Foton på barnen skapar trivsel på jobbet

En egen krukväxt på skrivbordet och kort på familjen, en barnteckning eller ett vykort. Att få sätta sin personliga prägel på sin arbetsplats är viktigt för att personalen ska trivas, visar forskningen. Men i öppna landskap och moderna flexkontor minskar möjligheten att göra skrivbordet personligt.

Har du ”personaliserat” din arbetsplats? Det är så det kallas inom forskningen: fenomenet att på olika sätt sätta sin egen prägel på sin arbetsmiljö. Vanligast är kanske att man har kort på barnen eller en egen krukväxt på sitt skrivbord. Man ställer fram eller sätter upp något man inspireras av, blir glad av, eller vill visa upp för kollegerna.

– Att “personalisera” sin arbetsplats är kopplat till en känsla av egen kontroll. Forskningen har visat att det i sig är kopplat till trivsel och arbetstillfredsställelse, säger Christina Bodin Danielsson, kontorsspecialist vid Brunnberg & Forshed Arkitektkontor och forskare vid KTH och Stressforskningsinstitutet i Stockholm.

Hon har i 13 år forskat om hur våra arbetsplatser bör se ut. Just nu är hon vid Cornell University i USA för att studera och arbeta med kontorsdesign.

På senare år har flexkontor blivit populära. Tanken med flexkontoret är att stödja ett arbetssätt där man i högre grad jobbar i tillfälliga grupperingar och projekt. Man väljer arbetsplats utifrån vilket arbete man ska utföra. Men att man inte har en personlig arbetsplats gör det svårare att skapa ett personligt litet hörn av världen, berättar Christina Bodin Danielsson.

– Acceptansen för personalisering har till viss del minskat på senare decennier. Det hänger säkerligen ihop med att det är mer problematiskt i öppna planlösningar, vilket blivit mer populärt under denna tid. Har man eget rum är det enklare, säger hon.

Det är inte heller ovanligt att kontor med öppna planlösningar har restriktioner när det gäller möjligheten att personalisera eftersom en öppen planlösning innebär att man delar arbetsmiljö med andra och så att säga ”äger” den tillsammans.

Den minskade acceptansen för personalisering kan också hänga samman med internationaliseringen och att allt fler internationella organisationer verkar i Sverige, säger Christina Bodin Danielsson.

– Det blir liksom enklare att bara bestämma att vi personaliserar inte här istället för att det skall bli en massa ”tjafs” med personalisering – alla förstår det och konflikter undviks.

Eftersom människor har olika smak blir det enklast att helt enkelt bestämma att de personer som har stort behov av att personalisera bara får göra det till viss del och inte fullt så mycket som de skulle vilja, säger hon.

Ett sätt är att finna en gemensam linje tillsammans med personalen för hur mycket folk får dekorera den egna arbetsplatsen. Ett annat sätt är att personalisera på gruppnivå istället för på individnivå.

– En anledning till att man inte vill ha alltför mycket personalisering beror inte sällan på att det uppfattas som oprofessionellt, man tycker att det får man göra hemma och inte på jobbet, säger Christina Bodin Danielsson.

Man har också sett att folk i lägre befattningar har ett större behov av att göra sin arbetsmiljö personlig än de i högre befattningar. Det kan hänga ihop med att personalisering ger en känsla av kontroll och är ett sätt att markera ”territorium” – något man kan ha ett större behov av ifall man inte är chef. Då har man ju redan en hög grad av ”personlig kontroll” i sitt arbete.