Enklare äldreomsorg?

Socialtjänstens insatser ska göras mer tillgängliga genom bland annat förenklad biståndsbedömning. Men det råder en rättsosäkerhet kring var gränserna går för vilka insatser som måste biståndsbedömas.

Arbetet kring översynen av socialtjänstlagen har som ett av många uppdrag att se över hur socialtjänstens insatser kan göras mer tillgängliga. Bland annat med förenklad biståndsbedömning eller ingen biståndsbedömning alls. Idag råder stor rättsosäkerhet kring var gränserna går – vad ska man betrakta som service och vad ska man betrakta som insatser som måste biståndsbedömas/behovsbedömas?

Välfungerande öppenvårdsverksamheter har till och med tvingats lägga ned i kommuner som förlorat rättsprocesser mot IVO. Men trots det uppger Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att cirka 150 kommuner, med Linköping i täten, har någon form av förenklad biståndsverksamhet som kan betraktas som olaglig eller på gränsen till olaglig. Det är hög tid att lagen anpassas till verklighetens behov.

Trots att utredningen om översyn av socialtjänstlagen har detta uppdrag så vill regeringen skynda på och göra det möjligt för kommunerna att underlätta arbetet kring äldreomsorgen genom att göra insatserna mer lättillgängliga, men då behövs förändringar i nuvarande socialtjänstlag.

Hemtjänstinsatser direkt från kommunen

Det innebär att den 1 juli 2018, kommer socialtjänstlagen att ändras så att kommunerna själva kan erbjuda hemtjänstinsatser till äldre utan behovsbedömning. Man kan beskriva det som att behovsbedömningen flyttas från den professionella handläggaren till den enskilde själv. Så långt bra eller?

Denna förändring i socialtjänstlagen är inte tvingande, så varje kommun får själv bestämma om de vill införa denna nya möjlighet. De kommuner som väljer att införa detta måste reglera kriterierna för hemtjänstinsatser i kommunala riktlinjer. Socialstyrelsen har definierat vad som är hemtjänst. Hemtjänst är bistånd i form av service och personlig omvårdnad i den enskildes hem eller motsvarande. Personlig omvårdnad handlar om att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp att sköta sin personliga hygien men också ledsagning för att bryta isolering eller insatser som gör att den äldre känner sig trygg och säker i sitt hem. Hemtjänst innefattar också avlösning av anhörigvårdare i hemmet. Allt detta ska alltså kunna ges utan behovsbedömning.

Den förenklade beslutsgången kommer att ta sin utgångspunkt i hur de kommunala riktlinjerna blir utformade, de kommer att bli direkt styrande och vägledande för vilka som kommer att få äldreomsorg på detta sätt. Eftersom inga individuella prövningar kommer att göras så kommer säkerligen åldern bli utgångskriteriet. Dessa insatser kommer heller inte att kunna överklagas. Men samtidigt ska det alltid finnas en möjlighet för den äldre att få sina behov bedömda enligt den traditionella vägen.

Självklart är detta en positiv förändring och en väg som socialtjänsten måste sträva efter. Rättssäkerhet, jämlikhet, individuell bedömning, helhetstänkande är begrepp som inte riktigt blir tillgodosedda i denna modell. Men trots detta väger fördelarna tyngre, om man bara är uppmärksam på vissa frågor och problemställningar.

Blir äldreomsorgen jämlik?

Socialtjänsten ska ju vara jämlik i Sverige men med denna förändring kommer kommunerna att kunna forma sin äldreomsorg helt olika. Vilket också är logiskt med tanke på det kommunala självbestämmandet och möjligheten till kommunalval vilket ger skilda politiska sammanslutningar. Dessutom är ju socialtjänstlagen en målinriktad lag som ger varje kommun ett stort mått av frihet att forma sin sociala verksamhet. Samtidigt så ska arbete kring översynen av socialtjänstlagen leda till en jämlik, jämställd och likvärdig socialtjänst!

Det är också självklart att risken för överutnyttjande av insatser är minimal. När biståndsbedömarna kommer i kontakt med äldre människor så ser de ofta större behov, än vad den enskilde själv gör anspråk på. Den lätta vägen får därför inte bli den vägen som gör att äldre inte får sina behov tillgodosedda och inte heller får de insatser som bidrar till ett värdigt liv. Därför måste det hela tiden finns tydlig information och en tydlig dialog, kring möjligheten att söka bistånd enligt traditionell behovsprövning.

Självklart är det mycket positivt att äldre människor får möjlighet att få insatser på ett enklare sätt, att öka tillgängligheten har stora förebyggande inslag. Att människor alltid får göra sin egen bedömning ökar självbestämmandet och möjligheten att ta del av definierade rättigheter kommer att minska känslan att ligga till last som tyvärr är så utbrett bland äldre. Det har länge funnits kritik om att de kommunala riktlinjerna blir mer styrande än lagstiftningen, vilket har varit en svårighet för professionen, nu kommer insatser inom äldreomsorgen vara direkt kopplade till kommunens riktlinjer. Det är dock viktigt att kommunens riktlinjer arbetas fram med personalen och brukarna som vet vilka insatser som kommer att ge de bästa resultaten.

Nästa steg?

Vad blir nästa steg? Det finns många och viktiga insatser inom kommunens övriga sociala arbete som inte vågar påbörja eller fortsätta med nödvändiga verksamheter för att de inte känner sig trygga med att de erbjuder en laglig verksamhet. Verksamheter där socialtjänsten når barn, familjer, vuxna med råd och stöd men också verksamheter som ger kraft till förändring. Dessa verksamheter skuldbelägger inte, skrämmer inte, pekar inte ut, just för att de är öppna och tillgängliga för alla.

Utvecklingen av socialtjänsten måste gå åt detta håll om vi ska förändra socialtjänstens roll. Socialtjänstens profession är experter på utredningar, bedömningar, att värna rättssäkerheten, se helheten och uppmärksamma barnperspektivet mm. Även om socialtjänsten delvis förändras mot mer öppna och tillgängliga insatser, så kommer denna kunskap alltid att behövas som ett starkt fundament i socialtjänstens uppbyggnad.