Från sjuk till frisk: Chefen tog stressen på allvar

Jobbet gjorde Palle Storm sjuk. Och sedan frisk. En chef som agerade, rimlig arbetsbörda och kollegor som lyssnade blev vägen upp.

Mitt i natten mejlade Palle Storm sin chef och berättade att han inte längre klarade av jobbet. De egna kraven på vad han skulle prestera hade vuxit till ett monster. Som lärare på Socialhögskolans socionomprogram hade han bland annat ansvar för 30 studenters praktikperioder. Han ville inte svika någon, men hur mycket han än jobbade hann han inte med. 

Ångesten var ständigt närvarande och all tid och energi gick åt till att försöka få kontroll över arbetet. Han tänkte på jobbet 24 timmar om dygnet och åkte ofta in på kvällar och helger. Samtidigt slutade han träffa vänner, slarvade med mat, träning och sömn.

Natten då han skickade mejlet var en i en lång rad då han knappt sovit alls. 

– Jag hade kommit till vägs ände. Jag funderade på att säga upp mig och bara dra. Samtidigt fick jag dåligt samvete för att jag i så fall skulle svika kollegorna. Den känslan tog överhanden och gjorde att jag valde att berätta, säger Palle Storm. 

I hela sitt yrkesliv har Palle Storm haft höga krav på sig själv. Ångest och depression i varierande grad hade varit ständiga följeslagare. För att inte riskera att misslyckas på jobbet utvecklade han ett stort kontrollbehov. Så länge han inte ansvarade för fler än tio femton personer klarade han av att hantera det genom att jobba nästan jämt. Men med trettio studenter att ta hand om hann han inte. Han tappade kontrollen. Blev panikslagen. Kände sig misslyckad. Skämdes.

– Jag är en socionom som mår dåligt. Vi ska ju hjälpa andra, tänkte jag då. 

Samtidigt blev han expert på att mörka ohälsan. Beroende på var han arbetade hittade han på olika strategier. Han har tackat nej till att arbeta heltid, hittat
på att han läst en kurs på deltid eller tagit semester i stället för att sjukskriva sig. 

Han minns inte riktigt vad han skrev i det där mejlet. Mycket från den tiden är som i en dimma, men han gissar att det var rätt dramatiskt formulerat. Att skicka det var fruktansvärt obehagligt. Han trodde att arbetskamraterna skulle bli besvikna och känna att han svek dem. 

I stället blev det tvärtom. 

När han kom till jobbet på morgonen sökte chefen upp honom direkt. Han var omhändertagande och konstruktiv, frågade hur de tillsammans kunde lösa situationen på ett bra sätt. Snabbt samlade han ihop till ett möte med kollegorna. 

– Alla lyssnade intensivt, visade förståelse och gav stöd. Efteråt var jag oerhört lättad. När man har så svår ångest som jag hade känns det som att man kommer att dö, men efter mötet förstod jag att jag inte skulle göra det. Att jag bröt tystnaden, blev lyssnad på och att kollegorna
visade förståelse var förlösande. 

Lösningen blev att en kollega tog över delar av ansvaret för studenterna som skulle göra praktik. I några månader sjukskrevs Palle Storm på deltid. Han sökte läkarvård, fick antidepressiva mediciner och gick i kognitiv beteendeterapi där han jobbade med prestationer och krav, men också med att äta och sova ordentligt. 

– Jag fick tid för återhämtning. Det var bra eftersom kroppen var märkt av den enorma stress jag upplevt. Samtidigt var det skönt att fortsätta jobba och se att jag klarade av det. Med stöd, avlastning och förståelse gick jobbet jättebra. 

I dag känner han sig återhämtad och jobbar heltid igen. Han har lärt sig att ställa rimligare krav på sig själv och ser till att ha en lagom arbetsbörda. Visst händer det att ångesten ibland kommer krypande, men nu känner han igen tecknen i tid och kan ta reda på vad den vill säga honom. Han vågar ta en paus om det behövs. 

I backspegeln ångrar han att han dröjde så länge med att berätta. Han förlorade många år och chanser i livet. 

– När jag väl sa något hade det gått så himla långt. Om jag hade vågat berätta tidigare skulle det kanske ha räckt att gå till företagshälsovården, säger han. 

Generellt sett tycker han att vi måste prata mer om psykisk ohälsa på arbetet. Efter att han bröt tystanden om hur hans hälsa påverkades av jobbet har andra vågat komma till honom och berättat om liknande upplevelser. 

– Arbetsplatsen är en friskfaktor när kraven och förväntningarna anpassas till varje individ. Människor kan inte vara högpresterande jämt, säger han. 

Själv är han övertygad om att även om det var jobbet som låg bakom att han blev sjuk, så var det också det som gjorde honom frisk. 

– Om jag inte fått stöd och trygghet och fortsatt jobba på en rimlig nivå hade jag nog varit långtidssjukskriven i dag.

Ur magasinet Akademikern nr 2/2016. Läs hela tema "Lyft" i vår blädder-pdf på Akademikern.se

Läs mer!

Så hjälper hon chefer att få friska medarbetare.
Tygla odjuret - ta kontroll över den psykiska ohälsan.
"Att inte prata om det är värre" - Hjärnkoll om den skenande ohälsan.