Algoritmer kan inte ersätta människor

Algoritmer sköter Facebook och börsen, de vill maximera din konsumtion och de sorterar listor. De ser till att tvättmaskiner följer sina program och att självstyrande bilar gör rätt manöver. De sköter olika ansökningsförfaranden och de gör det mycket fort.

Nu har algoritmerna nått socialtjänsten och många kommuner vill vara med. Det är lockande att införa digitala hjälpmedel som gör det rutinartade administrativa arbetet lättare. Och frigjord tid kan användas till det direkta sociala arbetet – eller? För samtidigt som algoritmer gör sitt inträde i socialtjänsten så märker vi att det sociala arbetet förändras, men beror det på algoritmen?

Det vi ser är ett förändrat synsätt kring den verksamhet som ansvarar och arbetar med försörjningsstöd. Med motiveringen att behovet av försörjningsstöd beror på arbetslöshet är det logiskt att verksamheten i allt större grad sorteras in under en arbetsmarknadsförvaltning.

Kommunen har mer och mer fått ansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Det finns fördelar med det, eftersom en arbetsmarknadsförvaltning känner den kommunala arbetsmarknaden, och har bra kontakter och kunskaper om hur bra matchningsprocesser kan genomföras. De är också bra på coachning, att skriva CV:n, ordna jobbsökarkurser och mycket annat.

Roboten tar hand om ansökningarna

Eftersom de berörda ofta inte har rätt till någon arbetslöshetsförsäkring utgörs den ekonomiska ersättningen av försörjningsstöd. Ansökningar tar en robot hand om. Ett förenklat förfarande med snabba beslut och, enligt anhängarna kan en robot aldrig göra fel.

Trots alla fördelar är det något som skaver. Att bevilja försörjningsstöd är en stor del av socialtjänstens verksamhet. Synen på rätten till försörjningsstöd har förändrats genom en stark styrning med krav på motprestationer, riktlinjer och checklistor. Det är inte lätt att få försörjningsstöd idag och med den starka styrning som påverkar bedömningen av rätten till försörjningsstöd så kan väl en robot göra arbetet bättre?

Det kan den säkert om vi inte lägger någon vikt vid betydelsen av det mänskliga mötet. Mycket av mänskligt arbete kan ersättas, men inte mötet. Roboten har i detta sammanhang uppgiften att ta emot ansökningar, samla in uppgifter och bearbeta dem som underlag för beslut. Det är bra men låt det stanna vad det. Det sociala arbetets kärna är att se till helheten och beakta flera perspektiv. Och detta kan gå förlorat genom en ensidig omsvängning av arbetet med försörjningsstöd.

Många som söker försörjningsstöd har säkert arbetslöshet som sitt huvudproblem. Men utan att försöka stigmatisera problemen så finns det en samlad social kunskap om att brist på pengar ger konsekvenser och orsakerna till brist på pengar har också sina orsaker. Fattigdom är nästan ett ord vi inte får använda – bara om vi talar om andra länder – men fattigdom finns även här i Sverige. Vad händer med de barn som under långa perioder lever i fattiga familjer?

Flexibilitet och mänsklighet

Idag är arbetet med försörjningsstöd en del av socialtjänstlagens ansvar och det förpliktar. Arbetet omfattar ju också socialtjänstlagens övriga bestämmelser, som lagens portalparagraf ”främja människors ekonomiska och sociala trygghet”, skyldighet att göra individuella bedömningar, se hela familjens livssituation med särskild inriktning på barn och unga, och leva upp till kompetens och kvalitetsparagraferna. Det handlar om att upptäcka missbruk, psykisk ohälsa och våld. Det handlar om att erbjuda flexibilitet och ett mänskligt möte.

Behovet av kvalificerat socialt arbete är stort. Vårt samhälle genomgår stora förändringar. Trots högkonjunktur har vi en otillgänglig bostadspolitik, segregerade bostadsområden, högre gängkriminalitet och stora inkomstskillnader. Det är därför viktigt att det sociala arbetet utvecklas till att motverka detta genom en mer lättillgänglig socialtjänst, som möter människor med tidiga insatser där behovet att hjälpa är huvudsaken och inte att det upplevs som repressivt. Att avveckla det sociala arbetet också när vi talar om försörjningsstöd är fel väg att gå.

Mandatet för socialt arbete är politiskt men införandet av algoritmer är ofta också politiskt. En algoritm är ett datorprogram som måste skapas och programmeras. Ett professionellt socialt arbete måste också skapas men kan aldrig programmeras. Varje människa är unik och har olika livssituationer. Det professionella sociala arbetet ska vara en viktig byggsten i välfärden och detta arbete utövas i samspel med människor och med samhället.

Yvonne Ahlström