Ansvaret för ensamkommande barn måste delas

Kommunerna jobbar hårt med att ta emot ensamkommande barn och unga. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har nu presenterat sina förslag på hur mottagandet kan förbättras och vill att staten ersätter kommunerna tidigare än vad som idag är fallet.

Under 2014 ansökte cirka 7 000 ensamkommande barn och ungdomar om asyl i Sverige genom Migrationsverket, vilket var en stark ökning jämfört med föregående år. Och ökningen håller i sig. Enligt Migrationsverkets prognos i juli kommer det att komma 12 000 ensamkommande barn till Sverige under 2015. 

Behovet är stort och omedelbart: Barnen behöver stöd och boende.

– Många kommuner gör allt de kan för att ge barnen ett bra mottagande. Men tyvärr räcker inte det. Förutsättningarna från staten behöver förbättras, säger Lena Micko, ordförande för SKL, en arbetsgivar- och intresseorganisation för kommuner och landsting i Sverige.

– Myndigheternas ansvar för mottagandet, fördelningen i landet och ersättningarna till kommunerna fungerar inte bra. Dessutom är situationen för barnens boende olöst. Många kommuner får jobba dag och natt för att ordna boenden.

Lena Micko beskriver situationen som akut.

Till att börja med måste Migrationsverket skynda på sin registrering av barnens asylansökan samt göra en noggrann utredning för anvisning till den kommun barnen ska bo i, hävdar SKL. Även Inspektionen för vård och omsorg behöver skynda på sin tillståndsgivning för nya boenden.

Flera kommuner ligger ute med mångmiljonbelopp i väntan på ersättning från staten. SKL vill att staten gör en översyn över hur mottagandet ska organiseras och hur ansvaret ska fördelas mellan staten och kommunerna.

– Att tvinga kommuner att ta emot ensamkommande barn har inte löst problemet med ett mottagningssystem som är underdimensionerat, säger Lena Micko.

 

Några av SKL:s synpunkter till staten:

  • Staten ska överta det övergripande ansvaret för ankomstboenden. Migrationsverket kan lättare planera boenden eftersom de har prognoser om hur många barn som kommer. Dessutom är det enklare och billigare att en part gör upphandlingar.
  • Ankomstboenden ska spridas till fler län så att fler kommuner kan bli engagerade i mottagandet. Kommuner med högt mottagande av asylsökande och flyktingar samt anknytningsanvisningar ska få färre tvångsanvisningar av ensamkommande barn.
  • Ankomstkommunerna bör helt undantas från tvångsanvisningar. Den regionala samordningen av Länsstyrelsen behöver förbättras, både vad gäller ankomst och anvisning.
  • Regeringen måste snabbt besluta om en ny placeringsform – stödboende – som motsvarar de ensamkommande barnens speciella behov. Det är också viktigt att fortsätta stimulera folkhögskolorna att ta emot ensamkommande, eftersom det ofta motsvarar ungdomarnas behov.
  • Migrationsverket måste utveckla anknytningskriterierna som ligger till grund för anvisningarna.
  • Statens ersättningar till kommunerna behöver täcka alla faktiska kostnader och snabbt överföras till kommunerna. Idag är det oförutsägbart vad kommunerna kan få ersättningar för.
  • Ersättningarna behöver kontinuerligt räknas upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen.

Ankomstkommuner

När ett ensamkommande barn anländer till Sverige och söker asyl erbjuds barnet i enlighet med socialtjänstlagen ett tillfälligt boende i den kommun (ankomstkommun) där det ger sig till känna för svensk myndighet. 

När barnet söker asyl anvisar Migrationsverket omedelbart en kommun. Den anvisade kommunen blir genom anvisningen ansvarig för omhändertagandet för de aktuella barnet.