”Biståndshandläggarna är hårt styrda”

En majoritet av LSS-handläggare tycker inte att arbetsplatsen klarar att leva upp till den rättsäkerhet eller kvalitet som lagen ska garantera, visar en ny minienkät. Lokala riktlinjer och restriktioner är en del av problemet.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade garanterar människor med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar det stöd de behöver för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Exakt hur många handläggare som arbetar specifikt med LSS är svårt att säga, eftersom de i statistiken ofta slås ihop med andra biståndshandläggare. Men 89 LSS-handläggare svarade på Akademikerförbundet SSR:s enkät om arbetsförhållanden. 

– Biståndshandläggarna är hårt styrda, säger Camilla Sköld, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.

Riktlinjer eller lag?

Av de tillfrågade säger åtta av tio att de har för hög arbetsbelastning, vilket för vissa påverkar möjligheten att ompröva och följa upp beslut. 75 procent upplever inte att arbetsplatsen klarar kvaliteten, medan 56 procent inte anser att man lever upp till rättsäkerheten enligt lagens intentioner.

Lokala riktlinjer uppges i enkäten vara en av de främsta orsakerna till att handläggarna inte alltid kan göra självständiga och professionellt grundade biståndsbedömningar.

– Det är inte alltid som riktlinjerna följer lagen. En rapport av Lennart Erlandsson visade på flera exempel där kommunernas och Försäkringskassans riktlinjer inte överensstämde med vad lagen säger, säger Camilla Sköld.

Mer restriktiv

Förutom problem med de lokala riktlinjerna uppger åtta av tio att Försäkringskassan också blivit mer restriktiv i sina bedömningar av ansökningar om assistansersättning. Ibland handlar det om antalet timmar som godkänns, där några timmar hit eller dit kan betyda stor skillnad för stat och kommun. För stödinsatser upp till 20 timmar per vecka är det kommunen som har det ekonomiska ansvaret. Behöver man mer än så faller det ekonomiska ansvaret på Försäkringskassan.

Men ibland kan det handla om att en person nekas stöd på grund av tidigare prejudikat, säger Camilla Sköld. Exempelvis händer det att synskadade per automatik inte anses ha rätt till insatser enligt LSS, på grund av att en tidigare dom fastslagit att en enskild person av specifika skäl inte tillhörde en stödgrupp som omfattas av lagen. 

– Varje persons stödbehov ska bedömas på individuell basis med stöd i lagen, inte efter någon annans förutsättningar. Men myndigheterna generaliserar ofta till nackdel för individen. Däremot generaliserar man aldrig när det skulle gagna individen, säger Camilla Sköld.

Camilla Sköld talar om LSS och handläggarnas förutsättningar på Handikappförbundens kongress på onsdag.

LSS

Syftet med lagen är att människor med funktionsnedsättningar ska få det stöd som behövs för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt.

LSS är en så kallad rättighetslag. Det betyder att man kan kräva de rättigheter som finns i lagen i domstol.

I LSS beskrivs vilka personer som omfattas av lagen och de delas in i så kallade personkretsar. Det finns tre personkretsar med olika bedömningsgrunder eller kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska få stöd enligt LSS. De omfattar: personer som har en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd; personer med stora begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som inte går över efter en hjärnskada i vuxen ålder; samt personer med andra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som finns kvar under lång tid.

LSS innehåller hjälpinsatser som sträcker sig från personlig assistans och ledsagarservice till bostad med särskild service.

Källa: 1177.se