Krisen inom socialtjänsten beror inte på ensamkommande barn

En ledarsida skriver idag att den akuta krisen inom socialtjänsten beror på ökat mottagande av ensamkommande barn. Det är en helt felaktig slutsats om en situation som försämrats under många år.

Den senaste tiden har flera ledarsidor uppmärksammat krisen inom socialtjänsten runt om i landet. Idag var det Göteborgs-Postens tur. Med korrekta fakta drar ledarskribenten Håkan Boström den helt felaktiga slutsatsen att det "självfallet kan behövas organisatoriska förändringar och resurstillskott till socialtjänsten. Men den akut överhängande frågan handlar om den mycket starka ökningen av ensamkommande ungdomar till landet".

Krisen inom socialtjänsten har vuxit fram under flera år genom besparingar, ökad statlig styrning, försämrade trygghetssystem, samt bristfällig organisation och styrning. Socialsekreterare och chefer har varken getts förutsättningar eller lön för det oerhört kvalificerade arbete som de är anställda för att utföra.

Akademikerförbundet SSR har gång på gång påtalat arbetsmiljöproblem, vad konsekvenserna blir av uteblivna lönesatsningar och vikten av att socialsekreterare får förutsättningar att utföra ett kvalitativt arbete. I juni förra året, efter det uppmärksammade mordet på den ensamkommande flickan Yara, krävde vi en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården och vi fick gehör hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Det är hög tid att den börjar realiseras.

Det akuta problemet för socialtjänsten idag är att socionomer inte vill vara anställda där. De arbetar där istället via bemanningsföretag med högre lön och bättre villkor eller väljer andra arbetsgivare. Med tillräcklig bemanning klarar socialtjänsten att det plötsligt är fler som behöver hjälp oavsett om det är ensamkommande barn, arbetslösa som behöver ekonomiskt bistånd eller personer som behöver behandling för sitt beroende. Det behövs satsningar på alla nivåer för att komma tillrätta med krisen inom socialtjänsten. Vägen till förändring går inte via att ställa barn och vuxna med behov av socialtjänstens stöd mot varandra.