Det ropas efter fler poliser – men vem frågar efter socialarbetarna?

Våld och annan kriminalitet får stort utrymme i samhällsdebatten. Det är så klart viktigt att problematiken speglas och lyfts fram. Men det är frustrerande när media inte förmår sätta in frågorna i sitt sammanhang. Det är svårt att få något grepp om proportioner, utveckling över tid och allra minst vad som kan tänkas vara orsakerna bakom. Däremot får vi klara besked om vad som behöver göras. Svaret är fler poliser och hårdare tag.

Det kanske är så att polisen behöver mer resurser. Jag kan inte bedöma det. Men det är i så fall ett behov som har sina talespersoner. Inte minst i inrikesminister Ygeman. Han är konsekvent och tydlig. Både i sitt tal om hårdare tag och i att undvika sociala aspekter och sammanhang. Mycket konsekvent.

Välfärdspolitik och brottsförebyggande hör ihop

Jag tror att behovet av ett socialpolitiskt samtal och socialpolitiska satsningar är långt mycket större än behovet av ytterligare radio- och tvtid med rop på hårdare tag. Det finns både erfarenheter, forskning och professioner som står för andra perspektiv och lösningar. Som tar sin utgångspunkt i orsakssamband och som siktar in sig på att också förebygga våld och gängkriminalitet. Och som ser att välfärdspolitik och brottsförebyggande arbete hör ihop.

Det är liksom inget nytt. Forskning visar att bestraffning inte är någon effektiv metod mot brott, särskilt inte bland unga. Visst, vi behöver ta till repressiva åtgärder men grunden måste vara satsningar och resurser på förebyggande arbete. Det är det enda som är hållbart i längden.

En politisk temperaturmätare blir socialdemokraternas kommande partikongress på temat ”Trygghet i en ny tid". Kan man hoppas på att regeringspartiet kommer fram med ett politiskt program där socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård ses som viktiga trygghetsskapande resurser?