Är det nu jag ska ångra min utbildning?

Som snart färdigutbildad socionom vill jag se en stärkt yrkesroll för socialsekreterare – inte sänkta kompetenskrav. Sveriges politiker måste ta sitt ansvar och erbjuda attraktiva arbetsplatser. Annars förlorar de de unga socionomer som snart kommer ut på arbetsmarknaden.

För ett par veckor sedan föreslog Centerpartiet sänkta kompetenskrav inom den sociala barn- och ungdomsvården. Förslaget är att det inte längre ska vara krav på en akademisk examen inom detta område. SKL har tidigare uttryckt tankar om det och fackförbundet Vision har ställt sig bakom Centerpartiets förslag. Men det kan inte jag göra.

Som socionomstudent börjar jag undra om min utbildning inte längre är nödvändig. Har jag investerat all denna tid och tagit stora studielån när jag inte behöver det? Hur skulle detta förslag förändra mina möjligheter att klättra på den berömda karriärstegen eller få en bra lön som utbildad socionom? En kan kanske anta att möjligheterna inte direkt ökar.

Samtidigt tycker jag att förslaget mest är sorgligt när följderna av det i slutändan kommer drabba samhällets barn och unga. Våra mest oskyldiga och försvarslösa människor ska väl ha det bästa skydd samhället kan erbjuda?

Krisen i socialtjänsten är inget nytt. Idag används ofta förra årets stora flyktingström som en förklaring till den, men situationen i socialtjänsten har varit ohållbar länge. Att sänka kompetenskraven är inte lösningen på problemet.

Lön och ledarskap

Som snart färdigutbildad socionom vill jag se att yrket som socialsekreterare blir mer eftertraktat. Lönen är en viktig fråga för att göra detta möjligt, men det är långt ifrån allt. Som nyexaminerad socionom skulle jag vilja se ett bra ledarskap på min arbetsplats. En genomgående introduktion och sedan fortlöpande vägledning från ledningen för att jag i mitt sociala arbete ska kunna göra mitt absolut bästa utifrån bra och rättvisa förutsättningar.

En annan viktig faktor för att jag som ung socionom skulle vilja arbeta som socialsekreterare är att arbetsbelastningen och arbetsmängden minskar till rimliga nivåer. Ofta rapporteras om socialarbetare som stressar, jobbar över och i värsta fall slutar eller sjukskriver sig från arbetet. Det är en skrämmande trend och min uppfattning är att yrket som socialsekreterare idag inte är ett förstahandsval för många socionomstudenter. Jag hoppas att Sveriges politiker snart gör någonting åt situationen inom socialtjänsten så att fler vågar söka sig till socialsekreteraryrket.

Sänkta kompetenskrav – minskad status

Det finns gott om socionomer. Nu måste vi göra socialsekreteraryrket mer eftertraktat. Jag vill som socionom kunna vara stolt över mitt yrke och min yrkesroll. Att sänka kompetenskraven skulle vara förödande för många, inte minst de barn och unga som behöver samhällets sociala skyddsnät. Att sänka kompetenskraven skulle innebära ytterligare en minskning av socialsekreterares status, och på så sätt göra det ännu mindre eftersträvansvärt. Gör inte så studenter ångrar sin utbildning, att dagens socialsekreterare inte orkar arbeta och, viktigast av allt, låt inte våra barn och unga sota för att Sverige blundar för det verkliga problemet.