"Det krävs engagemang och långsiktighet"

Så, din arbetsplats har blivit hbtq-certifierad. Men sen då? Hur håller man liv i – och utvecklar – arbetet med likabehandling?

Hur bygger vi ett hållbart arbete efter hbtq-certifieringen? Seminariet om hbtq-arbete på arbetsplatsen samlade en stor och engagerad publik på tisdagen. På scenen fanns Carina Engelke och Elin Rydberg, från socialtjänstens vuxenenhet i Tyresö kommun, och Khalid Rashid från Stadsmissionen, där han jobbar med ungdomar och unga vuxna. Båda verksamheterna har genomgått en hbtq-certifiering. Något som både inspirerar och utmanar – på ett bra sätt.

För Carina och Elin har det förändrat både arbetet med klienter och med medarbetare. Hur ser det ut när man placerar någon? Vem behandlar och varför? Vilket pronomen vill klienten använda? Men det har också påverkat hur man pratar med kollegor inom enheten och i andra delar av verksamheten. För att inte tala om styrdokument och rekrytering.

–Vi har varit tydliga med att vi vill ha personer med normkritiskt tänkande när vi rekryterar ny personal. Och vi har fått goda resultat. Det är många som har uppmärksammat att vi har hbtq-certifiering, säger Carina Engelke, som är chef på enheten.

För Khalid handlar det mycket om att integrera det normkritiska tänkandet i det dagliga arbetet, utan att göra det för krångligt. Att med små medel visa att alla är välkomna. Det kan handla om allt från små Prideflaggor på kontoret till att diskutera mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet med ungdomarna i grupp. Men också att tänka normkritiskt när man ska placera en ung person, och inte automatiskt dela upp personer efter det kön man tror att de har. På arbetsplatser där man tydligt markerar öppenhet kommer också fler att våga vara öppna, oavsett om det handlar om klienter eller kollegor.

Håll hbtq-arbetet levande

Det är viktigt att arbetet med hbtq-frågor blir en integrerad del av hela verksamheten, understryker panelen. Alltför ofta blir det så att hbtq-frågor, likt andra diskrimineringsfrågor, drivs av en eller ett fåtal engagerade personer. Och när de går vidare till nya jobb eller helt enkelt inte orkar längre, kan likabehandlingsarbetet bli lidande.

Elin tillägger att det är viktigt att låta engagemanget brinna med jämn låga.

– Likabehandlingsarbete, finns det nån som inte vill ha det? Men då måste vi alla jobba med det, systematiskt och i alla verksamheter. Vi måste hjälpa varandra som kollegor, professionella, och medmänniskor.

Khalid håller med.

– Det krävs engagemang och långsiktighet. Det behöver hållas levande. Men man måste också markera tidigt och tydligt mot kränkningar. Man måste ta diskussionen och ifrågasätta, säger Khalid.