Lärdomar från Syrien

Djungeltelegrafen gick i november 2013. Insikten om att Magnus Falkehed och Niclas Hammarström hade blivit kidnappade i Syrien lade sig som ett tungt täcke över hela julen. Chocken satt i tills deras ansikten dök upp på Aftonbladets webbtv. Först då, när vi verkligen såg att de var i livet, vågade många av oss känna efter.

När jag en tid senare fick ett glatt mail med ämnesraden ”Redo för nya tag!” av Magnus Falkehed, formades tanken om sommarnovellen. Vem kan förmedla nya dimensioner om vår existens om inte han?

Här i Sverige ser vi nu unga killar och tjejer som reser till Syrien för att ansluta sig till en terrororganisation. I reportaget på sidan 16 får vi veta att de tror att de får ett bättre liv där. Tyvärr är det ofta så, säger Magnus, att de hört att de kommer att tas emot som hjältar i Syrien. Men befolkningen där hyser tvärtom förakt för dem och de gärningar de begår i Allahs namn. Oftast beslagtar ungdomarnas värdar passen direkt – sedan sitter de fast. Den som inte begår hemskheter betraktas som förrädare.
– Tro mig: Väl inne i Syrien, i ett laglöst krig, så kan man inte bara lifta hem med första bästa bil. Överallt finns vägspärrar och män med vapen. Att försöka ta sig ut ur kriget blir lika farligt som att stanna kvar. Om de verkligen menar allvar med att vilja hjälpa Syriens befolkning så borde de börja med att stötta alla syriska flyktingar i Sverige.

Omhändertagandet är livsviktigt. Utblicksreportaget på sidan 44 visar att många syriska flyktingbarn i Turkiet har kastats från total otrygghet till ett liv på gatan.

I Syrien såg Magnus och Niclas hur förstörda människor blir av krig. Fyra år i ”ett helvete” utan skolgång och mänsklig värme. Bara dödshot, hunger och våld. Dag ut och dag in.
– Samtidigt har också vi ända in i ryggmärgen fått känna av tiden som går. Hur mycket lidande som finns i varje minut. Därför kan vi inte bara rycka på axlarna och slå oss till ro. Varje dag, varje minut som kriget kan kortas ned är värt alla ansträngningar i världen!

Magnus och Niclas gav sig iväg på en av de farligaste reportageresor man kan göra den där vintern 2013-2014. Säkerligen har vi alla lärt oss något av detta. Men det svåraste, säger Magnus, är att tvingas konstatera att hur farligt det än var så fanns det saker som inte hade gått att göra någon annanstans än just där på plats.
– För att förstå världen – för att verkligen förstå den – finns inga genvägar.