”Ett hederligt handslag före hade varit bra nu”

– Partiledarna har kluvna partiledarideal och många arenor att förhålla sig till. Ibland ska de peka med hela handen och andra gånger vara en i laget. Eller också ska de vara både yta och djup samtidigt. Det är ett komplext uppdrag som är extra svårt just nu, förklarar Jenny Madestam som har skrivit en avhandling om just politiskt ledarskap.

Jennys avhandling handlade om ledarskapsidealet i socialdemokraterna och dåvarande folkpartiet. I socialdemokraterna var idealet en kompispappa och i folkpartiet var det en ytlig djuping.

– En intressant sak är den rollfördelning som Stefan Löfven har gjort mellan sig och Anders Ygeman. Stefan Löfven är lagspelaren och förhandlaren. Anders Ygeman tar kommandot. Det säger en hel del om Stefan Löfvens ledarskap, förklarar Jenny Madestam.

Partiledarna har aldrig varit mer exponerade än vad de har varit den här valrörelsen. Partiledaren blir allt viktigare. Men ett partiledarskap kan inte vara helt innehållslöst. Ledarskapet måste vara fyllt med ideologi, förklarar Jenny Madestam. Därmed är det inte bara yta som räknas, även om vi befinner oss i en tid av medialisering och individualisering.

– I valrörelsen 1994 gjorde Bengt Westerberg och Ingvar Carlsson ett handslag där de lovade att de inte skulle vara fula mot varandra och kasta skit på varandra. Det gjorde de för att de skulle kunna prata med varandra efteråt. I ett sådant här extremt låst läge hade det varit något gott om dagens partiledare hade gjort detsamma. Men nu har de låst in sig lite i ett hörn. I ett sådant här läge börjar väljarna snart längta efter att någon träder fram,” säger Jenny Madestam.