Amore, passione, missione

Vad får socialsekreterare att stanna kvar inom ett område där de flesta hoppar av? Om det berättade forskaren Karin Kullberg vid ett seminarium på Socionomdagarna.

Ingen kan väl ha undgått att märka att socialtjänsten är hårt drabbad av avhopp – både bland anställda och chefer. Men vad är det då som får folk att stanna kvar? Karin Kullberg, doktor i socialt arbete och universitetslektor vid Socialhögskolan på Lunds universitet, har tillsammans med två kollegor intervjuat socialsekreterare och socialchefer på barn och ungdomsenheter i både Sverige, Storbritannien och Italien för att hitta de stärkande faktorerna.

Det handlar om både personliga, professionella, organisatoriska, relationella och utbildningsmässiga faktorer som bidrar till att medarbetare och chefer kan känna sig trygga, uppskattade och betrodda.

Passion och kärlek

När det gäller det personliga beskriver många av socialarbetarna en personlig passion och kärlek till sitt jobb, som bidrar till både självkänsla och värde. De känner sig stolta över sitt jobb, och känner att de göra en positiv skillnad i människors liv – om de får de rätta förutsättningarna.  

På det organisatoriska planet lyfts frågan om stöd och handledning. Arbetet bör ha en begriplig struktur för hur ärenden hanteras, en regelbunden arbetssituation och inte för många ärenden. De vill ha resurser för att kunna hjälpa familjerna och få det handlingsutrymme och den tillit som de behöver för att kunna använda sin professionella kompetens.

Viktigt med ledarskap

Ledarskapet är också mycket viktigt, särskilt den närmaste chefen. Att ha någon som tar ens parti och litar på ens kompetens. Någon som kan området och värnar om både barnens och personalens säkerhet.  

Det handlar också om relationerna med de andra kollegorna på arbetsplatsen. Att kunna bygga både professionella och privata kontakter, skratta tillsammans, och att ge och få känslomässigt stöd och hjälp.

Sist men inte minst krävs det att man har de teoretiska och praktiska kunskaperna som krävs för att hantera arbetet. Och att få förutsättningarna för att fortsätta utvecklas och bygga på sina kunskaper.

Det Kullberg beskriver känns närmast självklart – men ändå något som inte alla arbetsplatser lyckas uppnå. Hur ser det ut på ditt jobb?

Läs mer om Karin Kullbergs forskning på Lunds universitets hemsida.