Konsten att haverera en regeringsbildning på myter 

Vad hände egentligen mellan S, MP, C och L de sista vändorna i förhandlingsrummet? Om det finns det lite olika beskrivningar, men en sak är säker. In i det sista vägrade Centerpartiet att släppa sitt extrema krav att ta bort turordningsreglerna för alla företag med upp till 50 anställda. Det är ett krav som skulle göra att nästan hälften av de som arbetar i den privata sektorn skulle kunna bli godtyckligt sparkade. Vi pratar om ungefär 1,3 miljoner löntagare.  

Turordningsreglerna är dispositiva 

Turordningsreglerna är konstruerade så att en arbetsgivare med max tio anställda får undanta två personer från turordningen ”sist in först ut” vid arbetsbrist. Det bygger på att arbetsgivare och fack inte har kommit överens om något annat. För den här lagen är ju så kallat dispositiv. Om fack och arbetsgivare är överens om vem som ska sluta vid arbetsbrist kan man strunta i lagens turordningsregel ”sist in först ut”. Det händer väldigt ofta, eftersom fack och arbetsgivare ofta vill samma sak i sådana här situationer, nämligen det bästa för företaget och jobben.

Det här samspelet har vi haft på svensk arbetsmarknad i olika former sedan 1938, men det verkar ha gått Centerpartiet spårlöst förbi. Istället vill det partiet drämma till med en ändring av lagstiftningen rörande turordning som är så dramatisk att det ändrar hela maktförhållandet på arbetsmarknaden. Så för att motivera det för svensk arbetsmarknad extrema förslaget måste det föregås av spridningen av ett antal myter.  

Myt 1: ”Sverige har stelbent arbetsrätt” 

Den första myten de använder är att Sverige skulle ha en väldigt stelbent arbetsrätt för fast anställda och att vi därmed måste göra något åt den. För att bena i den frågan kan man gå till OECDsskala för att jämföra olika länders anställningstrygghet. Som tur är kom precis en rapport med de senaste sifforna. (länk ”GoodJobs for All in a ChangingWorld ofWork: The OECD Jobs Strategy”) De har bland annat gjort detta diagram för att jämföra ett antal västländer (figur 10.4 s. 210): 

Horisontellt visar skalan 1–5 hur stark anställningstryggheten är för fast anställda. Om Centerpartiets hypotes skulle stämma att vi har en väldigt strikt anställningstrygghet för tillsvidareanställda skulle Sverige alltså ligga väldigt långt ut till höger i diagrammet. Men det gör vi inte. Istället ligger vi ganska mycket mitt i (markerat som SWE). Bedömningen tar inte hänsyn till att Sverige har mycket låg trygghet för visstidsanställda.  

Myt 2: ”Fler osäkra jobb leder till fler trygga jobb” 

Nästa myt som bland andra Centerpartiet torgför är att vi behöver mer osäkra anställningar för att skapa fler trygga jobb. Det låter som att partiet här oroar sig för de medarbetare som fastnat i visstidsanställningar de aldrig kommer ur. Som fackliga bekymrar vi oss givetvis mycket för att det finns stora grupper som fastnar i timanställningar, springvik och att arbetsgivare staplar visstidsanställningar på varandra på ett orimligt sätt. Men, handen på hjärtat, det är ju varken Centerpartiet eller arbetsgivarorganisationerna som har kämpat mest för att få bort det. Där hörs ju snarare röster som Kommunal, LO och TCO mest. Dvs enbart fackliga organisationer. Slump? Nej, knappast! 

Visstid ska vara tillfälligt 

Från fackligt håll har vi en förståelse för att det finns situationer av arbetstoppar, tillfälliga vakanser och annat som motiverar att det finns visstidsanställda som till exempel säsongsanställda, projektanställda och vikariat. Till det finns även bemanningsföretag som har en viktig roll att spela. Men visstidsanställningar får inte användas i onödan och ska inte missbrukas. Målet måste vara att de ska vara en språngbräda in i tillsvidareanställningar. Hur uppnår man då det? Går det genom att ha väldigt stor andel visstidsanställda, dvs otrygga anställningar, eller relativt liten andel? 

Centerpartiets utgångspunkt är att en större andel osäkra anställningar ger en större övergång i fasta jobb. Saken är bara den att OECD i sin rapport visar på det rakt motsatta sambandet. Det finns istället en stark negativ korrelation mellan andel otrygga jobb och sannolikheten att ett sådant jobb övergår i fast jobb inom tre år. Det innebär att det är länder med låg andel otrygga jobb som har en hög sannolikhet att det faktiskt blir ett fast jobb i slutändan. 

Slutsatsen är tydlig. Det finns en stor anledning att ha måttligtmed tidsbegränsat anställda om man vill att de otrygga jobben ska vara en språngbräda till trygga jobb. 

Myt 3: ”Fler otrygga jobb får fler i arbete” 

Vill man gå mot en arbetsmarknad med större andel otrygga jobb där arbetsgivarna fritt och godtyckligt bestämmer vem som ska bli av med jobbet ska man sikta på länder som Grekland, Polen och Spanien. Men är det då så att fler otrygga jobb leder till att fler jobbar på totalen? Det sambandet verkar inte heller finnas. Sverige har idag EUshögsta sysselsättningsgrad med 82 procent av arbetskraften i sysselsättning, när nämnda länder ligger på 58, 71 och 65 procents sysselsättningsgrad. 

Tre myter som behöver dödas 

Så sammanfattningsvis för att döda några myter: 

• Vi har inte särskilt stelbent arbetsrätt för fastanställda
• Fler osäkra jobb leder inte till fler trygga jobb 
• Fler otrygga jobb ger inte fler i jobb totalt 

Avslutningsvis, kan vi konstatera att vi trots detta har problem på svensk arbetsmarknad som vi måste ta tag i. Det viktigaste är att personer som står långt ifrån arbetsmarknaden har svårt att få jobb. Kort sagt är arbetslösheten bland svenskfödda med gymnasieutbildning eller längre utbildning än så väldigt låg. Men hos individer med ”utsatt ställning”* är den mångdubbelt högre. Det är en tudelning på arbetsmarknaden som vi måste hitta bättre metoder för att ändra på. 

Men lösningen är inte att det ska bli lättare att sparka folk godtyckligt eller att fler ska ha otrygga jobb. Det har vi mycket empiri som motsäger. I det ljuset blir det väldigt underligt att Centerpartiet har havererat en regeringsbildning utifrån ett politiskt krav som bygger på myter.

Ursula Berge, samhällspolitisk chef

Simon Vinge, chefsekonom 

Källa: Good Jobs for All in a Changing World of Work: The OECD Jobs Strategy, OECD 2018, speciellt figur 10.4 s. 210. 

* Utsatt ställning” är ett begrepp som används för att beskriva arbetssökande i följande fyra kategorier; förgymnasialt utbildade, över 55 år, funktionsnedsatta eller utomeuropeiskt födda. Det är ett problematiskt uttryck, men används ändå frekvent.