Faktapartiernas stora uppdrag

Vi som törstar efter sakpolitik och tydliga löften i frågor som vård, skola, omsorg, men också om arbetsmarknaden, etableringen och i socialpolitiken kan konstatera att sådana frågor, om de beskrivs, oftast beskrivs i relation till andra partiers beskrivna tillkortakommanden. Det är en underlig prioritering.

De rumsrena partierna har alla varit tydliga i sitt avståndstagande till rasism och främlingsfientlighet, även om för mycket har fokus hamnat på NMR. Det var ett smart drag av SD. Nu förfasas vi över NMR och inte SD. Men missa inte att NMR inte är något annat än Sverigedemokraternas stormtrupp.

Men det jag saknar är de etablerade, rumsrena partiernas gemensamma front mot lögnerna och förvrängningarna. I sin värsta form är det faktaresistensen och historieförfalskningen. Men de borde också vägra tillrättalagda eller rent skruvade beskrivningar av vad som är sant och falskt.

Vi behöver inte säga att vi har vårdkaos i Sverige. Vi kan säga som det är. Vi har ökande vårdköer, underbemannad förlossningsvård, kompetensbrist och semesterproblem, men det är inte kaos! Tillåter seriösa politiker sig att beskriva världens bästa vård som vårdkaos relativiserar vi objektiv fakta.

Samma sak gäller kriminaliteten. Vi har allt mindre brottslighet i det här landet. Vi behöver inte skrämma livet ur varandra, oavsett var vi bor, genom att säga att brottsligheten sprider sig som en präriebrand. Vi kan säga som det är – att den lilla gruppen brott i samhället som är dödligt våld inom vissa slutna gäng har ökat dramatiskt. Tredje man blir sällan drabbad, men det är ändå djupt otäckt. Men vi har ändå minskande och rekordlåg brottslighet i Sverige. Och vi vanliga människor drabbas allt mer sällan av brottslighet i någon form över huvud taget.

Våra politiker borde kunde beskriva verkligheten lite korrektare och lite närmare varandra. Fakta och sanning spelar nämligen roll. För varje gång till exempel en centerpartist och en socialdemokrat beskriver verkligheten i helt motsatta ord, ger det näring åt de som lever på faktaresistens – de som tycker att existensen av förintelsen är möjlig att ifrågasätta och att jag kan konstruera min egen fakta. De faktabaserade partierna har ett gemensamt uppdrag i faktafrågan.

Visserligen går partier till val var och ett för sig och har var sin dag här i Almedalen, men de verkar helt ha missat rörelseriktningen i Sverige just nu.

Sveriges väg i herrfotbollen i VM visar på något helt annat. Succén i både Mexiko-matchen och åttondelsfinalen mot Schweiz kan beskrivas i ett enda ord – laget. I tisdags gick halva Almedalen klädd i gult och alla talar om lagandan som framgångsfaktorn. Individuella insatser lyfts inte fram och #backadurmaz-rörelsen från såväl laget som allmänheten veckan innan visar en fotbollsinsikt som etablerat sig – att alla tjänar på att lyfta fram hela laget. Prestationen blir bättre. Efter Emil Forsbergs mål som tog Sverige till kvartsfinal vägrade han systematiskt i alla intervjuer att säga någonting om sin egen prestation och målet. Det var bara laget, laget, laget.

Och som parallell kan sägas att ett fokus som för bort sökarljuset från det stora vi i faktalaget är eniga om skadar det demokratiska samtalet.

Den växande insikt som infinner sig är att våra faktapartier (riksdagspartierna minus SD)  skulle vinna på laganda i faktafrågan just nu. Visst måste partier lyfta fram sina egna politiska förslag, men det finns inga egna fakta. Faktan har forskningen, myndigheterna och andra hjälpt oss att hitta.

Eller som Özz Nüjen sa på vårt Almedalsevent Öppet Sverige: ”du äger dina egna åsikter, men du äger inte din egen fakta”.