Lyssna på Lars Hultkrantz, Åsa Regnér!

Sociala investeringsfonder innebär att medel avsätts i särskilda fonder för att öronmärka förebyggande insatser i vetskap att det lönar sig. Kommunerna gör på olika sätt både vad gäller utformning och utvärdering av effekterna.

För att freda förebyggande verksamheter från ekonomiska besparingar krävs hållbara strukturer. Det gäller både på den politiska nivån och på verksamhetsnivå. En bra modell som syftar till att trygga förebyggande insatser är sociala investeringsfonder. Konceptet innebär att kommunerna avsätter medel i öronmärkta fonder för preventivt arbete i tron på att det ger ekonomiska och mänskliga vinster.

Kunskap och forskning saknas

Det finns en stor samstämmighet om värdet av förebyggande arbete och tidiga insatser bland barn och unga, men det saknas fortfarande kunskap och forskning om olika metoder och deras resultat. I förbundets Policy för socialt förebyggande arbete framhålls vikten av ett nära samarbete med forskning och FOU och att alla som arbetar med socialt förebygga arbete följer upp och utvärderar sitt arbete.

 Nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat ut vad det kostar att satsa på förebyggande arbete på barn och unga och vad det kostar att låta bli. Har man lyckats förhindra att en ung människa hamnar i kriminalitet och utanförskap har samhället sparat miljardbelopp.

Varför gör man det inte bara då? Ett av skälen är förstås att man inte ser effekterna förrän flera år senare. Ett annat är att de ekonomiska vinsterna av förebyggande arbete ofta syns i någon annans budget. När resurserna inte räcker till, barn far illa, och personalen går på knäna har vi alltför ofta sett det förebyggande arbetet dras in och personal omdirigeras till myndighetsutövning. Kortsiktigt och korkat, men fullt begripligt.

Ny modell

Vi har även exempel på kommuner som inrättat sociala investeringsfonder men som samtidigt dragit ner på socialtjänstens budget i andra änden!

 Norrköping och Umeå var de första kommunerna som införde sociala investeringsfonder. Professorn och nationalekonomen Lars Hultkrantz har analyserat erfarenheterna från dessa och har i två nya rapporter för SNS presenterat en modell för hur de bör utformas för att vara framgångsrika.

Lars Hultkrantz efterlyser ett nationellt samordnat system för att utvärdera effekterna och på vilket sätt de långsiktiga besparingarna av det förebyggande arbetet kan återföras till fonderna. Det är bara att instämma och hoppas regeringen och Socialstyrelsen tar till sig Lars Hultkrantz uppmaning!

Rapporterna ingår i SNS fleråriga projekt Investeringar i likvärdiga chanser.