Det går inte att hetsa fram bra beslut

Samhället rör sig i allt snabbare takt. Löpet på kvällstidningarna kan bli morgondagens stora debattpunkt i riksdagen och det offentliga kan snabbt tvingas att ställas till svars för en händelse som de knappt är medvetna om har skett. När vi lever i en värld med allt snabbare informationsflöden höjs även kraven på samhällets olika institutioner att agera snabbare, men det är inte utan risk för konsekvenser.

Många gånger de senaste åren har vi kunnat läsa hur förslaget till en lösning på ett problem ska snabbutredas. Det har handlat om allt från lagar om terrorism till PPM-systemet. Trenden att utredningar ska gå snabbare är inte bara begränsad till riksdag och regering, utan är en generell trend inom hela den offentliga sektorn. Akademikerförbundets medlemmar har under de senaste åren vittnat gång på gång hur de kvantitativa kraven höjs och att utredningar ska genomföras allt snabbare, det här är problematiskt. Följden blir att kvalitén på arbetet riskerar att försämras på grund av stress och press.

Begränsningarna ökar

Samtidigt som tiden för att genomföra arbetet minskar ser vi hur begränsningarna i uppdraget från uppdragsgivare ökar. Det kan till exempel handla om avgränsningar vilka områden en utredning får röra sig inom eller vilka policyområden en utredning inte får ge förlag om beslut i. I många fall syftar avgränsningarna i uppdraget till att utredaren inte ska komma fram till obekväma slutsatser.

I andra fall handlar det om att uppdragsbeställaren vill att just hens förslag är det som utredningen ska mynna ut i. Utredningar liknarar snarare beställningsjobb än grundliga utredningar som ska genomlysa olika problem. När tiden och uppdraget begränsas försvinner möjligheten att ta fram det underlag som kan lösa de svåra frågorna. Istället riskerar det att skapar en misstro mot den offentliga sektorn som inte klarar av att hantera de problem den ställs inför.

Om en tjänstemans uppdrag begränsas i sitt arbete till den grad att hen inte längre kan angripa ett ämne med sin fulla akademiska kompetens, vad är då syftet att ha den kompetensen hos en arbetsgivare? Utredningar som inte bidrar till lösningar av samhällets utmaningar eller som bara initierats för att komma fram till beställarens önskemål riskerar att underminera trovärdigheten för samhällsinstitutioner och i förlängningen möjligheten att fatta rätt beslut.

I slutändan handlar det om tilltro. Offentliga verksamheter har ett ansvar mot medborgarna, ifall det ansvaret inte tas riskerar tilltron till det offentliga att falla och med det tilltron till hur vi byggt vårt samhälle. En utredares/handläggare/ekonoms profession, expertis och kunskap måste respekteras och värderas högt. Kompetensen ska inte begränsas i tid till följd av stress eller med avgränsningar för att undvika obekväma sanningar.

Låt det ta tid

Tjänstemän inom offentlig sektor har i stora drag en akademisk bakgrund. Det här innebär att hen tillbringat minst tre år vid ett lärosäte för högre utbildning. De har tillgodosett sig en utbildning som inte bara gör personen kunnig inom ett eller flera ämnen, de har också tränat sitt kritiska- och analyserandetänkande. I korta ord är en utbildad akademiker en kompetent tjänsteman som har förmågan att analysera och problematisera frågor på ett sätt som leder till att hen kan ta fram ett bra underlag att fatta beslut utifrån. Att begränsa den här förmågan är bara dumt.

Trots att vi lever i ett samhälle där allt rör sig snabbare är det viktigt att låta de institutioner som utgör en viktig grund i vårt samhälle att inte ryckas med kvällspresshets. Att göra en ordentlig utredning av en fråga tar tid och det måste få göra det, annars riskerar man missa viktiga pusselbitar som kan vara en del av lösningen. Om man ska dra en parallell till de allt så populära matlagningsprogrammen skulle jag beskriva det så här: du stormkokar inte ris på högsta värmen för att det ska gå snabbt, då blir det förstört. Du låter istället riset, sakta men säkert, få sjuda till perfektion.

Istället för att begränsa uppdrag så måste beslutsfattare våga lita på den expertis som finns. Samhällsviktiga beslut får inte begränsas till följd av tyckande, stress och hets. Lita istället på de tjänstemän som anställts, professionen och deras expertis. En offentlig sektor som tar till vara på sina anställdas styrkor är en offentlig sektor som skapar tillit och tilltro hos medborgarna och löser dagens stora utmaningar.