Hur förhindra framtida haverier?

Socialtjänstens inre förutsättningar måste samstämma med yttre krav.

Socialtjänsten hade varken utrett det enskilda hemmet eller Yara ordentligt. Dessutom var uppföljningen av Yara bristfällig. Man hade inte heller hanterat anmälningar från Yaras omgivning och från polisen på rätt sätt, visade IVO:s granskning.

Fall som Yara väcker känslor, ibland så outhärdliga att det blir svårt att bära dem inom sig. Media rapporterar om hot mot socialtjänsten i olika kommuner – hot som finns oavsett om det går snett eller inte.

Socialtjänstens arbete är komplicerat och det går sällan att peka ut en enskild faktor när något havererar. Men en gemensam nämnare i texterna i detta nummer är närvarons betydelse. Förmågan att skapa kontakter som blottar sanningen om hur saker och ting verkligen förhåller sig. Det handlar framför allt om personkontinuiteten och relationen med barnet. Det handlar också om en noggrann analys av familjehemsföräldrarnas verkliga förmåga att ta hand om ett barn. Lyhördheten inför biologiska föräldrar är inte heller oväsentlig.

I debattartikeln på sidan 71 lyfter till exempel socionomen och utövaren av Nya Kälvestenintervjun fram vikten av mentalisering. Som en del i utredningen ska intervjun visa om det blivande hemmet har ett reflekterande sinnelag och en känslomässig tillgänglighet. I reportaget på sidan 64 ger socialtjänsten exempel på nya samtalsgrupper för placerade barn och biologiska föräldrar. Syftet är terapeutiskt men ökar möjligheterna att upptäcka missförhållanden.

Parallellt med nya projekt får vi i samma reportage veta att ökad efterfrågan och brist på familjehem är ett stort problem för socialtjänsten. Kommuner har blivit beroende av privata aktörer, upplever ett minskat handlingsutrymme – och får allt svårare att hinna med utredning och uppföljning. Samtidigt har ansvaret att upptäcka missförhållanden skärpts. Socialtjänsten har idag svårt att leva upp till de krav som ställs.

Uppföljningsarbetet är ofta en specialiserad och relativt högprioriterad verksamhet i kommunerna, visar Marie Sallnäs och Stefan Wiklunds forskning på sidan 26 i Forskningssupplementet. Men precis som andra studier vittnar om ser författarna allvarliga hinder i socialtjänstens organisation i form av tidsbrist, organisationsförändringar och personalomsättningar.

Hur ska vi lyckas förhindra framtida haverier i social barnavård om yttre krav och myndighetens inre förutsättningar inte samstämmer?