Kan högre utbildning och forskning finansieras smartare?

21 februari anordnade Akademikerförbundet SSR tillsammans med Sulf – Sveriges universitetslärare och forskare ett seminarium om hur morgondagens anslagssystem till högre utbildning och forskning borde se ut.

Karin Åmossa, medverkade i seminariet men utvecklar sina tankegångar här i Samhällsvetarpodden. Hon lyfter speciellt basanslagens låga andel av forskningsresurserna, det vill säga de resurser till forskning lärosätena får utan att ansöka.

– Idag är 43 procent av forskningsanslagen basanslag och resten externa medel som måste sökas. Det borde vara tvärtom, att 40 procent var externa medel och 60 procent basanslag, förklarar Karin Åmossa och fortsätter:

– Men då krävs många miljarder extra, om det inte bara ska ske genom omfördelning.

Urholkningen år från år

Tittar man bakåt ett antal år ser man hur anslagen till högre utbildning successivt har urholkats. Priser och löner har ökat i en betydligt snabbare takt än intäkterna. Till det kommer att staten förväntar sig ökad produktivitet i alla sina utgiftsområden, även inom högre utbildning.

– Produktivitetsavdraget på en till två procent per år är helt orimligt. Varför skulle det gå tio procent snabbare att lära ut Einsteins relativitetsteori idag än för fem – tio år sedan. Att förvänta sig att statlig verksamhet kan bli en till två procent effektivare varje år kanske fungerar inom andra statliga verksamheter, men det är helt orimligt inom högre utbildning, förklarar Karin Åmossa.

Den låga samhällsvetarpengen

För Akademikerförbundet SSR är den låga tilldelningen av resurser till samhällsvetenskap ett stort problem. När ett lärosäte får 52 000 per år för en samhällsvetare får det i stort sett det dubbla för naturvetare och teknologer och tio gånger mer för mediastudenter. Det minskar antalet lärarledda lektioner, kvaliteten på undervisningen och i förlängningen genomströmningen.

– Urholkningsmekanismerna slår hårdare mot de områden som har låg tilldelning som samhällsvetenskap och det lappas och lagas med kvalitetspengar som bara är tillfälliga. Det här är ett problem som måste lösas i ett nytt anslagssystem, säger Karin Åmossa.

På EU-nivå är samhällsvetenskap viktiga frågor – särskilt idag. Man är mycket rädd för en samhällsutveckling med populism och radikalisering.

– Det skulle förvåna mig om inte den diskussionen kommer in i regeringskansliet och i direktivtexten, förklarar Karin Åmossa.