Hög tid för ny syn på Millennials!

Akademikerbloggen

Det är mycket prat kring hur Millennials ska ledas. Millennials är nämligen curlade, otåliga och kräver underhåll. Eller något helt annat? 

På många HR- och Chefsmässor finns det med en föreläsning om hur du leder Millennials. Millennials är alltså folk födda någonstans mellan 80-tal och tidigt 2000-tal (ni vet, vi som hade gjort så att Trump inte blev president om vi fick rösta ensamma till exempel), men benämns också Generation Y och Net Generation.

Curlade, otåliga och kräver meningsfullhet

Det är faktiskt rätt roligt att höra eller läsa om hur vi Millennials ska ledas och hanteras. Ofta beskrivs vi som till exempel otåliga. Flera av mina vänner har upplevt att när de valt att byta arbetsplats efter ett antal år har de runtomkring dem som är i samma ålder sagt ”ja, du har ju verkligen varit kvar där ett tag, det var dags” medan eventuella föräldrar, äldre kollegor och vänner sagt ”men du började ju precis”. Ja, vad rätt de har, de som berättar hur vi är. Men, vad innebär denna otålighet då? Innebär det inte att vi millenials skapar en rörlighet? Arbetsgivare kan inte längre luta sig tillbaka på guldklockan. Tack och lov, säger jag! Arbetsgivare behöver istället lyssna till oss, kompetensförsörja oss och ge oss bättre villkor.

Och ännu häftigare: det är inte ens högre lön vi kräver! I Academic Works YPAI 2018* (Young Professional Attraction Index) värdesätts ”känslan av meningsfullhet” långt högre än ”möjlighet till bonus/högre lön” vid frågan ”vad motiverar dig allra mest till att göra det lilla extra?” Jag vet inte hur ni känner, men jag ser en grupp som hellre bidrar till att skapa en bättre värld än tar ett flyg till Thailand på vintersemestern. Det ska tilläggas att studien ändå visar att vi bryr oss om lönen (vilket jag också såklart tycker är viktigt efter minst tre års akademiska studier och därav utebliven tjänstepension, heltidsinkomst och eventuella lån), men vi väljer det inte alltid först.

Det är också spännande för samtidigt som vi är otåliga och ”bara ska vidare” är vi också en ”curlad generation”. Innebär inte curlad att vi väntar på att någon annan ska göra jobbet åt oss? Hade vi varit ”skadade” av vår curling hade vi väl haft en stor mängd missnöjda millennials som sitter kvar på sina arbetsplatser? Nej, vår otålighet är i detta fall drive. Det kanske sticker i ögonen, att vi både varit curlade men ändå lyckas växa och kliva uppåt.

I tidningen Chef och Ledarskap finns artikeln ”Att leda en curlad generation” – vi ”vill ha fria händer men kräver underhåll” och att ”vi behöver en chef med självkännedom och ledarintelligens”… men vänta nu, är inte det något som alla borde kunna vänta sig från en ledare?  Det beskrivs också att ”en av ledarutmaningarna blir att tänka ”vi tillsammans”. Generation Y är dessutom den som mest efterfrågar empati i ledarskapet.” Jag ser fortfarande inte problemet? Behandla oss som människor, jobba med sammanhållning och skapa ett syfte med din verksamhet så är det kirrat.

Gränsen mellan jobb och fritid

Vi har växt upp med en telefon i handen och är väl insatta i hur det är att vara ständigt tillgänglig. Därför vill vi också ha en gräns mellan jobb och fritid. Nu hittar jag ingen kritisk artikel kring just det på internet, men istället går jag erfarenhetsbaserat på de runtomkring mig: det finns en oförståelse för detta hos äldre ledare och attityden ”pallar du inte pressen här, kanske du inte passar för att vara här” härskar vidare. För mig blir det snarare: bara för att vi, generationen som förstår teknik (ursäkta att jag generaliserar er andra) också förstår skadan i att inte ha tydliga gränser.

En gång i SSR Direkt, vår arbetsrättsliga telefonlinje här, ringde en kvinna något år yngre än jag som kände att hennes chef ofta inkräktade på hennes fritid. Delvis för att de ofta var kraftigt underbemannade och hon ofta blev inbeordrad, delvis för att det ofta skulle planeras schema och liknande även under hennes fritid. Den här gången hade hennes chef ringt en lördag när hon verkligen inte kunde komma in, så hon hade helt enkelt inte svarat. Några minuter senare ringde hennes telefon från ett annat nummer, och då visade det sig vara chefen som tagit sin privata telefon för att kunna beordra in när vår medlem svarade. Jag förstår att det var kris och att chefen säkert var desperat, men det måste finnas en etisk gräns för vilka metoder en ledare tar till för att undkomma den anställdes behov av fritid. 

Vi levererar annat också

Jag är stolt över otåligheten, eller driven, vi har. För vad mer skapar denna Millennial-drive, förutom en rörlighet på arbetsmarknaden och bättre individuella villkor? Till exempel ser vi stjärna efter stjärna komma upp på start up-marknaden. Företag som jobbar för att digitalisera, förenkla vardagen och äntligen har med ett miljöperspektiv.

Vad händer? Jo, till exempel har företaget TipTapp byggt en plattform i form av en app där privatpersoner kan hämta andra privatpersoners återvinning i Stockholm. Det förbjuds nu av Stockholm Stad. Nu senast, även det i Stockholm, har Millennials i företaget Voi Technology tagit in elscootrar (ser ut som sparkcyklar) som du på ett enkelt sätt kan hyra för att snabbt ta dig genom stan.

I SvD: ”Ett tiotal har klagat på att de står i vägen på trottoaren så nu kanske de förbjuds”. Två saker: 1) är det bättre om vi kör bilar – platsmässigt och miljömässigt? 2) tror ni det är Millennials som klagat? Miljömedvetna och öppna för förändring som Millennials också är? Jag skulle gissa på nej. Vi orkar ta ett steg åt sidan för att en ”elscooter står i vägen” om det innebär att det är en färre person som tar bilen.

Perspektiv och vilja

I slutändan verkar det alltså handla om perspektiv och viljan att se styrkor eller svagheter. Självklart har vi, som alla generationer, svagheter. Det finns sannerligen två sidor av samma mynt här. Men ibland behövs ”det var bättre förr” ifrågasättas. Vi har turen att få njuta frukterna av de äldre generationernas arbete med till exempel jämlikhet och jämställdhet, schysta arbetsvillkor såsom semester och pension. Men samtidigt är det vi som kommer förvalta och utveckla det ni gett oss, på vårt sätt. Och till exempel röstar inte vi på Donald Trump och det är värt rätt mycket.

* En Young Professional är en student vid universitet eller högskola, eller någon som har en akademisk utbildning och som arbetat upp till fem år efter examen. Det finns således majoritet av just millennials i denna grupp. I studien var 13 763 personer med och det var 47 % kvinnor och 53 % män.