Civilsamhället är osynligt, men bra att ha

En sökning på ideellt och civilsamhälle ger inte många träffar i den nu presenterade vårpropositionen. Så brukar det vara. Trots att halva befolkningen i Sverige är ideellt engagerade och lägger i snitt 16 timmar per månad av sin tid så är engagemanget osynligt i den politiska debatten.

Civilsamhället har utvecklat många delar av det som idag är vår offentliga välfärd. Organisationernas närhet till problemen, lättrörligheten och förmågan att ställa om till nya uppgifter, det särskilda engagemanget och kunskaperna - det gör civilsamhället till en utvecklingskraft även idag, men inte om politiken ska bestämma hur de ska göra.

Vackra ord

De vackra orden om civilsamhällets betydelse finns som vanligt med. I vårpropositionen står det: ”Den ideella sektorn är en viktig del av samhället. Idrottsföreningar, trossamfund, hembygdsföreningar m.m. skapar gemenskap, stärker demokratin och bedriver viktig social verksamhet. Regeringens ambition är att stärka det civila samhällets villkor ytterligare för att bidra till demokrati och social sammanhållning.”
 
Trots det har den utlovade ökningen av stödet till idrotten uteblivit. Det blir istället ett riktat bidrag för att idrotten ska medverka i arbetet för en bättre integration. Man kan tycka att denna instrumentella syn på organisationerna, att de ska styras att göra vissa saker som politiken uppfattar som nyttiga och aktuella, visat sig vara mindre framgångsrik. Politiken har onekligen styrt organisationerna i en slags projektos (projektsjuka), just tvingat dem springa efter tillfälliga pengar och byta sina strategier och målgrupper efter politikens nycker. Men har den stärkt civilsamhället och gett utrymme för engagemangets kraft? Knappast.

Lamt engagemang

Ett exempel på den dystra politiska synen på civilsamhället är också det lama engagemanget när momsfrågan åter hotade organisationer, särskilt de som finansierar sitt sociala arbete genom second-hand. Finansieringsfrågorna kommer slag i slag. I den lagda budgeten aviseras ett slopat gåvoavdrag vilket beräknas förstärka budgeten med 250 miljoner kronor, det vill säga minska organisationernas gåvointäkter.

Regeringen har också aviserat ändrade förhållande på spelmarknaden, vilket berör flera organisationers resurser både direkt och indirekt.

Politikerna tycks ändå veta att det händer viktiga saker när människor möts och när verksamheter drivs med värden och engagemang. En av de få satsningarna på organisationerna i budgeten handlar om ett viktigt och efterlängtat ökat stöd på 25 miljoner kronor per år till kvinno- och tjejjourerna.

Instrumentell syn

En aktiv politik för civila samhället skulle kunna innehålla ytterligare forskningssatsningar, stöd för nya engagemangsformer, kapitallösningar för ideell vård- omsorg att växa och en tilltro till organisationernas samhällsutvecklande och självständiga roll. 
Att rikta stödet till idrotten för att skapa bättre integration säger också en del om att det snarast kan uppfattas som en finansieringslösning än som en medveten syn på organisationernas roll i integrationsarbetet. Civilsamhället kommer även utan politiska pekpinnar att forma verksamheter som möter samhällsutmaningar, integrationen är en av dessa.

Nu ska dialoger även hållas med bland annat folkbildningen. Men det är inte sällan som sociala organisationer, MR-grupper, boendeorganisationer, kyrkorna och andra verksamheter som tillsammans med en del idrottsorganisationer och studieförbund utvecklar och driver framgångsrika aktiviteter. Även sociala företag eller de nya forumen som skapar nätverk och mötesplatser är viktiga - som middagsinbjudningar eller besöks- och språkgrupper på förläggningar.

Organisationerna har både engagerade frivilliga, medlemmar, förtroendevalda och anställda med kunskaper och kraft som behöver tas till vara. Men regeringen bekräftar åter igen en tråkig instrumentell syn där politiken vill styra och definiera vad civilsamhället bör göra, vad som är dess värde och nytta. Tänk när en regering någon gång vågar visa tilltro till de ideella organisationerna att prioritera och utforma sina verksamheter. Tänk vad civilsamhället kan göra om man ges möjlighet att hitta långsiktig finansiering och får bidra med sin kunskap utan styrning. Det kan bli integration på gräsplaner, äldreträffar, matbord, skrivarstugor, föräldravandring, second-handbutiker – var som helst där möten och engagemang får blomma.