Gästbloggare: Blir huden tjockare eller tunnare med åren?

Jag ser ett missat samtal från din pappa. Ringer upp och blir glad att det är du som svarar, eftersom jag försökt få tag i dig. I dag har det tredje meddelandet kommit om att du inte lämnat drogprov. Under dagen har jag haft kontakt med din mamma, familjehemssekreteraren och familjehemmet.

Vi har pratat om att det är viktigt att vi vuxna står fast vid planeringen för att hjälpa dig ”landa”. Imorgon ska vi ha uppföljning i familjehemmet.

– Hallå, svarar du.

– Hej det är My, är det du som har ringt?

– Ja, jag har pappas telefon. Jag vill inte bo hos familjen längre. Det funkar inte, säger du.

– Vad är det som inte funkar, frågar jag.

– Det känns som ett fängelse säger du. Det är för mycket regler. De känner ju inte mig.

– Ni känner inte varandra. Du har bara bott där några veckor och det mesta kan kännas ovant och nytt. Imorgon på mötet får vi prata om hur det funkat och om rutiner och regler. Vi behöver prata om sommaren. Flera veckor kommer du att vara tillsammans med någon av dina föräldrar.

– Jag ångrar mig, jag vill inte vara placerad längre.

Nu skriker och gråter du.

– Just nu finns det inget annat alternativ.

– Vill du att jag ska må dåligt, skriker du. Du förstör mitt liv, vill du att jag ska ta livet av mig?

– Nu låter det som om du pratar med någon av dina föräldrar. Du ska inte ta livet av dig. Vi träffas imorgon. Det är bra att du berättar hur du…

– Du fattar ingenting!

Klick. Du har lagt på.

Oro och hopp

Jag provar att ringa dig igen. Inget svar. Ringer din mamma eftersom du är hos henne. Det känns alltid mer eller mindre oroligt när någon pratar om att självskada sig. Impulser kan komma snabbt. Informerar kort min enhetschef och skriver en aktanteckning ifall socialjouren behöver uppdatera sig under kvällen.

Dagen efter har vi ett långt möte i familjehemmet. Familjehemssekreteraren och jag beskriver den oro som finns. Men även det som är positivt, till exempel att skolan fungerat bättre under senvåren, att du blivit bättre på att uttrycka det du känner och att hantera impulser.

Du går ifrån mötet flera gånger. Några gånger går jag efter för att försöka förklara, peppa och omformulera positivt. Några gånger kommer du tillbaka. Jag uppmanar dina föräldrar att gå och prata med dig. Båda säger att jag ska gå.

Din mamma säger att du litar på mig.

Trygghet och värme

Du har haft skolavslutning och blir arg över att du inte får sova över hos en kompis. Du vill vara ute så länge du vill. Till slut enas vi om att du kan sova hos din mamma i stan. Hon hämtar dig efter grillfesten.

Familjehemssekreteraren och jag pratar om mötet i bilen på väg tillbaka till kontoret. Vi är samstämmiga i att det blev ett bra möte trots allt. Familjehemmet känns väldigt stabilt, inger trygghet och värme.  Vi pratar om att det verkar vara en bra matchning.

Jag har känt dig och din familj i fem år. Idag kom båda föräldrarna på mötet. De var inte anklagande mot varandra. För första gången visade de en ”enad front” inför dig.

Du testar gränser för att se vad som gäller. 

Hur kändes det för dig att höra steg i trappan och upptäcka att det var jag som kom. Förväntade du dig någon annan? Dina föräldrars konflikt har inneburit att de ”övergivit dig”. De har fokuserat på sin konflikt och glömt bort föräldraansvaret. Du har fått utrymme att ”sväva iväg”.   

Bekräfta och stötta

Det var mycket att balansera i yrkesrollen under mötet. Kolla av var du befann dig. Bekräfta och stötta dig. Bekräfta och stötta dina föräldrar. Och samtidigt vara tydlig med struktur och planering. Jag försökte lyfta fram den positiva utvecklingen hos dig. Jag ville inge hopp.

Vill du flytta hem? Är det realistiskt? För dig handlar det mycket om en längtan efter föräldrar som inte sett dig under uppväxten. Om närhet och bekräftelse.

Vad behöver bearbetas av allt du upplevt – helas? Är det möjligt? Dina föräldrar har sagt till mig att det inte funkar att du bor hos någon av dom, men det är inte lätt att säga det till dig. Det är ju vad de önskar – om du sköter dig. De har svårt att hantera att dom själva är en del i att du inte kan bo hemma. Undrar hur det känns?

Jag känner mig sliten

Många tankar rör sig i huvudet. De senaste veckorna har jag känt mig sliten.

Jag känner mig trött när vi sent kommer tillbaka till kontoret. Egentligen hade jag tagit ledigt idag eftersom även min dotter haft skolavslutning. Vi har en tradition för avslutningsdagen. Idag fick dottern följa med en kompis hem efter avslutningslunchen och jag gick till jobbet eftersom det var omöjligt att hitta en annan tid för mötet.

Vi pratar om att förstå och jobba med ambivalensen. Att jobba med motstånd. Vi ska vara professionella!

Vad har betydelse för att någon, eller något ska förändras?

Blir huden tjockare eller tunnare med åren?