Kön och etnicitet i äldreomsorgen

Bilden av den som utför äldreomsorg är att det är en vit kvinna. Samtidigt är många inom äldreomsorgen idag varken vita eller kvinnor. I äldreomsorgen har den äldre rätt till inflytande, delaktighet och självbestämmande. Samtidigt har personalen rätt att utföra sitt yrke utan att diskrimineras på grund av kön eller etnicitet. Hur kan chefer och personal hantera äldres önskemål om att få hjälp av personal av ett visst kön eller viss etnicitet?

Veckans gäst i Socialtjänstpodden är socionomen Palle Storm som nyligen disputerat med avhandlingen ”Betydelsen av kön och hudfärg i äldreboendets vardag under olika organisatoriska villkor”. Palle efterlyser en diskussion om hur långt äldres självbestämmande sträcker sig. Har man rätt att ställa krav på hudfärg och kön hos dem som ger en omsorg?

Han tror att det är möjligt att även inom äldreomsorgen se olikhet som en styrka. Det faktum att äldreomsorgen finns på en marknad gör att chefer kan lova potentiella kunder att verksamheten kan uppfylla deras önskemål trots att det går emot chefens etiska kompass, menar Palle Storm. I avhandlingen har han intervjuat personal om hur de uppfattar äldres önskemål om kön och etnicitet och när det gäller kön menar personalen att de förstår den äldre eftersom de själva skulle önska samma sak.

Diskriminerande kommentarer 

När det gäller etnicitet säger många han intervjuat att de inte bryr sig. Det tror dock Palle att många gör men att ta illa vid sig av något en äldre säger ses som en svaghet, att man inte klarar av sitt arbete. Med tanke på de ofta osäkra anställningsförhållandena i äldreomsorgen så lyfter personal inte diskriminerande kommentarer från äldre och anhöriga av rädsla för att ses som besvärliga.

I avhandlingen har Palle jämfört särskilda boenden i Sverige med motsvarigheten i Kanada. Han beskriver i podden hur den svenska bilden av att vi behöver mer män i äldreomsorgen med den kanadensiska att manliga anställda i äldreomsorgen mest är till problem. Den kanadensiska organisationen är väldigt styrd till scheman och ger inget handlingsutrymme för personalen. Det finns inget i organisationen som ger utrymme för att hantera att en äldre inte vill bli hjälpt av en viss personal. Därmed blir manliga anställda mest till problem för att de skapar merarbete för sina kvinnliga kollegor.

Han uppmanar chefer i äldreomsorgen att diskutera betydelsen av kön och etnicitet både med personalgruppen och att fråga den äldre som önskar en viss etnicitet eller kön hur det kommer sig. Idag får personalen i det tysta hantera äldre och anhörigas önskemål och kommentarer om kön och etnicitet. De når sällan ens upp till arbetsgruppens chef. Det krävs handlingsutrymme och flexibilitet för att både äldres och anställdas behov och intressen ska kunna mötas. Det behövs delaktighet, inflytande och självbestämmande både för de som vårdas och de som vårdar i äldreomsorgen.