Fajtas för villkoren i kontraktet

Flextid, betald övertid och närvarande chefer. Socionomen Patrick Jenkinson tar fajten om villkoren i sitt anställningskontrakt.

Ett anställningskontrakt är något man förhandlar om. Kommer man inte överens går man därifrån. Det är socionomen Patrick Jenkinsons fasta övertygelse. Men det är han ganska ensam om, om man får tror arbetsgivarnas reaktioner. 

– De är inte vana vid att man vill förhandla så mycket som jag vill. De blir förvånade, framförallt om jag säger nej.

Vikten av att förhandla har Patrick Jenkinson fått med sig från sin pappa, tidigare fackligt aktiv inom LO. Själv har han under en tid varit förtroendevald för Akademikerförbundet SSR och lärt sig att inte skämmas för att ställa krav.

– Att förhandla om ett anställningskontrakt är inget personligt. Om en arbetsledare uppfattar det så kanske jag inte vill arbeta med honom eller henne ändå.

Det handlar också om att veta sitt värde. Patrick Jenkinson har arbetat som socionom med myndighetsutövning och barn och unga i tio år. Han trivs med sitt jobb och vet att han gör det bra.

– Jag skäms inte för att säga det jag är bra på. Jantelagen har inget grepp om mig. Men jag vågar också berätta vad jag är mindre bra på.

Han vet också att arbetsgivarna skriker efter just hans kompetens. Annat var det i början av karriären.

Som ung och arbetslös tackade han och tog emot när han fick jobb på en järnvarugrossist. Vad som stod i kontraktet var mindre viktigt än att ha landat en anställning. Likadant var det som nyutexaminerad socionom 2006. I en tid då socionomjobben inte växte på träd var han tacksam över sitt första korta vikariat inom socialtjänsten i Gävle.

Men så fort han fått in en fot i branschen började han tänka mer strategiskt. När vikariatet löpte ut och han blev erbjuden förlängning begärde han förhandling. Och likaså nästa och nästa gång.

Då handlade förhandlingarna ofta om att få upp lönen en hundralapp eller två.

– Min upplevelse är att många är missnöjda med sin lön. Jag vill inte vara en av dem. Jag vill kunna fokusera på mitt arbete och vara nöjd med den insats jag gör.

Ända sedan dess har han haft tydliga mål med vad han vill ska stå på anställningskontraktet. Och lärt sig ett och annat om hur man förhandlar.

Det viktigaste? Att vara tydlig med sina egna mål och att vara väl förberedd. 

För några år sedan arbetade Patrick Jenkinson en kortare tid som teamchef inom socialtjänsten i en kommun. Innan anställningen hörde han sig noga för om hur mycket arbete tjänsten egentligen innebar. Det ledde till att han förhandlade sig till både flextid och rätt till överstidersättning trots att det från början inte fanns med i villkoren.

– Det visade sig att jag jobbade 600 timmar i övertid det året. Hade jag inte sett till att få övertidsersättning hade jag varit en olycklig människa.

Grunden för en bra förhandling är att också våga säga nej. Inför varje nytt jobb tänker Patrick Jenkinson igenom vad han vill ska stå på kontraktet och sätter en nivå för lön och villkor som han inte vill gå under.

– En gång tackade jag nej när arbetsgivarens bud låg 500 kronor lägre i lön än mitt. De blev väldigt förvånade. Men hade jag accepterat det tror jag det hade tärt på mig i längden.

Efter att i många år varit anställd av en kommun blev Patrick Jenkinson nyligen konsult. Han har valt att inte vara fast anställd hos konsultföretaget för att ha friheten att tacka ja eller nej till varje uppdrag. Det ger honom också många chanser att förbättra sina villkor.  

Om lönen tidigare var nummer ett har de senaste förhandlingarna också handlat om andra saker. Som ett bra ledarskap och möjligheten att styra över sin arbetssituation.

– Det ska finnas en chef och arbetsledare på den arbetsplats jag kommer till. I vår bransch är det inte självklart. Jag har också förhandlat mig till att arbeta mina 40 timmar på fyra dagar.

Att ha ett tydligt fokus på sin lön och sina villkor kan säkert sticka i ögonen på en del när man jobbar i en bransch med fokus på människor. Men Patrick Jenkinson ser inget motsatsförhållande. Och han hoppas att kollegorna inte heller gör det.

– Om det finns människor som driver lönefrågor och yrkesfrågor så kommer det att gynna alla. Det kommer alla till gagn att det inte finns något glastak för vad man kan nå.

Att just han är en av dem som driver på tror Patrick Jenkinson kan spåras tillbaka till hans uppväxt. Det Malmö där han växte upp, med en irländsk pappa och en mamma från Polen, var i någon mån en zon fri från den svenska jantelagen. Och många av hans kompisar från den tiden har gjort karriär i den privata sektorn.

– Alla har haft ett driv, trots att vi växt upp i utsatta områden, med föräldrar som har varit sjukskrivna eller arbetslösa. Jag inspireras av deras sätt att vara. De har lärt mig att sätta värde på min kunskap.

Men arbetsgivaren då. Går det att få till ett kontrakt som båda är nöjda med?

– Arbetsgivaren uppskattar att jag har en tydlig linje när det gäller klientarbetet och barns bästa. Då får de acceptera att jag också har en linje när det gäller mina villkor.

Text: Johanna Kvarnsell, Akademikern

Ur magasinet Akademikern 2/2017. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf här

Läs mer: 

Nya Akademikern: Förhandla smart och gör båda till vinnare

Medlaren som parade ihop fack och arbetsgivare

 

Koll på kontraktet

Med kollektivavtal: Har arbetsgivaren kollektivavtal behöver ni framförallt komma överens om din lön, anställningsform, sysselsättningsgrad och hur arbetstiden ska förläggas.  

Utan kollektivavtal: Saknas kollektivavtal måste du tänka lite extra på vad som ska regleras i anställningsavtalet. Med kollektivavtal följer saker som pensionsavsättning och försäkringar. Utan ett kollektivavtal måste du reglera de bitarna
i ditt eget anställningskontrakt. 

Det här bör kontraktet innehålla:   

  • Parter
  • Tillträdesdag och arbetsplats
  • Arbetsuppgifter, yrkesbenämning eller titel
  • Anställningsform
  • Arbetstid, övertidsarbete, övertidsersättning
  • Lön, pension, försäkringar
  • Övriga förmåner
  • Semester
  • Kollektivavtal