Inte bara #metoo

Få har missat kampanjen #metoo där framförallt kvinnor träder fram och berättar om sexuella trakasserier, övergrepp och sexuella inviter som de har utsatts – och utsätts – för. Ofta av män, ofta av män med makt. Det som började med Hollywood och Weinstein (eller egentligen med Tarana Burke) kom att bli en världsomspännande hashtag, som satte mycket i rörelse.

Det går inte att blunda för det som kvinnor i min närhet beskriver. Det här är på riktigt och det kryper in på bara kroppen. Glöm krogen och dåliga bortförklaringar om alkohol. Många som skriver under #metoo refererar till en vanlig dag på jobbet och händelser i karriärstegen. Det inkluderar såväl kollegor som chefer. Sannolikt har kvinnor både på din och min arbetsplats drabbats. Därför är det i sammanhanget viktigt att poängtera arbetsgivarens ansvar för att sexuella trakasserier inte förekommer.

Trakasserier handlar inte om "avsikt"

Arbetsgivaren är skyldig att utreda om någon på arbetsplatsen upplever sig sexuellt trakasserad, och om utredningen visar att en anställd trakasserat en annan anställd ska arbetsgivaren vidta åtgärder, oavsett om det skedde avsiktligt eller inte. Både den som själv utsätts eller en kollega som ser det som händer kan anmäla. Skyldigheten att utreda och åtgärda är densamma, om trakasserierna bekräftas av den som utsätts. Händelser på jobbet är kanske lättare att identifiera – men det här gäller allt som arbetet omfattar, alltså även det som händer på julfesten och på tjänsteresan. Det ska råda nolltolerans på jobbet, vilket omfattar såväl anställda, som praktikanter och inhyrd personal.

Förövaren är oftast en man. Inte helt sällan sker dessa trakasserier inför andra män, och kvinnor, vilka inget säger. Osynliggörandet och tystnaden kan kännas som ett övergrepp i sig. Här har vi alla ett ansvar att säga ifrån. Det här får inte stanna vid en hashtag och en kampanj på nätet. Det här måste få riktiga konsekvenser för dem som faktiskt tar sig friheter och trakasserar. Samtidigt visar många av de som ändå ställs mot väggen på en häpnadsväckande brist på självinsikt.

Vi måste jobba förebyggande

Regeringen aviserade tidigare att man ska bjuda in parterna på arbetsmarknaden för en dialog om hur sexuella övergrepp och trakasserier kan förebyggas, något som Akademikerförbundet SSR välkomnar.

Det handlar primärt inte om att hänga ut enskilda, utan det handlar om att systematisk jobba förebyggande. Att faktiskt lyssna på de som utsatts, att gå till botten med de anklagelser som riktas mot förövarna. Arbetet med aktivt förebyggande åtgärder ligger i linje med den uppdatering som gjordes av Diskrimineringslagen nyligen och även föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, som inkluderar arbetet mot kränkande särbehandling. Verktygen finns och problembeskrivningen är solklar. Arbetsgivare, vad väntar ni på?