetskravet inom myndighetsutövning av barn och unga. Den visar att samtliga intervjuade kommuner är positiva till regleringen och att mer än nio av 10 socialsekreterare är behöriga.

Så är den äntligen klar: Socialstyrelsens uppföljning av kravet på behörighet inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Med hjälp av en enkätundersökning till alla Sveriges kommuner, intervjuer med chefer inom socialtjänsten i nio kommuner och intervjuer med sex högskolor står det klart att 93 procent av de som arbetar som socialsekreterare inom myndighetsutövning av barn och unga har socionomexamen eller annan relevant utbildning. Samtliga intervjuade kommuner är positiva till behörighetskravet och anser att det driver utvecklingen i rätt riktning. Detta är så klart som ljuv musik för ett fack- och professionsförbund som värnar kvalitetssäkring.

De positiva konsekvenserna av regleringen som lyfts är: ökad rättssäkerhet för den enskilde, ökad kunskap och ökad kompetens hos socialsekreterarna samt ökad kvalité. Tydligheten om vilken kompetens som behövs inom den sociala barn- och ungdomsvården lyfts också fram som något positivt och en kommun skriver att regleringen bidrar till att socionomernas yrkesroll får en höjd status och stärkt position. Kända framgångsfaktorer som en stabil organisation, nära ledarskap och en tradition av att endast rekrytera socionomer som socialsekreterare leder till att kommuner har lättare att uppfylla behörighetskravet.

Självklart speglas också krisen i socialtjänsten i Socialstyrelsens uppföljning och myndigheten är väldigt tydlig med att kommunerna måste ta ett större ansvar för att skapa bättre förutsättningar inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det är få obehöriga socialsekreterare ur ett nationellt perspektiv men det är också stora regionala skillnader. Flest obehöriga finns det i Södermanland, Kalmar och Västmanland. Utifrån uppföljningens resultat skulle särskilda insatser kunna sättas in i de kommuner där svårigheterna att rekrytera socionomer är som störst för att partsgemensamt skapa mer attraktiva arbetsplatser. Det är ett arbete som Akademikerförbundet SSR gärna deltar i.

Svårt att komplettera

Uppföljningen belyser också svårigheten för socialsekreterare med annan akademisk utbildning att komplettera sin utbildning för att uppfylla behörighetskravet. Den kartläggning som är gjord visar att de flesta obehöriga socialsekreterare har läst olika beteendevetenskapliga utbildningar. Lärosätena är enligt bestämmelser i högskoleförordningen skyldiga att bedöma den sökandes reella kompetens, alltså det man lärt sig både genom studier och arbete. Socialstyrelsen konstaterar att högskolorna kommit olika långt i sitt arbeta med att möta behovet från de socialsekreterare som behöver komplettera sin utbildning.

En del har inlett samarbete med kommuner eller regionförbund, andra inte. Högskolorna har olika syn på om en person som vill validera måste vara antagen och registrerad på socionomutbildning eller ej. De är också väldigt olika förberedda på att validera personer som vill komplettera sin utbildning. Så kan det inte fortsätta. Även om högskolorna är självständiga myndigheter så måste förutsättningarna för att validera och komplettera sin utbildning bli mer lika över landet. Därför är det positivt att Socialstyrelsen nu kommer att ha en dialog med lärosätena för att se över möjligheterna för obehöriga socialsekreterare att bli behöriga enligt föreskrifterna. Ett flertal kommuner lyfter också behovet av att socialsekreterare med lång arbetslivserfarenhet inom myndighetsutövning och annan högskoleutbildning än socionomexamen ska få tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet för att bli validerade som behöriga. Detta är något som förbundet ställer sig bakom. Det är självklart att de som arbetat länge inte ska behöva lämna sina tjänster eller utbilda sig under många år.

Socialstyrelsens uppföljning av behörighetskravet bidrar verkligen till en mer nyanserad bild av i vilken utsträckning landets kommuner lever upp till kravet. Det är tydligt att många åtgärder måste riktas in på specifika kommuner snarare än att smetas ut över hela landet. Det är ändå fortfarande så att arbetssituationen inom socialtjänsten är knäckfrågan för att både rekrytera och behålla socialsekreterare.