Arbetsmiljö vs löneökningar

När jobbet blir en återvändsgränd

På många håll i landet har lönerevisionerna för landets kommunal- och landstingsanställda precis avslutas innan sommaren. I dess kölvatten har jag noterat ett negativt samspel mellan lön och arbetsmiljö. Ett köpslående har uppstått genom att arbetsgivare tummar på arbetsmiljön till förmån för högre löner i hopp om att socialsekreterare slutar säga upp sig.

I en kommun har flera socialsekreterare under kort tid sagt upp sig. Förklaringar av typen – att folk är nyfikna och det är sunt med personalomsättning – håller inte. Särskilt när enstaka kollegor sagt upp sig utan att ha ett nytt arbete att gå till. Som orsak anger de anställda att arbetsmiljön och arbetsvillkoren varit tuffa eller ”omöjliga”. Ärendehögar som växer, ingen tid för kompetensutveckling, ingen handledning, ingen avlastning, svåra beslut och en ständig rädsla för att begå ett ödesdigert misstag. Som lök på laxen har socialsekreterarna dessutom en låg lön, svag löneutveckling och problem att ta ut flex och semester.

Många har tröttnat och därför sökt sig till nya arbetsgivare. Uppdraget och ansvaret mot kommuninvånarna kvarstår dock och för att fylla luckorna har arbetsgivaren tre alternativ. Det första alternativet är mycket kortsiktig och kostsamt: att kalla in konsulter. Det andra innebär att arbetsgivaren tvingar medarbetare (ibland efter hot om arbetsrättsliga åtgärder) att både utföra sina egna arbetsuppgifter och andras även om det sker på bekostnad av en orimlig arbetsbelastning och hälsovådliga arbetstider. Även det måste betraktas som en kortsiktig och ogenomtänkt lösning. Den skapar knappast engagemang, lojalitet eller nöjda medarbetare. Tvärtom är det bara en tidsfråga innan även dessa flyr arbetsgivaren.

Får man köpslå om arbetsmiljö?

Det tredje alternativet är visserligen mer genomtänkt och långsiktigt men även det medför en rad bekymmer. I stället för piskan (hot) använder sig arbetsgivaren av en morot (högre lön). Det sker genom att höja lönerna för hela grupper eller enbart för enskilda arbetstagare. Vid de tillfällen där lönerna höjs för hela grupper av anställda så sker det utifrån insikten om att yrket är för lågt lönesatt utifrån det svåra och/eller ansvarsfulla arbetet som medarbetarna utför. Det finns gott om exempel på hur socialsekreterare nu får upp sina löner utifrån den insikten. Men i de fall där arbetsgivaren inte vill eller kan höja lönerna för hela gruppen så förekommer lösningar där man försöker locka enskilda att stanna kvar genom att erbjuda dessa betydligt bättre villkor än tidigare. Den hanteringen väcker två frågor hos mig. Får arbetsgivaren köpslå om en dålig arbetsmiljö och vad gäller när lönefrågan ställs mot arbetsmiljön?

Vid sidan av att kommunen ska tillhandahålla rätt stöd, service och trygghet för kommuninvånarna så har kommunen som arbetsgivare en skyldighet att bland annat efterleva:

  • regelverket kring den psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön
  • arbetstidslagens krav på dygns- och veckovila, med mera
  • rätten till en sammanhängande semester
  • kollektivavtalen om flextid och
  • löneavtalen.

Fördröjer det oundvikliga

Utöver det ligger det i arbetsgivarens eget intresse att marknadsföra sig som en attraktiv arbetsgivare för att både kunna rekrytera, utveckla och behålla medarbetare. De individer som blir erbjudna en högre lön mot att man avstår sina arbetsrättsliga rättigheter tycker nog att det är en rätt så okej lösning. Man får ett rätt så rejält lönepåslag och går från en dålig lön till en ”acceptabel” nivå. Visserligen så kanske man inte får sin semester så som man hade önskat, mycket sena kvällar förekommer utan någon kompensation och man får städa undan efter kollegor som lämnat arbetsgivaren. Den dysfunktionella arbetsmiljön kvarstår dock och den nya lönen fördröjer möjligen det oundvikliga – en uppsägning. För ingen orkar med en sådan arbetsbelastning i längden.  

När det gäller lönen så finns en outtalad grundregel om att en dålig arbetsmiljö aldrig ska kompenseras med högre löner. Till viss del görs det dock. I en arbetsvärdering tar man till exempel hänsyn till faktorer så som ansvar, ansträngning och arbetsförhållanden. Arbeten som ställer högre krav på dessa tre faktorer får ofta en högre arbetsvärdering även om ansträngning och arbetsförhållanden ges en något lägre tyngd än andra faktorer.

”Kanske” har socialsekreterarna hela tiden legat för lågt i förhållande till de svåra krav som arbetet ställer men grundtanken är ändå att arbetsgivaren ständigt ska se över arbetsförhållanden och hålla dessa på en acceptabel nivå. Och det är inte många som skulle acceptera en motivering i stil med att ”du får acceptera en sämre arbetsmiljö i och med att du får bättre betalt än alla andra” (även om det tyvärr är en sanning för många medlemmar som är chefer).

Ta för er!

Det enda vettiga i det här eländet är att både arbeta med lönen, arbetsmiljön och arbetets organisering för hela grupper. Och det snabbt! Oftast nöjer sig arbetsgivare med att reaktivt upprätta handlingsplaner som tar en evighet att ta fram och en oändlighet att implementera.  Arbetsgivaren löper således risken att åka på en anmälan till Arbetsmiljöverket, att lokala kollektivavtal sägs upp, att bli Lex Sarah-anmäld för brister i tjänsteutövandet, skriverier i tidningarna och inte minst ett dåligt rykte som potentiell arbetsgivare.

Så istället för märkliga ad-hoc lösningar som visserligen löser ett bekymmer men skapar nya är det lika bra att göra ett omtag och jobba strategiskt med både arbetsmiljön och lönen. Men så länge som arbetsgivare struntar i det eller saknar förmågan att göra det så är mitt råd till landets socialsekreterare – fila på CV:n och det personliga brevet. Ni har hög kompetens och kan ta ansvar. Ni kan byta bransch, sektor eller karriär och är således mycket efterfrågade på hela arbetsmarknaden. Ta för er!