En huvudman = bättre beroendevård?

Equal Sthlm är en ideell förening som arbetar med personer som har beroende och/eller psykisk ohälsa och/eller annan social utsatthet. Föreningen driver ett boende och en kvinnoverksamhet men också något som de kallar 'socialt ombud' som hjälper medlemmarna att få sina rättigheter tillgodosedda inom olika myndigheter. Tyvärr växer behovet av sociala ombud eftersom Equals medlemmar har svårare att få sina behov tillgodosedda inom socialtjänsten och vården, berättar Per. 

Stockholm som gott exempel

Per är noga med att betona att Equals perspektiv främst är Stockholmsbaserat eftersom föreningen bara finns i huvudstaden. Han berättar att de gjorde en brukarrevision av beroendemottagningarna i Stockholms län för några år sedan, och resultatet gjorde föreningen väldigt förvånad. 90 procent av dem som deltog i undersökningen var mycket nöjda med de insatser de hade fått. Beroendevården fungerar alltså bra för de flesta, men de som har problem inom många olika områden - kanske fem till tio procent av dem som söker hjälp för sitt beroende - får inte sina behov tillgodosedda. De bollas mellan olika instanser, de släpps inte ens in eftersom det är höga trösklar både för att få hjälp av socialtjänsten och hälso- och sjukvården. 

Per berättar att uppdelningen inom beroendevården i Stockholm är tydlig mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och det fungerar framförallt för att anställda inom socialtjänsten är så flexibla. Trots att de nationella riktlinjerna sedan tio år tillbaka säger att samsjuklighet med beroende och psykiatrisk problematik ska behandlas samtidigt och samordnat så tar psykiatrin inte emot personer förrän de är nyktra och drogfria och beroendevården tar inte emot den som har för allvarlig psykiatrisk problematik. Trots att det finns många förbättringsområden inom socialtjänsten så menar Per att det där finns en grundsyn som innebär att man ska arbeta med helheten. Motsvarande grundsyn saknas helt inom psykiatrin och beroendevården. 

Brist på helhetssyn inom hälso- och sjukvården

Men beroende är ju en psykiatrisk diagnos, är det inte lämpligt att det är hälso- och sjukvården som ansvarar för vården? Per menar att vi måste utgå ifrån hur människor blir nyktra och drogfria.

Det är oerhört svårt att bli drogfri när man är våldsutsatt eller saknar en bostad eller är uppvuxen i en dysfunktionell familj.

Mediciner kan vara till stor hjälp för att bli nykter och drogfri, men de sociala behoven måste också vara uppfyllda för att nykterheten ska vara hållbar. Även om helhetssyn och fokus på sociala faktorer skulle kunna inkluderas i hälso- och sjukvården så går utvecklingen idag åt helt motsatt riktning, enligt Per, där patienter med komplexa problem måste söka sig till många olika mottagningar där vården fått ett allt mer ensidigt medicinsk fokus. Det funkar inte! Problemen finns framförallt inom hälso- och sjukvården, därför vore det katastrofalt att lägga hela huvudmannaskapet där.

Patienter saknar rättslig ställning

Equal har också lyft att den som är patient inom hälso- och sjukvården saknar rättslig ställning.

Du får den vård som ansvarig behandlande läkare anser är lämplig och det beslutet går inte att få prövat i någon annan instans.

En "second opinion" ges bara om behandlande läkare anser att det är nödvändigt. Detta är en stor skillnad mot socialtjänsten där man kan överklaga avslagsbeslut till förvaltningsrätten. Personer med komplexa problem är kostsamma för både enheter inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. För att de ska få rätt hjälp krävs att båda huvudmännen fokuserar på personernas behov mer än på varje enhets budget. Viljan att ge den här målgruppen bättre vård finns hos personal inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård men de måste få förutsättningarna för att kunna ge den. 

Pers uppmaning till regeringen, om utredningen tillsätts om en huvudman för personer med beroende och psykisk ohälsa, är att utreda en rätt till vård liknande det som finns inom socialtjänsten. En annan sak som han skulle vilja se är en lagstiftning som tvingar huvudmännen att samverka och ett ekonomistyrningssystem som premierar de enheter som vårdar personer med komplexa vårdbehov i samverkan. Han avslutar med att uppmana socialarbetare att vara stolta över det jobb de gör för att stödja människor att bli nyktra och drogfria. Ett välfungerande socialt arbete gör skillnad och räddar liv!