Hög tid för attraktiva arbetsplatser i socialtjänsten

Efter veckans nationella samling för att förbättra den sociala barn- och ungdomsvården är förväntningarna höga från både personal och de som har behov av socialtjänstens insatser.

Tre undersökningar om socialsekreterares arbetsvillkor har publicerats den här veckan. Regeringens nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården Cecilia Grefve har mätt hur socialsekreterare i den sociala barn- och ungdomsvården använder sin arbetsdag, Wanja Astvik har presenterat sin studie av personalen i socialtjänstens arbetsmiljö och arbetsvillkor och Hanne Berthelsen har presenterat sin undersökning av arbetsmiljön inom socialtjänsten i Malmö stad. Undersökningarna bekräftar mycket av det vi redan vet: arbetsbelastningen för chefer och personal är för hög, socialsekreterare ägnar bara en timme per dag åt att träffa de människor de är till för och chefer och socialsekreterare tvingas lägga tid på arbetsuppgifter som borde göras av någon annan. Wanja Astvik lyfter dessutom fram att det är svårt för personalen på landets socialtjänster att lyfta verksamhetens brister eftersom det är viktigt med en fin fasad uppåt och utåt.

Den här veckan har också 500 personer från hela landet samlats på konferensen Förbättringsresan för att diskutera hur den sociala barn och ungdomsvården kan förbättras. Det finns en gemensam problembild från regeringskansliet ut till kommunerna om hur läget är och de flesta förslag från den nationella samordnaren, SKL och de fackliga organisationerna ligger i linje med varandra.

Hög tid för handling

Det är hög tid att börja handla på allvar. Förväntningarna hos barn och familjer, allmänheten, professionen och politiker är skyhöga. Om inte en förbättring sker nu så när? Under dagen för Förbättringsresan hördes både i publiken och från den nationella samordnaren att det nu finns pengar och socialsekreterartjänster men socionomerna söker inte jobben. Hur ska förbättringen kunna ta fart om inte nyckelpersonerna finns på plats?

Socialtjänsten måste bli en bättre arbetsplats där personalen så väl som barn och familjer deltar i utformandet. Kommunerna måste bli bättre på att beskriva vad de gör för att förbättra arbetsvillkoren i socialtjänsten för sina medarbetare och i sina annonser. I Akademikerförbundet SSR:s socialsekreterarundersökning anger hälften av socialsekreterarna att de inte känner till att arbetsgivaren gör något särskilt för att rekrytera socionomer. Kommunerna skulle också kunna inspireras av sina konkurrenter – bemanningsföretagen. De skickar direktbrev och mail till socionomer och berättar vad de kan erbjuda. De ringer upp och de bjuder in till träffar där man får höra mer om hur det är att arbeta för dem.

Den erfarna socialsekreteraren, som alla säger att de vill rekrytera och behålla, vill ha en rimlig arbetsbelastning, en närvarande chef, utrymme att hinna träffa barn och vuxna och möjlighet att utvecklas i yrket. De vill också ha en bra lön som speglar deras kompetens och det ansvar de tar. Den nyexaminerade socionomen vill så klart också ha allt detta plus gedigen introduktion och stöd från mer erfarna kollegor. Både fack och arbetsgivare har ett ansvar i att sprida goda exempel om hur roligt och viktigt jobbet som socialsekreterare är. Men det är arbetsgivarna som ansvarar för att erbjuda de arbetsvillkor som gör att de kan rekrytera och behålla sin personal.