Mål – att bli bäst i Europa på att ta emot asylsökande!

PSI delegation and UN Special raporteur on Migration

FN:s Generalförsamling hade migrationsfrågan högst på dagordningen vid årets möte. ” Vi lever på gränsen till helvetet” berättade Mohammed Badran från Syrien som en av Generalförsamlingens inbjudna talare under öppningsceremonin inför antagandet av New York deklarationen om migranter.

Det är inte särskilt kontroversiellt att påpeka att vare sig Sverige eller Europa befinner sig i ekonomisk kris med anledning av de flyktingar som lyckats ta sig till Europa. Däremot måste vi tala om en politisk kris där nationalistiska, främlingsfientliga och rasistiska krafter vinner stora framgångar. Till och med Sverige, som länge gärna tagit en ledande roll i kampen för mänskliga rättigheter och för människor på flykt, har tongångarna delvis svängt. I år, 2016, kommer vi inte att ta emot tillnärmelsevis lika många asylsökande som förra året. Tvärtom har de hårdare reglerna snabbt gett resultat och Sverige har kraftigt minskat sitt mottagande och vi kommer inte längre att finnas i toppen utan närmare botten på listan över europeiska länders mottagande av asylsökande.

En global kris

Men globalt pågår en kris. Aldrig har så många människor varit på flykt. UNHCR talar om 60 miljoner människor, Världsbanken 65 miljoner. Och det kommer att bli fler. Prognoser pekar på 200 miljoner till 2030. Klimatflyktingar är redan ett faktum. Många hävdar att det är torkan med påföljande matbrist som ledde fram till kriget i Syrien.

Människor lämnar sina hemländer av många olika skäl. Krig, naturkatastrofer, arbetslöshet är några, men drömmen om ett bättre liv förenar dem alla. För de flesta har beslutet att lämna varit nödvändigt och sällan ett fritt val. Många människor befinner sig på flykt i sitt eget land och den absoluta merparten av flyktingar från krig och konflikter finns i länder nära hemlandet. Flyktingar från krigets Syrien finns i grannländerna. Några av världens största flyktingläger finns på den afrikanska kontinenten. Det är världens fattiga länder som bär världens flyktingar. Det största lägret, Dadaab, ligger i Kenya.

FN:s Generalförsamling (UN GA)  och toppmöte om migration

Med det mycket allvarliga läge som världens flyktingar befinner sig i var det en viktig signal när FN:s generalförsamling genomförde en High Level Summit som följdes av ett toppmöte för stats- och regeringschefter på inbjudan av president Barack Obama. Syftet var att enas om en så kallad Global Compact för delat ansvar för världens flyktingar, och generalförsamlingen beslutade också om en mer human och samordnad hållning genom den deklaration som antogs, The New York Declaration for Migrants and Refugees.

Deklarationen kan bara vara en bra början, och en viktig sådan. Det är enkelt att peka på det som saknas men det är en tillräckligt bra början och det är nu som världens ledare måste visa att de verkligen menar allvar med att man tillsammans står bakom en mer human och samordnad hållning där ingen människa lämnas efter.

Den svenska regeringen, som ju redan har beslutat om att mer än dubbla antalet kvotflyktingar till 5 000 om året, var en av medarrangörerna till Obamas möte där bara länder som faktiskt tagit ett stort ansvar var välkomna. Ett viktigt möte och det är bra att öka antalet kvotflyktingar – men den stora gruppen flyktingar som kommer för att söka asyl har en viktig mänsklig rättighet. Och det är den rätten vi fortsatt måste värna: Varje människas rätt att söka asyl i ett annat land när hens liv är hotat.

PSI

Vår globala fackliga organisation, Public Services International (PSI), har migration som ett av sina viktiga fokusområden och hade också en liten delegation på plats vid generalförsamlingens möte som en del av de civilsamhällesorganisationer som inbjudits att delta. För oss fackliga har några punkter varit särskilt viktiga. Det är hoppfullt att så många ledare för världens länder slår fast att mänskliga rättigheter och folkrätten gäller alla människor, också migranter och flyktingar, att de har samma fundamentala fri- och rättigheter. Men vi ser också svagheter, och vi hade gärna sett att man kommit ännu längre. Det saknas konkreta åtaganden mellan länder för hur ansvaret ska delas. Det saknas bindande beslut om avskaffande av fångläger för flyktingar åtminstone för barn. Vi hade gärna sett att man kommit längre när det gäller säkra vägar och ökat skydd för migranter under de långa farliga flyktvägarna.

Om du vill läsa mer om PSI:s arbete kan du läsa UN High Level Summit och PSI at the UN High Level Summit. Du kan också läsa om PSI:s möte med statssekreterare Irene Wennemo och om ett möte med den amerikanska fackföreningen SEIU.

Men Sverige då?

Sverige kan vara bäst i Europa. Förra höstens mottagande visade det. Trots det mycket stora antal ankommande så fungerade mottagandet. Systemkollapsen uteblev trots de mycket stora påfrestningarna. Och det för att så många människor i hela mottagande-kedjan ställde upp och gjorde ett viktigt arbete. Jag tänker på dem som jobbar på Migrationsverket, inom Socialtjänsten, på Arbetsförmedlingen och i många, många civilsamhällesorganisationer.

Sverige sätter höga mål i många frågor. Det borde gälla också att välkomna asylsökande. Vi kan förstås bli bäst i Europa också när det gäller att ta emot asylsökande. Vi kan fortsätta att vara stolta och ta emot flest asylsökande per capita. Och vi kan fortsätta att försöka få andra europeiska länder att göra detsamma. Förutsatt att vi vill och är beredda att justera de områden där påfrestningarna varit störst.