Internationella mansdagen – behövs den?

Den Internationella mansdagen infaller den 19 november varje år sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. I skenet av Metoo-debatten har dessa frågor lyfts på ett nytt sätt.

I stort sett varje år dyker frågan upp i debatten om det verkligen behövs en internationell mansdag och om den ger någon form av värde jämfört med den Internationella kvinnodagen. Svaret är att ja, det behövs en sådan för att uppmärksamma män som grupp och deras utmaningar och behov.

Stark och framgångsrik

Traditionella maskulinitetsnormer i samhället säger bland annat att en man skall vara stark, handlingskraftig och framgångsrik. Som man förväntas man prestera, konkurrera och jämföra sig med andra män. Ett sådant synsätt är hämmande när man talar om jämställdhet. Och det märks inte minst i arbetslivet.

Vi behöver uppmärksamma manliga bra förebilder. Män som delar lika på föräldraledigheten, män som tar ansvar för hem och familj, män som tar ett steg tillbaka från karriären och jobbar deltid för att familjepusslet ska gå ihop på bekostnad av sämre framtida pension. Män som värnar om jämställdheten, män som tar avstånd från ett patriarkaliskt samhälle… Jämställda, vanliga, bra män!

Så hur ser det egentligen ut med jämställdheten i Sverige? Enligt SCB:s rapport ”På tal om kvinnor och män” från 2016 och statistik från Försäkringskassan finns det fortfarande en hel del att göra.

Sett till hela arbetsmarknaden tjänar män mer än kvinnor. När alla löner är uppräknade till heltid tjänar kvinnor fortfarande bara 87 procent av mäns lön. Den största anledningen är att män och kvinnor finns i olika yrken och att mansdominerade yrken tenderar att betalas högre än kvinnodominerade yrken. Två år tidigare, det vill säga år 2014 hade kvinnor 86 procent av mäns lön. En liten, men dock en ökning.

När hänsyn även tas till att en färre andel män arbetar deltid, tar ut mindre föräldraledighet och vårdar sjuka barn i mindre grad än kvinnor blir skillnaden mellan kvinnors och mäns årsinkomster ännu högre. Kvinnor har 81 procent av mäns inkomst, att jämföra med 80 procent två tidigare.

Pensionsgapet gynnar män

Pensionssystemet gör inte skillnad på män och kvinnor. Ändå finns ett pensionsgap, som favoriserar männen. När arbetslivet är över kan män kvittera ut en högre pension. Kvinnor får i genomsnitt nöja sig med 67 procent av mäns pension. Ännu sämre än lönen, alltså. Även här har det på två år skett en förbättring med en ynka procent.

Orsaken till pensionsgapet är alltså inte pensionssystemet i sig, utan skillnader i lön mellan könen, liksom skillnader i hur föräldraledighet och deltidsarbete fördelas. För att komma tillrätta med pensionsgapet behöver därför både arbetsmarknaden och familjelivet bli mer jämställda. Ett sätt att utjämna de ekonomiska skillnaderna är att se till att den heltidsarbetande i ett förhållande – ofta mannen – sparar i den deltidsanställde partnerns namn. Eller varför inte rent av överlåta sin pensionsrätt?

Föräldraförsäkringen har funnits i över 40 år. Redan från början hade båda föräldrar rätt till lika många dagar med föräldrapenning med möjlighet att avstå dagar till varandra. 1974 tog papporna ut 0,5 procent av dagarna medan mammorna stod för 99,5 procent av alla dagarna. Papporna har idag ökat till att ta ut 25 procent av föräldrapenningdagarna, men mammorna står fortfarande för merparten av föräldraledigheten.

På maktpositioner, till exempel chefer i privat sektor, är inte könsfördelningen jämn, men samtidigt långt ifrån så ojämn som den är bland ordföranden i börsbolagens styrelser. Där är 95 procent män och 5 procent kvinnor. Ingen förbättring har skett jämfört med två år tidigare. I Sveriges riksdag däremot är könsfördelningen jämn.

Vi kan helt enkelt konstatera att det finns en hel del kvar att göra i kampen för ett jämställt samhälle och förhoppningsvis är den Internationella mansdagen en pusselbit på den långa vägen vi har kvar till mål.

#Metoo och nya normer

#Metoo inleddes med att kvinnor fyllde sociala medier med sina egna berättelser om sexuella övergrepp. Som ett resultat av det har män börjat höja sina röster och också de organisera sig i syfte att visa på detta oacceptabla beteende. Dessa män tar ansvar för att andra män utsätter kvinnor för övergrepp och har börjat prata med varandra om ämnen som tidigare inte diskuterats särskilt ofta män emellan. Dessa män blir positiva förebilder och oerhört viktiga för att slå hål på mansidealet utan att betraktas som omanliga.

Vad som nu håller på att hända är att män i allt större omfattning står emot traditionella maskulinitetsnormer utan att för den skull tappa i status. Denna utveckling är positiv för relationer överlag, för psykisk hälsa, för föräldraskap, för kvinnor och barn, och slutligen för samhället som helhet. När män tar ett större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet kan både män och kvinnors kompetens tillvaratas i större utsträckning på arbetsmarknaden. Män får även närmare relationer med sina barn. Här finns så många vinster att hämta in!

Kvinnor har alltid burit den tyngsta bördan för jämställdhetskampen. Nu är det dags för männen att kliva fram och ta ansvar. Hur kommer ni att bidra till att göra samhället mer jämställt för alla?