Det här kan bli den värsta valrörelsen någonsin…

Det här kan bli den värsta valrörelsen någonsin – i faktaresistens och i invektiv, men framförallt i att handla om fel saker. Det är lite för många partier som antingen slåss för sin överlevnad eller för att få behålla sin lite skeva självbild. Då verkar fakta, hyfs och värdegrund helt sekundärt.

Det är två magnetfrågor som mer än något annat stör förutsättningarna för en vettig valrörelse. Den ena är så klart migrationen. Alldeles för många av de seriösa partierna – inte minst S, M, KD och L har gått i fällan. De positionerar sig nära SD med avsikt att vinna väljare. Resultatet är det motsatta. Inget av de partierna har vunnit något på den strategin, men håller ändå krampaktigt fast vid den. Det har gått så långt att Sverigedemokraternas egna valaffischer nu helt saknar politiskt budskap. Där står bara SD2018. I en valrörelse där de andra partierna gör så intensiv indirekt reklam för SD:s åsikter behöver de inte göra reklam själva längre.

Den andra magneten är lag och ordning. Nu är alla partier för längre straff och fler poliser. Det handlar om allt från slopad åldersrabatt till höjda straff för vapenbrott och livstidsstraff som normalpåföljd vid mord. I den fällan har alla partier gått, även om det för V verkar begränsas till högre straff för just sexualbrott.

Migration under snittet

Vi har en migration som, om vi mäter den som antal asylsökande, i år ligger på 23 000, vilket är långt under snittet de senaste fyra decennierna. Sedan 1984 har vi varje år haft fler asylsökande än vad vi har nu – med några enstaka år som undantag.

Ändå finns det till exempel lokala moderata valaffischer där det står: ”Vi kräver flyktingstopp” i en av de kommuner i landet (Staffanstorp) som tagit emot minst antal flyktingar. Så långt har det gått att Moderaterna inte tror på alla kommuners gemensamma ansvar för att stå upp för nationella åtaganden. Eller också respekterar inte Moderaterna längre FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som Sverige skrivit under. Vilket som är värst går att diskutera.

Vad det gäller lag och ordning har vi en nedåtgående trend långsiktigt i antalet brott i Sverige. Så är det samtidigt som professorer i kriminologi skriver att ”en ständigt återkommande skärpning av straffen är dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontraproduktivt.”. Ändå föreslås just hårdare straff från alla partier. Få talar om att förebygga före blåljus, fastän det tveklöst är en bättre väg för att minska kriminaliteten. Det tror sig tydligen inte partierna vinna några röster på i den här skeva valrörelsen.

Studerar man vad väljarna tycker är viktigt kommer sjukvård och skola alltid högt. Även magnetfrågorna finns med på topplistan, men de är mindre intressanta när alla, eller nästan alla partier, tycker lika. Det intressanta är istället de frågor där partierna tycker diametralt olika och som är avgörande för vår samhällsmodell. De frågor som utkristalliseras är då – klimatet och jobben.

Det stora klimatvalet?

Efter den här sommaren känns det helt orimligt om valet den sista månaden inte blir det stora klimatvalet, fullt i klass med säldödsvalet 1988. I klimatfrågan har vi en politisk skala som sträcker sig från klimatskeptiker i SD som inte ens vill ge pengar till SMHI, till miljöpartister som anser att klimatfrågan är en överlevnadsfråga och det enda vi borde prata om.

Däremellan finns allianspartier som tycker att det är bättre att utvecklingsländer gör mer för miljön, än vi andra. För att det är billigare. Där finns också partier som har en hög retorik i miljöfrågor, men där det, för en utomstående, framstår som att det görs alldeles för lite. Regeringspartierna ingår i den gruppen.

Den andra frågan är jobben. Studerar man de politiska förslagen står det mellan att ha kvar anställningstrygghet, fack och arbetsgivarorganisationer och att löner sätts där och de andra – de som framförallt företräds av centerpartiet idag, men även andra, och som tycker att ”You’re fired”-politik är bra trygghet på jobbet och att politiken ska sätta löner.

Allianspartierna går till val på så kallade inträdesjobb, där staten bestämmer lönen för vissa grupper till 75 procent av lägstalöner. Det är väsensskilt från allt vi känner om att löner regleras av parter och sätts av chef och individ i dialog.

De här avgrundsskillnaderna i synen på klimatet och hur det ska fungera på jobbet diskuteras inte. Det tas inte upp i media, det syns inte på valaffischer och det lyfts inte av partierna själva i debattartiklar och utspel.

Istället hankar sig liberala, progressiva och socialistiska partier fast i frågor som bara värdekonservativa och nationalistiska partier har något att vinna på. Det är helt oförståeligt och faktiskt helt förödande, inte bara för en vettig valrörelse, utan även för klimatet och för bra villkor på jobbet.

Prata om det istället!