Låt inte vinstfrågan stå i vägen för reformer

Viktiga förändringar behöver göras för att säkra välfärden i Sverige. Risken är att striderna om vinstfrågan lamslår andra åtgärder som politikerna skulle kunna enas kring. Sveriges styrka har länge varit att kunna enas kring långsiktiga lösningar – och det behövs nu igen, skriver Heike Erkers och Simon Vinge, Akademikerförbundet SSR, i SvD.

Regeringen aviserade nyligen, tillsammans med Vänsterpartiet, att de kommer att lägga ett lagförslag med vinstbegränsning inom skola och omsorg på riksdagens bord under våren, samt utreda hur en vinstbegränsning på vårdområdet skulle kunna se ut. Oppositionen har varit mycket tydlig med att den kommer att rösta emot lagen oavsett hur vinsttaket ser ut.

Det är med andra ord ett faktum att oavsett vad man tycker om vinstbegränsning, så kommer någon vinstbegränsning aldrig att bli verklighet under denna mandatperiod. Därför är det centralt att vi fokuserar på de andra förbättringar av välfärden som faktiskt ändå går att genomföra innan valet.

Vår farhåga är dock att det upptrissade tonläget riskerar att överskugga dessa konstruktiva förslag. Det syns tydligt om man läser de remissvar som regeringen fått på den så kallade Välfärdsutredningen. Utredningen innehåller vinsttaket, men också en rad andra förslag som inte alls handlar om vinst, utan som berör exempelvis upphandling eller idéburna/ideella aktörer inom välfärden. Väldigt många av de organisationer som har svarat på remissen har dock enbart diskuterat vinsttaket – utan att ens nämna de andra förslagen.

Det har länge varit en styrka i svensk politik att kunna föra ideologisk debatt, men samtidigt ändå enas kring pragmatiska och långsiktiga lösningar. Utvecklingen verkar tyvärr gå mot ett mer amerikanskt klimat där det inte är möjligt att samsas kring någonting. Låt inte välfärden bli ytterligare ett exempel på detta. Inom välfärdssektorn är det särskilt viktigt att förslag är långsiktiga och brett förankrade vilket kräver konstruktiva och resonabla politiker. Elever i skolan, patienter inom vården eller äldre med omsorgsbehov får inte drabbas av politisk kortsiktighet och ogenomtänkta vallöften.

Vi ska också komma ihåg att Sverige har ett stort handlingsutrymme inom ramen för EU att utforma vår egen nationella välfärdssektor. Det är dags att utnyttja den friheten. EU-lagstiftningen står inte i vägen för att utforma de mest ändamålsenliga lösningarna i välfärdssektorn. Låt då inte heller politiskt skyttegravskrig kring ett förslag som aldrig kommer att bli av göra det.

Akademikerförbundet SSR är ett fackförbund som organiserar över 70 000 medlemmar, och som finns inom alla välfärdsområden. Vi har därmed en särskilt erfarenhet av vilka utmaningar den skattefinansierade välfärden står inför idag, och insikt i hur man kan lösa dem. Därför har vi identifierat ett antal förslag som går att genomföra.

En fråga där vi har stora förhoppningar är kring idéburen välfärd. Syftet med de reformer som genomfördes på 90-talet var just att denna sektor skulle kunna växa och skapa alternativ till den offentliga välfärden. Så blev inte fallet och den idéburna sektorns andel av offentlig välfärd har inte vuxit mycket alls. Därför är det hög tid att se hur vi kan justera politiken för att uppnå detta idag. Att skapa goda förutsättningar för ideella aktörer inom den offentligt finansierade välfärden borde vara någonting som många företrädare inom flera partier kan ställa sig bakom.

Likaså bör det finnas bred uppslutning kring att förbättra den offentliga upphandlingen. En stor del av vår offentliga välfärd är beroende av att detta verktyg fungerar väl. Idag är det dock så mycket regelkrångel i lagstiftningen, att den lättaste utvägen för våra upphandlande politiker ofta är att bara välja det billigaste anbudet. Att minska byråkratin, öka transparensen och komma tillrätta med alla överprövningar torde vara politiskt okontroversiellt. Slutligen är vi övertygade om att även hårdare kontroll av vem som äger och driver välfärdsverksamhet är en okontroversiell fråga över blockgränserna.

Rent konkret handlar dessa reformer bland annat om möjligheterna för kommuner att ha valfrihetssystem med bara ideella aktörer, om möjligheten att reservera kontrakt till icke vinstdrivande aktörer, samt att tillåta och underlätta för andra samverkansformer på kommunal nivå. Flera av dessa förslag tas upp i Välfärdsutredningen, men bör inte blandas ihop med vinstbegränsningsförslaget som föreslås i samma utredning.

På upphandlingssidan skulle det handla om att öka handlingsutrymmet för de politiker som upphandlar välfärdsverksamhet. Det skulle bland annat skulle göra det lättare för politiker att gynna små, lokala, aktörer eller förlänga upphandlingar som fungerar väl inom områden där kontinuitet är viktigt, så som äldreomsorgen. Här pågår flera utredningar. Vad gäller ägarprövning finns det ett i princip färdigt förslag som utretts under både denna och föregående mandatperiod.

Låt oss därför avsluta med att sammanfatta dessa tre områden. På samtliga går det att finna lösningar utifrån färdiga förslag eller pågående utredningar. Det är förslag som skulle gå att genomföra under mandatperioden och som skulle göra skillnad – oavsett vinsttakets vara eller icke vara:

Mer idéburen välfärd. Det finns många undersökningar, däribland forskarledda SOM-institutet som är kopplat till Göteborgs Universitet, som pekar på att de allra flesta medborgare vill ha någon form av valfrihet inom välfärden – men att samma personer också ser problem med vinstuttag. Att förbättra förutsättningarna för den idéburna välfärden är därmed det naturliga svaret. Det finns goda möjligheter för denna sektor att ta en större del av välfärden om den får bättre förutsättningar.
Utveckla den offentliga upphandlingen. I Sverige upphandlas välfärdstjänster för många miljarder, och det är för många kommuner det viktigaste verktyget för att driva offentlig verksamhet som inte sker i egen regi. Samtidigt upplever många att regelverket är dåligt anpassad för delar av den kommunala verksamheten. Därför måste Sverige ta tillvara det handlingsutrymme som EU tillåter för offentligfinansierad välfärd – men som vi idag inte utnyttjar.
Inför ägar- och ledningsprövning. Det är orimligt att det idag inte finns någon kontroll eller reglering av vem som får starta upp och driva exempelvis förskolor eller hemtjänstföretag. Det handlar inte bara om kontroll över vad skattepengarna går till. Det handlar än mer om att man som medborgare måste kunna lita på den som utför offentligfinansierad välfärd.

Med detta har vi stora förhoppningar att politikerna tar sitt förnuft till fånga, ser bortom den infekterade vinstdebatten och genomför konstruktiv politik som faktiskt skulle förbättra välfärden för väldigt många människor.

Heike Erkers

ordförande Akademikerförbundet SSR

Simon Vinge

chefsekonom Akademikerförbundet SSR