Från NPM till en vår för professionerna?

Handlingsutrymme och tilltro till professionen skapar bättre kvalitet än detaljreglering. Genom att utgå ifrån att kvalitet skapas i mötet mellan brukare och profession sätter vi ljuset på helt andra stödsystem än att uppifrån konstruera ytterligare riktlinjer.

Det är inte för inte som månaden april beskrivs som speciell när det gäller vädret. Det är en brytningstid där vintern slåss om herraväldet med det nya som ska komma: våren och sommaren. Vi känner att det går åt rätt håll de dagar vi kan sitta i solen, i lä med en latte i handen och vi känner motgång när vi får huka i blåst och snöslask.

Färre riktlinjer – bättre kvalitet?

Kanske är det aprilväder, eller åtminstone en brytningstid, som råder också i hur vi ser på kvalitetssäkring, ledning, och styrning i välfärden? Fortfarande ropas det på mer reglering och detaljstyrning som svar på allvarliga problem i socialtjänsten. Som i dagens DN till exempel där Socialstyrelsen, tillsammans med några av brukarorganisationerna, vill detaljreglera bemanningen på äldreboenden. Samtidigt som vi tidigare har kunnat läsa, på samma debattsida, ett inlägg från Gunilla Hult Backlund, generaldirektör på IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som pekar på att ”Det kan till och med vara så att tillsynsmyndighetens traditionella fokus och efterfrågan på riktlinjer och rutiner har bidragit till en ökad och inte alltid ändamålsenlig byråkratisering.” Hult Backlund drar till och med slutsatsen att det kan vara så att ”färre nya riktlinjer skulle göra vården bättre och säkrare.”

Jag tror mer på den alternativa väg Hult Backlund pekar ut än på att det är fler riktlinjer och mer av detaljstyrning som säkrar kvaliteten. Och jag tror att vi behöver gå igenom något som kan liknas vid ett paradigmskifte där vi tänker nytt och utmanar tidigare föreställningar.

Det är ju ingen slump att Socialstyrelsen, PRO och SPF ser nya riktlinjer och detaljreglering som svaret på angelägna, och fullt rimliga, krav på bemanning. Det är i mångt och mycket just sådana kontrollinstrument som vi varit hänvisade till i den era av NPM, New Public Management-filosofi som vi levt med under årtionden.

Inga färdiga recept

Exakt hur den framtida ledningen, styrningen och kontrollen kommer att gestaltas är ingen quick fix. För det finns ingen receptbok med färdiga modeller att bläddra i. Men med lärdomar från NPM borde vi kunna enas om att utgångspunkten den här gången måste vara mötet mellan klient/brukare/patient och profession. För det är där det händer; det är där det ska vara kvalitet. Och det sätt på vilket vi organiserar, leder, styr och kontrollerar välfärdsverksamheterna måste gå hand i hand med att skapa förutsättningar för kvalitet i just det mötet.

Med den utgångspunkten blir det viktigare med handlingsutrymme och tilltro till professionen än att detaljreglera och detaljstyra.  Och det blir mer fokus på att professionen måste få möjlighet att använda sin utbildning och sin yrkeskompetens och ha tid för kontinuerlig uppföljning och förbättringsarbete. Det sätter ljuset på helt andra verktyg och stödsystem än att uppifrån konstruera ytterligare riktlinjer och några ytterligare parametrar som går att mäta och som ska dokumenteras.  

Vi är inne i en välkommen brytningstid där det sakta, men säkert, våras för professionen!