Ett mänskligt arbetsliv för alla

Nu pågår ILO:s 104:e arbetskonferens för fullt. Under två veckor förhandlar arbetstagare, arbetsgivare och regeringar för att förbättra villkoren för arbetstagare på den globala arbetsmarknaden. Samtidigt ställs länder som brutit mot ILO:s konventioner till svars för kränkningar mot grundläggande rättigheter i arbetslivet.

Som Sacos representant ingår jag i den svenska arbetstagardelegationen tillsammans med LO och TCO. De olika frågorna som diskuteras vid årets arbetarkonferens syftar till att förbättra arbetsvillkoren och skyddet för arbetstagare och samtidigt stärka länders ekonomier genom att skapa förutsättningar för företag att verka på lika och rättvisa villkor. Årets kommittéer som vi deltar i är: “Small and medium-sized enterprises and decent and productive employment creation”, “The transition from the informal to the formal economy” och “Labour protection in a transforming world of work – A recurrent discussion on the strategic objective of social protection (labour protection)”. 

Jag deltar i kommittén om små och medelstora företag (SME). Det är på arbetsgivarnas önskemål som detta ämne diskuteras.

Arbetsgivarna menar att SME är ekonomins ryggrad i nästan alla länder. Globalt står SME:s för två tredjedelar av alla jobb och de skapar också majoriteten av de nya jobben. Genom att skapa sysselsättning bidrar SME:s också till ekonomisk tillväxt och innovation. Det finns dock hinder för att SME ska bildas och utvecklas. Hindren ser olika ut i olika delar av världen, men det kan till exempel handla om tillgång till finansiering och elektricitet, konkurrens från informella företag och utformningen av det arbetsrättsliga regelverket. Arbetsgivarna vill därför ha åtgärder och regelförenklingar för att underlätta för SME.

SME skapar sysselsättning, men arbetstagarna ifrågasätter vilken typ av arbeten som skapas i SME. Det finns underlag som visar att arbetstagare hos SME har sämre villkor än arbetstagare i stora företag vad gäller lön, arbetsmiljö, och ersättning vid sjukdom. Det brister också i möjligheten att organisera sig fackligt och till kollektiva förhandlingar. Avgörande blir att säkerställa att de arbeten som skapas i SME ger arbetstagarna grundläggande rättigheter och skydd (decent work). Det kan inte gälla olika regler för SME och stora företag. SME är ofta underleverantörer till multinationella företag och ingår i globala leverantörskedjor. Arbetstagare längs hela leverantörskedjan måste tillförsäkras samma rättigheter och skydd.    

Förhandlingarna pågår. De ska leda fram till policyer för hur SME ska kunna skapa produktiva och anständiga jobb och hur ILO kan stödja medlemsländerna i detta arbete.

Det är 24 länder som ställs till svars för brott mot ILO:s konventioner i det som kallas ”Committee on Application of Standards”. För Kambodja, Kamerun och Bolivia gäller det brott mot konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete. Hundratusentals barn i dessa länder tvingas arbeta; ofta i farliga miljöer i textilfabriker, gruvor, under vatten, i dåliga industrimiljöer och i den kommersiella sexindustrin.

I Kambodja är mer än 750 000 barn ekonomiskt aktiva istället för att gå i skolan och många är också drogberoende. I Kamerun beräknas 1,5 miljoner barn i åldrarna 5-14 år arbeta – de flesta i farligt arbete. Mellan 600 000 och 3 miljoner barn beräknas vara offer för trafficking. I Bolivia beräknas 850 000 barn arbeta. Det är lagligt för barn från 12 års ålder att arbeta i anställning och som egna företagare från 10 års ålder. Det går inte att ta in dessa hemska förhållanden och det lidande dessa barn utsätts för.

För Eritrea handlar det om konvention 29 om tvångsarbete. Eritrea tvingar kvinnor och män mellan 18-40 år att på obestämd tid arbeta i ett projekt för landets ekonomiska utveckling. Det kan handla om väg- och brobyggen och militära arbeten. Detta och övriga hemska förhållanden som landets befolkning lever under bidrar till att människor flyr landet.

För Bangladesh, Vitryssland och Venezuela handlar det om konvention 87 om föreningsfrihet. Länderna sätter upp olika hinder för de fackliga organisationerna så de inte kan bedriva facklig verksamhet. Fackliga företrädare utsätts för trakasserier och våld. Fackligt arbete bedrivs ofta anonymt för att inte riskera att de fackliga företrädarna avskedas. I Venezuela har över 70 fackföreningsaktiva dödats sedan 2008, utan att någon ställts till svars.

På plats här på konferensen blir det väldigt tydligt vilket viktigt arbete som utförs inom ILO och vilken betydelse konventionerna och rekommendationerna har i stora delar av världen. I Sverige har vi skydd för grundläggande fri- och rättigheter i grundlagen, men i länder där det saknas är ILO:s konventioner och rekommendationer av stor vikt. Det finns ett stort behov av skapa bra förutsättningar och villkor för arbetstagare på den globala arbetsmarknaden. ILO med sin trepartism behövs för att skapa ett mänskligt arbetsliv för alla!

ILO (International Labour Organisation)

ILO (International Labour Organisation) är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. Det grundläggande målet är att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. ILO arbetar för att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen och värna föreningsfrihet, organisationsrätt och kollektiv förhandlingsrätt. Det som gör ILO unikt är trepartismen. Regeringar, arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer arbetar tillsammans och deltar i alla ILO:s beslutande och verkställande organ. Parterna deltar med full och lika rösträtt.