Det finns fler vägar att gå för behandling av depression och ångest

De senaste veckorna har Socialstyrelsens nya riktlinjer för depression och ångestsyndrom fyllt debattsidorna hos nästan alla stora dagstidningar. Forskare, yrkesutövare och patientföreträdare protesterar mot de nya rekommendationerna för att de ensidigt lyfter fram medicinska behandlingar och en form av psykoterapi.

Socialstyrelsen menar att de grundar sina rekommendationer på bästa tillgängliga forskning och att riktlinjerna är rekommendationer. Vilken behandling som sen ges avgörs i mötet mellan behandlare och patient. Samtidigt skriver de i inledningen till förslaget att riktlinjernas rekommendationer ska vägleda landstingsledningar i hur de ska fördela sina resurser. Riktlinjerna blir därför i många landsting avgörande för vilken vård som ges till patienterna.

Smalare väg

Det är jättebra att Socialstyrelsen visar på vikten av psykologisk behandling i form av psykoterapi för personer som lider av depression och ångestsyndrom. Psykoterapi behöver bli mer tillgängligt för människor i Sverige oavsett vart man bor och hur ens inkomst ser ut. Så är inte fallet idag. Antalet psykoterapeuter varierar stort över landet och hur många samtal landstingen erbjuder lika så. Den som vill välja inriktning och antal samtal får bekosta det själv.

I till exempel Finland och Tyskland ersätts psykoterapi helt eller delvis av socialförsäkringen och i stort sett alla som ansöker om psykoterapi får det. I de här länderna samt Norge och Danmark får patienterna också välja vilken typ av psykoterapi de vill ha. Resultatet i både Finland och Tyskland är att de som fått psykoterapi mår bättre och kan komma tillbaka till jobbet om de varit sjukskrivna. Tyvärr väljer Socialstyrelsen en mycket smalare väg där en inriktning av psykoterapi ska ges till alla som lider av depression och ångestsyndrom.

Patientens bästa 

Primärvården har under åren då rehabiliteringsgarantin gällde redan testat en modell där framförallt korta behandlingar med KBT gav extra pengar till verksamheten. Men alla patienter som söker vård på grund av psykisk ohälsa behöver inte gå i terapi. Många har behov av psykosocial behandling som riktlinjerna helt utelämnar. Vilken behandling som ska ges måste avgöras i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal och patient.

Val av behandling måste utgå ifrån patientens bästa inte det som ger mest pengar enligt ersättningssystemet. När riksrevisionen utvärderade rehabiliteringsgarantin kom de fram till att satsningen inte hade lett till någon ökning av de personer som återgick i arbete. Slutsatsen var att satsningen borde få en annan utformning vilket den nu har fått. Att återigen fokusera på enbart en inriktning av psykoterapi är fel väg att gå om fler personer ska kunna få rätt hjälp.