Barn till missbrukande föräldrar

Tre socialarbetare i Tyresö, en kommun som bestämt sig för att börja arbeta på ett nytt sätt. Konsten har varit att få hela organisationen med sig – och implementera det i ordinarie organisation. Projektet ”Samordnat stöd till familjer med problematiskt bruk av alkohol och droger” är idag avslutat. Nu är det så här alla socialsekreterarna i Tyresö kommun arbetar.

Det börjar ofta med att en anmälan kommer till kommunens mottagningsgrupp. Finns det misstanke om missbruk träffar en socialsekreterare från vuxensektionen och en från barn- och ungdomsenheten familjen tillsammans. Från början. 
– För våra besökare är det här en självklarhet. De tror att alla inom socialtjänsten arbetar så, vi sitter ju i samma hus, förklarar Sara Nordgren som är en av tre processledare. 
– Vi trodde vi skulle möta på motstånd, men insåg att motståndet kom mest från oss själva, säger Ulla Flygare. 

Efter första mötet kallar processledaren socialsekreterare från mottagningsgruppen, vuxengruppen och barn- och ungdomsenheten till ett planeringsmöte. Där bestämmer man sig för om utredning ska inledas och hur den fortsatta kontakten ska se ut. 
– De flesta som vi inleder kontakt med är för oss helt nya familjer. Vi har stor inflyttning, förklarar Ulla Flygare.
– För en del är det deras allra första kontakt med socialtjänsten någonsin, flikar Sara Nordgren in. 

Tidigare hade grupperna förstås också ett samarbete sinsemellan, berättar Caroline Andreasson. Men då var det inte strukturerat och metodiskt och det byggde mer på enskilda handläggares förmågor. När Socialstyrelsen initierade ett projekt på området nappade Tyresö. De blev en av fem pilotkommuner. Sara Nordgren berättar mer: 
– Vi kände att vi olika utredare stod alldeles för långt ifrån varandra, då. Och insåg att det här handlar om värdegrundsfrågor. Vi behövde hitta ett sätt att känna att det här är våra gemensamma familjer. 

Caroline Andreasson hade under flera år arbetat med att implementera BBIC i arbetet. Det hade gett socialsekreterarna ett större fokus på barnen. Men samtidigt utredde de ofta bara symtom:
– Det kunde handla om att barnen var oroliga. Och vi satte in insatser mot denna oro, men vi kom ändå inte riktigt åt orsaken. Vi kände inte att vi riktigt kunde hjälpa familjerna.

Ulla Flygare å sin sida hade på vuxenenheten svårt att känna sig säker på när hon skulle göra nästa anmälan. Hon träffade vuxna hela tiden, de pratade om sina barn, men vad hennes kollegor på barn- och ungdomssidan egentligen gjorde med barnen, det hade hon inte så bra koll på. Caroline Andreasson:
– Egentligen bedriver vi på barn- och ungdomssidan utredning på samma sätt idag som för några år sedan, men vi har tillfört en massa kompetens från vuxensidan. 
– Nu känner jag mig riktigt sentimental, men faktum är att jag har blivit berörd av att få vara med vid barn- och ungdomshandläggarnas barnsamtal. Det har gett mig otroligt mycket. Samtalen är fantastiska, säger Ulla Flygare. Och tillägger: Jag är säker på att det har gjort alla oss vuxenutredare mer trygga i vad som händer med barnen. 

Socialsekreterarnas ”Signs-of-Safety”-samtal med barnen tillför dessutom en massa information om vad barnen är oroliga för. Ulla Flygare:
– Det här kan vi återföra till föräldrarna i våra samtal med dem. De känner igen sina barns ord. Det gör att vi kommer längre i våra samtal. Vi kan använda oss av barnens oro över föräldrarnas drickande. Sådant som föräldrarna har trott att barnen inte alls har märkt. 

Och utredarna på barn- och ungdomsenheten har fått lättare att prata detaljerat om droger och drickande, för sådant är vuxenhandläggarna vana att prata om. 

Hur små barn kan man prata med?
– Vi har pratat med en treåring. Hon var mycket tydlig med sina upplevelser. Det ledde till att vi gjorde en säkerhetsplanering med föräldrarna, vi tryggade upp situationen för barnet vid ett eventuellt återfall. 

Det har varit en stor efterfrågan på de insatser som kommunen kan erbjuda. 

Betyder det att ni har varit kostnadsdrivande? 
– Nej, i det långa loppet har vi nog sparat stora summor. Och insatserna ingår numera i vad vi kan ge bistånd till, förklarar Caroline Andreasson.

Maria Korpskog

I detta nummer, 2 2015, kan du läsa mer om barnets behållning av socialtjänstens interna samverkan i Tyresö kommun. Dessutom berättar Peter Larm, socionom och Med. dr i klinisk beroendeforskning, om vilken forskning som finns om barn till missbrukande föräldrar, vilka stöd- och behandlingsinsatser som erbjuds, hur de utvärderats och vilken ytterligare forskning som behövs.
Exempel på behandling ger socionomen Marie Holst, gruppledare på Ersta Vändpunkten i Stockholm.
Möt också Josefine Dahlberg, 25 år och nybliven chef på en stor modesajt. Hennes pappa var alkoholist, men att hon själv under åtta år suttit fast i ett allvarligt alkoholmissbruk är svårt att tro.