Bemötande av transpersoner är en fråga om folkhälsa

Hur vill du bli bemött i vården, i kontakt med myndigheter eller av företag? Många transpersoner blir fortfarande ifrågasatta, diskriminerade och kränkta. Och de får inte alltid den hjälp och det stöd de har rätt till.

Vissa framsteg har gjorts när det gäller transpersoners rättigheter. Men vi har fortfarande lång väg att gå för att transpersoner ska kunna delta i det svenska samhället på samma villkor som alla andra. Och det gäller både bemötande och rent praktiska detaljer.

Under seminariet ”Transpersoners situation i samhället igår, idag och imorgon” berättade Sara Bystam och Alfie Martins, vice ordförande respektive ordförande i transföreningen FPES, om hur konstant ifrågasättande av en persons könsidentitet och –uttryck påverkar, inte bara den psykiska hälsan utan också de möjligheter man har till en jämlik hälsa och vardagsliv.

"Man blir ifrågasatt"

Hur lätt är det till exempel att träna om du inte vet i vilket omklädningsrum du ska – eller får – byta om i? Hur stort förtroende känner du för en läkare, en socialsekreterare eller en terapeut som envisas med att kalla dig för ”han” istället för ”hon”? Hur trygg känner du dig med att gå ut om du tidigare blivit utsatt för våld på grund av hur du klär dig? Och hur bra skulle du må på jobbet om dina kollegor kallar dig för fel namn och inte bjuder med dig på jobbfester?

– Verkligheten för många transpersoner är att man blir ifrågasatt. Man kan få höra saker som att du kan ju inte vara kvinna du låter ju som en man, sade Alfie Martins.

En rapport från Folkhälsomyndigheten 2015 visade att över hälften av tillfrågade transpersoner nyligen utsatts för kränkande behandling eller bemötande. Lika många uppgav att de avstått från olika aktiviteter eller från att gå ut ensamma av rädsla för att bli dåligt behandlade, överfallna eller ofredade. Många har utsatts för psykiskt eller fysiskt våld.

Med det i åtanke är det kanske inte så svårt att förstå varför förtroendet, enligt Folkhälsomyndighetens rapport, är lågt för exempelvis polis, hälso- och sjukvård samt socialtjänst – instanser vars uppgift är att ha en skyddande och främjande roll i samhället. Och att fler än var tredje person i enkäten hade övervägt att ta sitt liv.

Vikten av ett namn

Bättre kunskap om och respekt för transpersoners situation och rättigheter är därför en viktig folkhälsofråga. En fråga som för vissa kan handla om liv och död.

FPES arbetar för personer vars könsidentitet och eller könsuttryck skiljer sig från den traditionella könsnormen i samhället. Deras fokusområden är bemötande, jämlik sjukvård och neutrala personnummer. Idag pågår en rad utredningar som syftar till att förbättra transpersoners levnadsvillkor och hälsa, från förändringar i könstillhörighetslagen till skärpt skydd för transpersoner. Men när det gäller bemötande räcker det inte bara med lagstiftning. Alla som möter transpersoner, oavsett om det är privat eller genom arbetet, kan göra sitt för att förbättra sitt bemötande.

–  Fråga hur hen vill bli omtalad och tilltalad och ifrågasätt inte det svar du får. Är du osäker på namn eller pronomen – fråga. Och tänk på att personen framför dig inte är något uppslagsverk om trans, kön eller sexualitet. Du får skaffa dig den kunskapen på annat sätt, säger Alfie Martins. 

Mer läsning

Läs mer om likabehandling och diskriminering här på vår hemsida. Eller läs mer om Folkhälsomyndighetens rapport som seminariet hänvisade till.