Han fixade rättvist jobb

Johannes Hartvigson använde sitt ideella engagemang för att skräddarsy och sälja in en tjänst till sig själv. Nu jobbar han med rättvis handel.

Får man inget jobb får man skapa sitt eget. Johannes Hartvigson lyckades få en tjänst, skräddarsydd för och av honom själv. Hans ideella engagemang låste upp dörren till arbetslivet.

Han hade förberett sig väl. Det är inte varje dag man glider upp på Kommunstyrelsens kontor för att försöka äska pengar till en ny tjänst som projektledare. Men Johannes Hartvigson hade ingenting att oroa sig för, visade det sig. 

– Jag hade tagit fram en massa argument till varför tjänsten behövdes. Men det tog inte mer än fem minuter så sade kommunstyrelsens ordförande: Vi kör! 

Johannes Hartvigson hade lyckats sälja in en specialskräddad tjänst, gjord för honom själv. Från mars 2010 och ungefär tio månader framåt arbetade han med ett projekt som gick ut på att sprida information om Fairtrade och om Jönköpings arbete som en diplomerad Fairtrade City. Hans arbetsplats var ABF, men lönen betalades av kommunen. Det var hans första ”riktiga” jobb efter examen. 

– Det var fantastiskt roligt och jag trivdes verkligen toppen. Jag höll mycket föredrag och utbildningar. Jobbet var extremt varierat. 

Steget in på kommunordförandens tjänsterum blev även steget in på arbetsmarknaden. Att Johannes Hartvigson jobbat ideellt och skaffat sig ett nätverk hade bäddat för succén. Men dessutom tog han mod till sig, och det är en av de saker han är mest nöjd med i sitt yrkesliv. 

– Hade jag inte tagit det initiativet hade jag aldrig fått det jobb jag har i dag, säger han. 

Nu, lite drygt fyra år senare, träffas vi under takåsarna på Åsögatan på Södermalm i Stockholm. Här ligger Fairtrades kontor. Lokalerna är rymliga och ljusa. Här finns utrymme för tillväxt, och det är meningen. Organisationen som jobbar med bättre arbetsvillkor för odlare och anställda har nämligen medvind. Intresset för etisk konsumtion ökar i Sverige. 

Johannes Hartvigson arbetar numera som pressansvarig, och trivs på jobbet. 

– Fairtrade är en organisation där det just nu händer väldigt mycket. Det finns få ställen som lockar mig mer. 

Johannes Hartvigson har låtit hjärtat styra i yrkeslivet. Det är viktigt för honom att jobba med något han tror på.  

Men det var inte självklart att han skulle hamna här. Han hade kunnat hamna i filmbranschen också. 

Johannes Hartvigson föddes för 31 år sedan i Jönköping. Hans pappa jobbade då med att producera dokumentärfilmer och reste runt i världen.  

Johannes Hartvigson gillade också film, och lät det intresset avgöra valet av utbildning. Han började plugga filmproduktion på Högskolan i Väst i Trollhättan. Programmet innehöll bland annat manusarbete, företagsekonomi och projektledning. 

– Visst var det kul med film. Men under utbildningen avtog faktiskt mitt intresse. Jag gillar fortfarande själva berättandet, men kom på att jag inte ville jobba med film. Branschen är för konkurrensutsatt, många jobbar stenhårt under väldigt många år, ofta utan försörjning. Att jobba med spelfilm kändes inte som en realistisk plan. 

Däremot upptäckte han under utbildningen att han gillade projektledning. Så när utbildningen var slut flyttade han tillbaka till hemstaden Jönköping och byggde på sin kandidatexamen med kurser i ekonomi. 

En uppgift som studenterna fick var att ta fram en affärsplan. Tillsammans med några kursare valde Johannes Hartvigson att idéspåna kring ett kafé inriktat på Fairtrade-märkta produkter som skulle nischa sig mot schyst fika. I samband med det kom han i kontakt med rättvis handel för första gången. I den lokala Röda Kors-föreningen i Jönköping fanns en arbetsgrupp som jobbade med att skapa uppmärksamhet kring schysta arbetsvillkor. 

– Jag blev snabbt engagerad i den gruppen. 

Intresset att arbeta för en bättre värld hade länge funnits hos Johannes Hartvigson. Förutom film hade hans pappa jobbat med ledarskapsutbildning för ungdomar på Balkan och lett Sidafinansierade projekt. Redan som 16-åring hade Johannes Hartvigson följt med på en resa till forna Jugoslavien och dokumenterat spåren efter kriget. 

– Ett internationellt engagemang har alltid legat nära tillhands, säger han. 

Johannes Hartvigson kom in i Fairtrade i en spännande fas. Jönköpings kommun bestämde sig nämligen i den vevan för att bli diplomerad som så kallad Fairtrade City, en utmärkelse till kommuner som engagerar sig för rättvis handel.

I början av 2009 kom så Johannes Hartvigson med i en nybildad styrgrupp för detta, som representant för Röda Korset. Arbetet var helt ideellt. 

Nu började Johannes Hartvigson att längta ut i arbetslivet på riktigt. Försommaren 2009 stod han med en ekonomie magisterexamen i bagaget.
Han sökte alla möjliga tjänster i hela landet, till och med jobb han verkligen inte ville ha. 

– Och inte ens dem fick jag! Det kändes bedrövligt. 

Det blev en sommar i arbetslöshet, och när hösten kom bestämde sig Johannes Hartvigson för att plugga lite till – som nödlösning. Men det var det ideella engagemanget som betydde något för honom. Och det var inom ramen för det som Johannes Hartvigson och en vän fick idén att kommunen borde tillsätta en projektledare för arbetet med Fairtrade City för att det verkligen skulle få genomslag. Det var då de stegade upp på kommunstyrelsens kontor för att äska pengar. 

Under Johannes Hartvigsons tid som projektledare i Jönköping arrangerades kampanjen Fairtrade Fokus över hela landet. Två sockerodlare från Malawi kom till Sverige för att visa att det ofta är människor utomlands som producerar de varor vi konsumerar och att våra köpbeslut kan ha stor inverkan på deras arbete. 

Johannes Hartvigson lyckades få sockerodlarna att komma till Jönköping. De bakade polkagrisar i Gränna med Fairtrade-märkt socker och det uppmärksammades i lokala medier. Johannes Hartvigson arrangerade dessutom en välbesökt föreläsning på högskolan. 

– Det blev en lyckad dag som gav mig bra kontakt med de anställda på Fairtrades huvudkontor i Stockholm. De fick en positiv bild av mig, tror jag. 

Johannes Hartvigson fick veta redan då att det skulle dyka upp ett vikariat på Fairtrade Sverige som handlade just om Fairtrade City. 

Han trodde att han hade jobbet som i en liten ask. Han hade jobbat hårt, visat stort ideellt engagemang och tagit egna initiativ. Han hade en profil som borde vara perfekt för tjänsten. Men jobbet gick till någon annan, och besvikelsen var stor. 

Det var en kylig och gråtrist januari, och Johannes Hartvigson stod vid ett vägskäl. 

– Plötsligt visste jag inte alls vilken riktning jag skulle ta. 

Riktningen blev österut. Han drog till Asien och luffade. Tre veckor senare stod han på flygplatsen, på väg hem. Solbränd och många reseupplevelser rikare. Men han hade fortfarande ingen aning om vad han skulle göra med resten av sitt liv. 

Då kom det magiska mejlet. 

”Vi har en tjänst till dig som projektledare här på Fairtrade Sverige i Stockholm. Vill du ha den?”

Bara några veckor senare hade
han börjat sitt nya jobb. 

Johannes Hartvigson började som frivilligsamordnare men fick sedan andra arbetsuppgifter som projektledare med ansvar för kampanjer och kontakterna med Fairtrades medlemsorganisationer. Samordning, administration och budgetansvar var viktiga bitar. Men också kommunikation. Jobbet gav honom en god förståelse och kunskap om hela Fairtrades verksamhet, och dessutom goda kontakter med organisationens gräsrötter. 

Det öppnade dörren till nästa tjänst, som han alldeles nyligen tillträtt. Fram till årsskiftet är han tillförordnad som pressansvarig, och har ansvar för presskontakter, mediabevakning, opinionsbildning, kontakt med externa organisationer inom civilsamhället och publiceringsansvar för hemsidan och sociala medier.

Det är nytt och spännande, och Johannes Hartvigson ser ingen anledning att planera för nästa steg i arbetslivet
just nu. 

– Jag tänker ofta på min framtida karriär, men kommer sällan fram till något konkret om vart jag är på väg. Jag tror att det är slumpen som till viss del styr var man hamnar, säger han. 

Men är man öppen för nya erbjudanden och håller många dörrar öppna så ökar kanske chanserna att man hittar något kul, resonerar han. Ganska nyligen tackade han ja till en styrelseplats i Concord som är ett europeiskt nätverk för europeiska civilsamhällesorganisationer som jobbar för hållbar utveckling. 

– Det känns spännande och skulle kunna ge mig värdefulla kontakter. 

Trots att det finns många civilsamhällesorganisationer i Sverige är det samtidigt en begränsad sfär. Johannes Hartvigson beskriver det som en bubbla där många känner varandra och hoppar mellan olika organisationer. Han trivs väldigt bra på Fairtrade men visst finns det andra som lockar. Världsnaturfonden till exempel. 

– Jag vet att jag passar bra i föreningsvärlden. På det sättet känner jag att jag hamnat helt rätt.

Text: Barbro Janson Lundkvist

Ur magasinet Akademikern nr 4/2015. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf på Akademikern.se