Kommunerna måste rusta för framtida utmaningar

Kommunernas ekonomi verkar förvånansvärt stark, men snart blir situationen en annan. På några års sikt övergår förra årets stora flyktingvåg från att i huvudsak vara statens kostnadsansvar, till att bli kommunernas. Och det kräver satsningar redan nu.

De svenska kommunerna utgör en viktig pusselbit i den svenska välfärden. Kommunerna har hand om förskolan, ansvarar för att elever får en bra skolutbildning och utgör samhällets sista skyddsnät i form av socialtjänsten, bland mycket annat. Kommunerna är också en central aktör i mottagandet av asylsökande och nyanlända. Kommunernas ekonomi och deras möjligheter att uppfylla sina välfärdsuppdrag är därför något som angår oss alla.   

Den 28 april släppte Sveriges kommuner och landsting (SKL) sin halvårsvisa rapport om kommunernas ekonomiska utveckling. Vid en första anblick ser kommunernas ekonomiska situation relativt bra ut. Kommunernas resultat för 2015 uppgick till 12 miljarder kronor och bara 9 procent av kommunerna redovisade ett negativt resultat. Det kan verka förvånande, med tanke på det stora inflödet av asylsökanden under hösten och rapporter om kriser i olika kommunala verksamheter.

Den relativt starka ekonomin i kommunerna just nu förklaras främst av tre saker. Staten har stått för en stor del av kommunernas ökade kostnader för asylmottagning, genom riktade statsbidrag. Flyktingvågen har också, turligt nog, inträffat under en period med stark ekonomisk utveckling och stigande kommunala skatteintäkter. För det tredje har kommunerna också fått tillfälliga kostnadsförstärkningar, som till exempel. en stor återföring av medel från AFA försäkring på cirka 5 miljarder kronor 2015.

Ekonomiska utmaningar

Nästa år väntas kommunernas ekonomiska situation också bli förhållandevis gynnsam. Den svenska konjunkturen fortsätter uppåt, kommunernas skatteintäkter ökar och kommunerna får dessutom betydande resurstillskott av staten. Utmaningen i kommunerna i det kortare perspektivet är därför framför allt kopplad till kapacitet. Det handlar till exempel om att kunna få fram tillräckligt många boenden, förskole- och skolplatser och att klara av att rekrytera den personal som behövs, vilket på många håll redan är svårt.

Men blickar vi några år framåt i tiden blir det tydligt att kommunerna står inför flera ekonomiska utmaningar. En sådan är att förra årets stora flyktingvåg på några års sikt övergår från att i huvudsak vara statens kostnadsansvar, till att bli kommunernas. Det handlar till exempel om att kommunerna ska ordna svenskundervisning (SFI) och Komvux i stor skala. Men den kanske viktigaste faktorn handlar om i vilken utsträckning som den statliga integrations- och arbetsmarknadspolitiken lyckas få nyanlända i jobb. Om staten misslyckas med sitt uppdrag riskerar kommunerna bli sittande med nitlotten i form av ökade kostnader för försörjningsstöd och ökad belastning på socialtjänsten.  

De tio miljarder kronor extra per år som regeringen lovat att tillföra kommunerna permanent är naturligtvis ett mycket viktigt ekonomiskt tillskott. Men kommunalrådet Jimmy Jansson (S), som blev intervjuad i Dagens Nyheter (14/4 2016) om de extra resurserna sätter huvudet på spiken: ”Utmaningen framöver är den statliga arbetsmarknadspolitiken, hur vi får människor i arbete. Misslyckas vi med det så blir det försörjningsstöd. Då kommer 10 miljarder kronor att vara småpengar”. Att nyanlända kommer i jobb kommer alltså spela stor roll för kommunernas ekonomi framöver.

Omfattande utbildningssatsningar

Att människor fastnar i utanförskap är både dyrt och ett mänskligt slöseri. Ska nyanlända kunna komma i jobb och kunna fylla de många luckor som idag finns på arbetsmarknaden krävs omfattande utbildningsinsatser. Det handlar både om validering och komplettering av högskoleutbildningar och om kortare bristyrkesutbildningar. Att satsa på utbildning kommer leda till ökade kostnader i det korta perspektivet, inte minst för staten, men är en vinstaffär i ett längre perspektiv.  

En närliggande utmaning för kommunerna är den demografiska utvecklingen. Sverige befolkning väntas öka med omkring 600 000 personer bara under de kommande fyra åren. Andelen av befolkningen som är yngre respektive äldre beräknas samtidigt också stiga, vilket leder till ökade behov av kommunal service. Därför väntas antalet arbetade timmar under de kommande fyra åren behöva öka dubbelt så snabbt i kommunsektorn jämfört med i ekonomin i stort. Det är bara i byggsektorn som ökningen i arbetade timmar väntas bli lika snabb.

Det pekar på den boom inom kommunalt finansierade verksamheter som vi står inför. De ökade behoven i kombination med pensionsavgångar gör att kommunsektorn enligt SKL kommer behöva rekrytera över en halv miljon nya medarbetare fram till 2023. Utmaningarna är självfallet större för vissa kommuner än för andra, beroende på bland annat befolkningsstruktur och skatteunderlag, men kommer säkert märkas för de allra flesta kommuner. 

Just nu paras ökade kostnader i kommunerna med stigande skatteintäkter. Men mycket tyder på att lagom till att kommunernas kostnader drar iväg om några år så mattas svensk ekonomi av. Vi är just nu inne i en begynnande högkonjunktur, men sådana varar aldrig för evigt. Risken är därför stor att skatteintäkterna mattas av samtidigt som kostnadstrycket i kommunerna stiger.

Rusta i tid

Det finns olika sätt att hantera det, och förmodligen kommer en kombination att behövas. SKL menar att kommunalskatten kan behöva höjas kraftigt, med i snitt 1,8 kronor, för att täcka de ökade behoven. Och då har SKL ändå räknat med en genomsnittlig ekonomisk utveckling. Vid en ekonomisk nedgång blir finansieringsgapet långt större. Baksidan med höjda kommunalskatter är också att det blir mindre attraktivt att arbeta, och det är just fler arbetade timmar som kommunerna kommer behöva för att klara finansieringen av välfärden.

En annan väg för att få ihop ekonomin är att hitta effektiviseringar och besparingar. Det kan gå att göra, men det kommer förmodligen inte räcka som finansieringskälla så länge kvaliteten ska upprätthållas. En tredje finansieringskälla, som förmodligen kommer behövas, är ytterligare ekonomisk hjälp från staten för att kommunerna ska klara sina åtaganden.

Därför är det oroande att statsfinanserna redan nu, under rådande högkonjunktur, går med underskott. Risken är uppenbar att när svensk ekonomi vänder neråt har staten små säkerhetsmarginaler och underskotten blir stora. Det minskar utrymmet att stötta kommunerna och därmed värna den svenska välfärden i nästa lågkonjunktur.  

Migrationsverket har nyligen skrivit ner sina prognoser för hur många asylsökande som väntas komma till Sverige i år och framöver. Enligt SKL riskerar de lägre prognoserna, tvärtom mot vad man kan tro, att öka trycket på kommunernas ekonomier de närmsta åren. I kombination med att Migrationsverket fått mer resurser gör det att handläggningstiderna kan kortas. De asylsökandena blir då snabbare kommunernas ansvar. Det är naturligtvis bra att asylsökanden slipper år av väntan, men det innebär också att kommunerna måste förbereda sig på att nästa fas i mottagandet kan komma snabbare än man kanske tidigare trott. 

Vilka slutsatser bör de som styr i kommunerna dra av detta? Det ena är att passa på nu att till exempel rusta socialtjänsten för framtida utmaningar. Det finns inget som tyder på att det skulle bli lättare att göra det längre fram i tiden – snarare tvärt om. Kommunerna behöver också redan nu planera för de demografiska förändringar som väntar. En annan slutsats är att staten på lite längre sikt kan behöva skjuta till ytterligare medel än de som redan aviserats, för att kommunerna ska slippa dra ner på viktig verksamhet (eller försämra kvaliteten) eller höja skatten kraftigt. Staten måste se till att det finns utrymme för det när nästa kris kommer. Därför är det viktigt att staten på sikt tar på allvar att åtminstone ha en budget i balans över en konjunkturcykel.