Beteendedesign och etik 

Akademikerbloggen

Överallt är det reklam för nätcasinon, lättillgängliga kreditlån och snabba spel. Reklam fylld med gemenskap i fiktiva kompisgäng för att utnyttja människans behov av att knyta an och tillhöra. Nätkasinon som drar uppmärksamheten till sig med starka färger och tilltalande ljud. 

För många år sedan läste jag socialpsykologi vid Uppsala universitet. Ett tema som dök upp med jämna mellanrum i de olika delkurserna var synen på ämnet socialpsykologin i sig och det ansvar som medföljde kunskapsinnehållet. Budskapet var att med kunskap om hur människan kan påverkas och till viss del styras följer ett ansvar att agera etiskt och med omtanke. Att utnyttja kunskapen om människans sårbarhet för egen vinning var inget som sågs på med blida ögon. Nuförtiden när jag åker med kollektivtrafiken till jobbet, rör mig i det offentliga rummet eller ser på tv dyker den tanken upp med jämna mellanrum.

Spel om pengar som bygger på beteendevetenskapliga principer om hur människor reagerar på oregelbundna belöningar, vår bristande förmåga att uppfatta förlust när pengarna blir abstrakta och vår fallenhet att bli fartblinda för de summor som spenderas bort när spelomgångarna avlöser varandra i snabb takt.  

Att använda beteendevetenskap så att det gagnar den enskilda människan 

Därför gladdes jag åt nyheten som i april presenterades av Dagens industri att några av de större spelbolagen skrivit ned sina vinstprognoser. En förklaring till det observerade intäktstappet på 30 procent hos bolagen var enligt Kristoffer Lindström, till vardags analytiker på Redeye, att insatser designande för att hjälpa människor att bete sig lite klokare ur ett privatekonomiskt perspektiv har aktiverats: insättningsgränser, tre sekunders paus mellan spelomgångarna på nätkasinon och möjligheten att blockera sig från spel i registret spelpaus.se. Genom att ge människor möjlighet att reglera sitt eget beteende i förväg och ge hjärnans kognitiva funktioner åtminstone tre sekunders möjlighet att ”komma ikapp” med beslutsfattandet i en spelsituation motverkas till viss del spelandets mekanismer.  

Forskning pågår 

Samtidigt har det visat sig att människor med ett vilande eller pågående spelberoende är de som tycks drabbas värst av spelreklamen i det offentliga rummet och hemma via TV-apparaten. Forskning pågår också vid Karolinska institutet för att kunna upptäcka och bedöma spelproblem och hasardspel – det vi i vardagligt tal kallar för ”spelberoende” - inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Inom politiken och näringslivet är frågan kring spelreklam och annan marknadsföring för spelbolagen uppe för diskussion och det har skrivits mycket om det i media. Bland annat går det att ta del av olika forskningsprojekt via www.speldesign.se och lyssna på en aspekt av spelandet i vår Socialtjänstpodd med avsnittet ”Bättre hjälp till spelberoende” från 19 februari i år.  

Var tog etiken vägen? 

Ett perspektiv som jag däremot till stor del saknar och som vi behöver lyfta mycket mer är det etiska perspektivet när vi designar tjänster och varor ur ett beteendevetenskapligt perspektiv. Var går till exempel gränsen mellan att gå till arbetet och ”bara göra sitt jobb” när vi i vårt arbete använder våra kunskaper om hur människans beteenden kan påverkas för att skapa beroendeframkallande speltjänster? Speltjänster som går ut på att få de ”tyngsta” spelarna att spela ännu mer och där det går mycket fort att som spelare dra på sig så pass stora skulder att det påverkar en individs framtidsutsikter negativt? När vi använder våra kunskaper för att utforma olika former av beteendedesign i syfte att påverka andra människor – var går gränsen mellan att å ena sidan behandla varje människa som en förnuftig varelse med både frihet och ansvar att agera enligt bästa förmåga och när övergår de tjänster vi är med och tar fram till att börja betrakta och behandla en annan människa enbart som ett medel för att uppnå andra människors mål – i det här fallet att öka intäkterna till nätcasinobolagens ägare?  

En annan sida av beteendedesign är det som kallas för ”nudging” (läs bloggen här) där kunskaper om vad som påverkar en människas beteende används för att styra en människas beteende i positiv riktning – det vill säga där resultatet antingen gagnar människans välbefinnande eller samhället i stort. Vid en första anblick kan det tyckas vara oproblematiskt. 

Vem vill inte bli puffad i rätt riktning till att börja träna regelbundet? Välja de ekologiska bananerna på matvaruaffären? Och skulle det inte gagna samhället i stort om vi till exempel gör organdonation till standardvalet för alla medborgare istället för att som nu bygga organdonationsregistret på frivillighet och en aktiv handling att anmäla sig? 

Men även här finns en gråzon. För vad är gott och riktigt för var och en? Och vem eller vilka tar sig tolkningsföreträdet att bestämma det åt andra? Det finns en risk att det som beslutas i all välmening blir negativt för den enskilda individen. Här behöver man inte gå alltför långt bakåt i Sveriges historia för att hitta hårresande exempel där det enskilda människovärdet kränkts för att gynna idén om ett samhälle fritt från ohälsa och sjukdom.  

Beteendevetare som profession 

Samtidigt så är vi alla med och påverkar varandras vardag och beteende oavsett om vi har djupa kunskaper om vad som påverkar en människas beteenden, känslor och attityder eller ej. Att ha tillägnat sig en akademisk utbildning inom beteendevetenskapen ska det verkligen innebära större förpliktelser och ansvar ur ett etiskt perspektiv jämfört med de som saknar den utbildningsbakgrunden? Vad skiljer egentligen en ingenjör som tillägnat sig kunskaper om beteendedesign jämfört med en beteendevetare om produkten de utvecklar är densamma? Här menar jag att det just är det etiska perspektivet som är avgörande för att bygga och vårda professionen som beteendevetare. Genom att ha en bredd av beteendevetenskapliga ämnen och ett tvärvetenskapligt perspektiv ökar möjligheten att ta sig an en uppgift ur fler perspektiv än till exempel ett renodlat ekonomiskt syfte. En etisk kompass att navigera efter vid design av tjänster, varor eller i mötet med andra människor och som ökar chansen att det val vi gör idag även ses som positivt och värdefullt när kommande generationer granskar våra handlingar.