Ensamkommande vill vara delaktiga i asylprocessen

Flyende barn som kommer ensamma till Sverige tas inte emot på bästa sätt. Det har Akademikerförbundet SSR rapporterat i dagarna. Nu berättar Sveriges Ensamkommandes Förening Riksförbund, SEF, om liknande erfarenheter.

Omkring 14 000 ensamkommande barn och ungdomar har sökt asyl i Sverige i år – över 2 400 av dem under den senaste veckan. I går skrev Migrationsverket upp prognosen till 30 000 för hela året. Den allt mer akuta bristen på boenden, ekonomiska resurser och samverkan gör att tusentals unga riskerar att falla mellan stolarna. På SEF ser man allvarligt på situationen – framför allt när det gäller de ungas psykiska hälsa.

– Det är väldigt många som kommer till Sverige som mår psykiskt dåligt och de har ingen de kan prata med. Inte på boendena, inte någonstans överhuvudtaget, säger Ziah Safari, ordförande för SEF Riksförbund.

Det behövs kuratorer

Många har upplevt våld, krig och förtryck i hemlandet eller på vägen till Sverige. Men väl framme vid slutdestinationen är det få som ens tillfrågas om de behöver prata om sina upplevelser, säger han. På HVB-hemmen finns det sällan tid för annat än stöd kring det praktiska, menar Ziah Safari.

– Alla boenden borde ha en kurator, så att ungdomarna har någon att gå och prata med om allt som de upplevt och känner. Det skulle vara bra om det fanns någon utomstående som bara fokuserade enbart på den psykiska hälsan, säger Ziah Safari.

Maskineriet kring de ensamkommande inte bara missar att erbjuda psykologiskt stöd och hjälp – det kan dessutom bidra till att ungdomarna mår sämre och känner sig otrygga, menar Ziah Safari.

Framför allt är det brist på information om och delaktighet i myndighetsbeslut och asylprocesser som skapar onödig stress och otrygghet. De oroar sig över om de kommer att få stanna i Sverige. Ungdomarna vet inte hur länge saker normalt sett bör ta eller vilka faktorer som spelar in, och beslut om till exempel förflyttning från ett boende till ett annat meddelas ofta utan förklaring och med kort varsel. Men det kan också handla om till synes enklare frågor som vilken mat man gillar, vilka aktiviteter man föredrar eller om man trivs på boendet.

Växer upp snabbt

Genom att förklara varför man fattar ett beslut eller inte har möjlighet att hjälpa – eller ännu hellre diskutera med ungdomarna – skulle man kunna ta udden av mycket oro, menar Ziah Safari. Det gäller både socialtjänst och HVB-personal. På boenden skulle man också kunna ha veckomöten mellan de ensamkommande och personalen för att ge ungdomarna en chans att tycka till om vad som funkar och inte, tycker han.

– Många som reser hit växer upp ganska snabbt. De vill vara delaktiga för att kunna komma igång snabbare i samhället, men man bemöter dem som barn som inte vet någonting. Får de bara möjligheten att prata om hur de vill ha det skulle det göra stor skillnad och folk skulle trivas mycket bättre, säger Ziah Safari.

Helst skulle han se att socialtjänsten tog ett större ansvar för att följa upp individuella ärenden och försäkra sig om att allt fungerar. Många vantrivs på sina boenden, men vågar inte säga något när HVB-personalen är med i rummet. Ofta händer det att boenden bokar in olika aktiviteter, men när ingen har tid att följa med och hjälpa en på plats är det många av barnen som slutar gå. Trots det bockar man av i pappren att barnet deltar i aktiviteter.

"Handlar inte om tur"

Just aktiviteter är en av de viktigaste vägarna in till det svenska samhället, enligt Ensamkommandes förening. Att ge ungdomarna ett tryggt och stadigt sammanhang förhindrar att de halkar in i mer destruktiva grupper och kan ge ork att ta sig vidare. En av ambitionerna som föreningen har är att hjälpa ensamkommande på skolor och boenden genom olika aktiviteter. Det kan handla om allt ifrån läxhjälp och idrott till samtal om hur svenska myndigheter och svenska samhället fungerar. Och inte minst berättelser om egna upplevelser, om att känna sig ensam och att kämpa framåt.

Ziah Safari tycker att regeringen borde bli bättre på att ta tillvara på den resurs som den har i alla ensamkommande som redan etablerat sig i Sverige för att hjälpa de som är nyanlända. I slutändan handlar det om att se till vad barnen faktiskt behöver – någon att prata med och ställa frågor till.

– Att komma in i det svenska samhället är en lång process. Men om man kommer in eller inte handlar inte om tur, utan att vuxna ser en.

Text: Ylva Mossing

Läs mer!

Så kan mottagandet av ensamkommande barn förbättras. Erfarenheterna från Akademikerförbundet SSR:s medlemmar som jobbar med ensamkommande har sammanställts i en rapport.