Ett utifrånperspektiv på snabbspåren

Hur nyanlända snabbare ska komma i rätt jobb är en glödhet politisk fråga. Vi har en tudelning på arbetsmarknaden där utlandsfödda står för en allt större andel av de arbetslösa. Lagstadgade minimilöner, enkla jobb, nya subventionerade anställningar och mycket annat föreslås från olika politiska håll. Parterna har än så länge valt att satsa på partsgemensamma överenskommelser – kallade Snabbspår.

En idé från 2015

Snabbspåren är en idé från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som kom 2015. Tanken var att personer som kom från andra länder med färdiga utbildningar i bristyrken skulle kunna få en bedömning av sin kompetens, kompletteringsutbildning och praktik för att sedan snabbt kunna gå ut på den reguljära arbetsmarknaden i rätt jobb. Det skulle ske genom överenskommelser mellan fack och arbetsgivarorganisationer. 14 snabbspårsöverenskommelser har tecknats för 30 yrken och över 3000 har deltagit hittills. Akademikerförbundet SSR har undertecknat tre av snabbspåren; legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården, samhällsvetare/ekonomer/jurister och det för socionomer. Det är de hårda siffrorna, men...

...hur blev det då?

För att få en utomstående bild av Snabbspåren pratar Samhällsvetarpodden i denna vecka med Annika Hamrud som är journalist och författare och som nyligen skrivit en rapport om snabbspåren som heter ”Snabbspår in i arbetslivet?”.

Hon slås både av entusiasmen och viljan att skapa förändring, men också av otåligheten och de tydliga hindren i att hitta deltagare. Lyssna på hennes reflektioner från ett icke-fackligt håll i veckans Samhällsvetarpodd.