Förlegat eller framtiden? LinkedIn-reflektioner

LinkedIn. Inkopplad. Plattformen som vissa känner är den mest självklara delen i rekrytering, en del inte alls känner till medan andra likställer det som vilken ”social media-plattform” som helst. Platsen där den nya generationens personalvetare headhuntar och samtidigt marknadsför sina arbetsgivare. Är du insatt förs tankarna säkert till Vallentuna Kommun som exempel, vars LinkedIn-satsning blivit en snackis i HR-kretsar.

LinkedIn istället för CV

Men som sagt, skillnaden är stor i användandet. När jag tog min examen var jag förvånad över hur många arbetsgivare som bad om min LinkedIn-länk istället för CV, samtidigt som vissa studenter jag mött i min tidigare roll som studentombudsman här på Akademikerförbundet SSR knappt vet vad det är.

Jag har reflekterat en del kring LinkedIn senaste tiden, kanske mestadels för att mitt LinkedIn-flöde just nu består mycket av inlägg om LinkedIn-flöden. Meta. Inlägg såsom ”jag blockar och avföljer för att få ett relevant flöde igen” delas, kopieras och delas igen. Jag förstår vad de menar, mitt flöde känns också rätt trist – en blandning av irrelevanta inlägg, mängder av reklam och inläggen om inlägg. Men samtidigt har jag aldrig tyckt att mitt flöde varit något jag suttit och surfat på i syfte att inspireras. Kanske under min jobbsökarperiod men inte annars. Min vän, en IT-konsult, beskrev sin syn såhär: ”bra att vara där så rekryterare hittar en, men annars ser jag bara säljare som ryggdunkar varandra eller personer som lägger upp motivationsbilder”.

Klicka för att synas

Tydligen har LinkedIn ändrat sin algoritm – du kommer upp i flöden desto mer aktiv du är på andras poster. Rörigt? Du syns om du gillar andras inlägg helt enkelt. Du behöver alltså inte leverera något själv men får profilbesök ändå. Skönt! Enligt Amanda Oxell, i en artikel från Resumé 07-08-17, är detta orsaken till det nya irrelevanta flödet. Vi bara klickar och klickar för det är ju det vi vill på LinkedIn: synas.

För mig är det dock inte flödet som är irriterande. Det är alla kontaktförfrågningar från personer jag aldrig haft något att göra med. Vilket i och för sig skulle förstöra mitt flöde om jag accepterade dem. Hur många ”professionella nätverkare” kan egentligen lägga till en? Och förlåt, men hur ”professionellt” känns det med en kontaktförfrågan till en total främling?

Dessutom pågår en debatt om att LinkedIn blivit för privat. ”Det hade nog varit bättre om Linkedin inte försökte vara som Facebook utan bara varit ett seriöst och kanske lite tråkigt men nyttigt jobbnätverk” snubblar jag över när jag googlar åsikter om LinkedIn.  Men samtidigt finns också åsikten att Facebook blivit mer professionellt. Vi delar inte privat på samma sätt där längre, utan har större benägenhet att dela något från arbetsgivaren eller vårt ideella engagemang. Har arbetsgivaren ”ätit upp vår privata sfär på Facebook”? Förväntas vi inte mycket mer dela events och artiklar från den, samarbetspartners och så vidare? Så är det LinkedIn som blivit mer privat eller känns det bara så för att Facebook kryper närmre åt andra hållet tro?

Kreativa arbetstitlar

LinkedIn har även fört med sig, eller i alla fall bidragit till utvecklingen av, alla nya titlar. En kompis till mig berättade om sin dejt med en ”First Impression Manager”, alltså en receptionist. Trots att receptionist även fungerar internationellt och är en etablerad titel, är vi tvungna att byta ut den. Vad betyder det här för framtidens rekryteringar? Kommer (eller gör de redan kanske?) arbetsgivarna som rekryterar tävla i de mest kreativa namnen på nyanställningar? Då kanske även det kommer det bli en LinkedIn-trend vi snart ser, våra kontakter har fått jobb som ”Creative title developer” eller ”Key name visualiser”.

LinkedIn har förövrigt ett helt annat tänk än jag själv har på vad nästa steg i karriären kan bli. Jag är beteendevetare, jobbar med medlemsfrågor på ett fackförbund och bosatt i Stockholm. Men LinkedIn menar på att det vore nog intressant för mig att jobba som ekonomiassistent i Göteborg, medicinsk sekreterare i Lund eller undersköterska i Tranås. Såklart är det svårt att lösa en algoritm som hittar ”rätt” men det är väl ändå lite Linkedins hela idé? Det är ju såklart min uppgift att uppdatera mina karriärmål egentligen, men jag borde åtminstone inte få upp de yrkena jag inte är kvalificerad för?

Höj lönen

Det ska dock poängteras att alla mina rekryterande vänner menar på att LinkedIn är jätteviktigt. Att uppdatera och att göra dig sökbar bidrar såklart till möjligheten att någon hittar dig och anser att just du borde söka det där jobbet eller titta vidare på den här typen av tjänster. IT-konsulten jag nämnde förut har blivit ”hittad” och därav fått bättre villkor och ökat sin lön flera gånger, men det handlar såklart om vad för profession du har och i vilken bransch.

Vad kommer att ersätta LinkedIn?

Min poäng med dessa något osammanhängande reflektioner? Jag är nyfiken på att se vart LinkedIn är på väg. De har cirka 22 procent användare bland Sveriges uppkopplade befolkning år 2016 och naturligt vore väl egentligen, i vårt så uppkopplade samhälle, att detta ökade. Men jag är inte säker. Jag själv har inget större förtroende för att LinkedIn ska öppna dörrar, och jag har en känsla av att en ny sorts digital HR är runt knuten. Kanske något där facebook, instagram, twitter och linkedin är integrerade i en och samma plattform? Eller där arbetsgivarna själv skapar sitt men köper in information från LinkedIn? Rekryteringsmetoder utan fokus på tidigare erfarenheter?

Men, vem vet? Vad jag vet just nu är att mitt snygga och prydliga pappers-CV ligger kvar hemma medan min Linkedin-länk följer med mig i fickan. Därför tycker jag ändå att du bör ha en uppdaterad profil redo för potentiellt arbetssökande. Frågan är ju hur länge det kommer vara så – vad tror ni? Koppla in eller koppla ut?