Brist på socionomer eller attraktiva kommunala arbetsgivare?

Sveriges kommuner och landsting (SKL) menar att kravet på socionomexamen måste bort eftersom kommunerna inte kan rekrytera socionomer. Vad är det som säger att det kommer att minska personalomsättningen när det är kommunen som arbetsgivare som är problemet?

”Det finns inga socionomer att få tag på!” SKL, Centerpartiet och andra fackförbund är helt inne på att behörighetsregleringen för myndighetsutövning som rör barn och unga måste bort under en övergångsperiod. Det heter att det är brist på socionomer. De bara slutar och inte ens bemanningsföretag kan rekrytera tillräckligt.

I Ljusnarsberg har tio socialsekreterare slutat vilket innebär att politikerna ska utföra arbetsuppgifter på socialförvaltningen. Lösningen är enligt SKL att andra med högskoleutbildning, vilket på många håll innebär beteendevetare, får anställas som socialsekreterare.

Måste ta ansvar för arbetsmiljön

Ingen kommunal arbetsgivare har hittills gått ut och öppet tagit itu med det verkliga problemet: kommunerna är och har varit dåliga arbetsgivare. För att vara en attraktiv arbetsgivare behöver man ha en lönestrategi – en tanke med hur man sätter lön och hur anställda ska kunna påverka sin lön.

Man måste ta ansvar för sina anställdas arbetsmiljö så att de får förutsättningar att göra ett bra jobb och inte blir sjuka. Man måste ge sin personal möjlighet att utvecklas i sitt yrke. ”Du gör ditt jobb jättebra men det finns inte mer pengar i potten.” ”Du får byta jobb om du vill ha upp din lön mer.” ”Passar det inte så går det bra att sluta.” ”Vill du gå den här utbildningen får du ta tjänstledigt.” Alla dessa är uttalanden som erfarna socionomer fått höra i åratal och nu har de tröttnat.

Lägg till en ökande arbetsbelastning, mer detaljstyrning, besparingar och noll administrativt stöd så är det ju självklart att personalomsättningen ökar tills det till slut inte finns några sökande alls. Vem söker jobb i Ljusnarsberg när man vet att tio kollegor har sagt upp sig på en gång?

Kommunens utmaningar och problem

Vad är det som säger att beteendevetare kommer att stanna kvar på socialsekreterartjänster? Deras utbildning förbereder dem minst lika bra som socionomer för arbete på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket och som föreståndare på HVB. De kommer också att välja bort myndighetsutövning inom socialtjänsten så fort möjligheten finns. Att ta bort den lilla behörighetsreglering som finns inom just socialtjänsten är inte lösningen. Det är arbetsvillkoren och det strategiska arbetet som måste förändras!

Detta är inte ett jobb enbart för Sveriges socialchefer. De vet vad problemet är och vad som behövs göras. Socialtjänstens utmaningar och problem har allt för länge varit en angelägenhet för varje enskild förvaltning. Det är kommunens utmaningar och problem. Kommunstyrelserna behöver vara minst lika involverade som socialnämnderna. Det är ju inte bara socionomer som kommuner har svårt att rekrytera. Sjuksköterskor, förskolelärare och lärare väljer också andra arbetsgivare. Det är dags att Sveriges kommuner visar att de som utför Sveriges viktigaste jobb är viktiga!