Låt bli turordningsreglerna

Vi har en väl fungerande arbetsmarknadsmodell, som Frankrikes president Macron nyligen kallade "a true source of inspiration." Trots det finns det nu en majoritet partier i Sveriges riksdag som vill riva upp turordningsreglerna i las ("sist in – först ut"), som är ett av fundamenten för modellen, med argumentet att de står i vägen för kompetens. Samtidigt svarar 8 av 10 chefer, som faktiskt vet hur det ser ut i företag och offentliga verksamheter, att lagstiftningen inte är något hinder vid uppsägning.

Däremot riskerar drastiska ingripanden att förstöra balansen mellan arbetsmarknadens parter. Om så sker kommer problem lösas genom strejker och lockouter i stället för att hanteras vid förhandlingsbordet. Kostsamma konflikter på arbetsmarknaden är vardag i många länder. Under perioden 2013–15 förlorade exempelvis Sverige i snitt en (1) arbetsdag per tusen medarbetare och år. Det ska jämföras med Storbritannien som förlorade 18 dagar eller Frankrike som förlorade hela 78 dagar i snitt under samma period. Strejker är förödande inte bara för de arbetsdagar som förloras, utan desto mer för att det förlamar samhället. Att inte kunna lita på att tåget går eller att butiken är öppen när den ska leder till stora samhällsekonomiska förluster. Det har vi blivit varse på vår egen hemmaplan, i den utdragna Göteborgskonflikten. Där var antalet strejkdagar mycket få, lockouten desto längre – men antalet förlorade arbetsdagar ändå måttligt. De samhällsekonomiska kostnaderna är dock sannolikt betydande.

En viktig komponent i den svenska modellen är den arbetsmarknadslagstiftning som möjliggör parternas arbete. Specifikt handlar det bland annat om turordningsreglerna i las. I praktiken handlar det om en förhandlingsordning. Reglerna gör helt enkelt att arbetsgivare och fackförbund måste sätta sig ned och prata med varandra för att lösa situationen. Vi vet att det leder till ökad trygghet för medarbetarna. Du har en part som kommer att företräda dig vid ett förhandlingsbord, i kontrast till alternativet, nämligen att chefens godtycke avgör. Vi vet dessutom att det är då de bästa lösningarna tas fram.

Att partsmodellen leder till goda lösningar på arbetsmarknadens problem ser vi om inte annat på dess utfall. Sysselsättningen är bland de högsta i världen, i synnerhet bland kvinnor och äldre. Inte heller arbetsgivarna verkar särskilt bekymrade, och Teknikföretagen, en av de största arbetsgivarorganisationerna, menar att "turordningsreglerna är inte problemet." Vi har även undersökt frågan inom Svensk chefsförening som är en del av Akademikerförbundet SSR och ansluter fler än 8 000 chefer. Bara två av tio av de svarande som sagt upp någon den senaste tiden hade upplevt lagstiftningen som något problem.

Vi ser också att om turordningsreglerna skulle vara så konfliktfyllda och problematiska, borde vi haft ett antal juridiska processer där frågan drivs. Så är inte fallet och detta är inte ett problem i praktiken varken för chefer eller medarbetare. Dessa frågor löser vi som parter i princip alltid ut långt tidigare.

Vi skriver detta med ett tydligt budskap till politiken. Sluta ingripa i det parterna kan bäst! Nu ligger det flera förslag om att ändra i turordningsreglerna på bordet. Det kan inte bli tydligare än när båda parterna, medarbetarna och cheferna säger emot. Turordningsreglerna är ett av benen i svenska modellen. Ta bort det och det kommer inte bara leda till mindre trygghet för de anställda – utan dessutom sämre utfall på arbetsmarknaden och fler strejker.