Företagshälsovården fokuserar fel

Företagshälsovården ska jobba för att förebygga ohälsa på arbetsplatsen. Men i dag används den främst som individuell hjälp till den som redan blivit sjuk av arbetsmiljön, visar en ny studie.

Under senare år har sjukfrånvaron bland offentliganställda i ökat. Inom kommuner och landsting handlar numera ungefär vart tredje sjukdomsfall om psykiska besvär.

Företagshälsovården har en viktig uppgift i att jobba förebyggande för att motverka arbetsrelaterad ohälsa, men det arbetet fungerar inte som det är tänkt. Det visar en studie från IVL Svenska miljöinstitutet där man granskat hur företagshälsovården används inom offentlig sektor.

I Arbetsmiljölagen står det att företagshälsovården ska vara en expertresurs som arbetsgivaren kan ta hjälp av i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Den ska bidra till att risken för olyckor, belastningsskador och ohälsosam stress minimeras genom att göra kvalificerade riskbedömningar av arbetsplatsen.

Men undersökningen visar att de tjänster som köps av företagshälsovården i stället ofta fokuserar på individen. De syftar till att främja den enskilda medarbetarens hälsa och förmåga att hantera arbetets krav och arbetsmiljöns påfrestningar, snarare än att förbättra själva arbetsmiljön eller arbetets utformning. Det kan till exempel handla om insatser som ska åstadkomma en beteendeförändring hos medarbetaren, som att denne ska sluta röka, börja motionera, äta bättre eller gå i KBT.

– Företagshälsovården har individfokus. Man är jätteduktig på hälsofrämjande och rehabiliterande arbete. Däremot analyserar man inte vad i arbetet som gjort att en person blivit skadad eller mår dåligt och hur man skulle kunna förändra det, säger Lisa Schmidt som är en av forskarna bakom studien.

Företagshälsovården kopplas oftast in som resurs först när problem är identifierade eller någon blivit sjukskriven. Det här leder till att den arbetsrelaterade ohälsan inte minskar som den skulle kunna göra om företagshälsovården fungerade enligt lagens intentioner. Hjälpen riktas mot den enskilda medarbetaren i stället för att en hel grupp människor kanske skulle slippa värkande axlar eller stressrelaterade besvär om företagshälsovården gick in tidigt i planeringsstadiet av en arbetsplats.

Enligt Lisa Schmidt går företagshälsovårdens expertkunskaper till viss del till spillo. Forskning om hur bra arbetsförhållanden och arbetsmiljö skapas kommer inte verksamheterna till godo. I stället är det ofta upp till en enskild chef att identifiera, åtgärda och förebygga orsaker till ohälsa på arbetsplatsen. Företagshälsovården har inte möjlighet att jobba preventivt eftersom den inte får den typen av beställningar från arbetsplatserna.

– Det är arbetsgivare och skyddsombud som ska identifiera de behov man har av företagshälsovård. Men i stället har ansvaret för att beskriva vad man behöver hjälp med landat på personalavdelningen. Där är föreställningen om företagshälsovården ofta att den är en resurs som man kopplar in när något redan hänt, säger hon.

Resultaten i IVL Svenska miljöinstitutets rapport bygger på studier av hur företagshälsovården fungerar i sju kommuner och fyra landsting.

Text: Karin Persson