Med snabbspår vinner alla

Utlandsutbildade samhällsvetare och socionomer sitter på välbehövd kompetens som svenska kollegor saknar. Snabbspår och valideringsår ska hjälpa dem in på arbetsmarknaden hoppas Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.

Av de nyanlända akademikerna är samhällsvetarna den största gruppen. Bland de utländska akademiker som redan finns på den svenska arbetsmarknaden är de också den mest felplacerade gruppen. Bara 21 procent av utrikes födda samhällsvetare jobbar inom ett yrke som överensstämmer med den utbildning de har. Det är ett slöseri med mänskliga resurser som både individer och samhälle förlorar på.

– Det här är personer som i allmänhet har längre utbildning än vad vi själva har, de har i allmänhet större språkkompetens än vad vi andra har och de har ofta en yrkeserfarenhet på över tio år från det land de kommer ifrån. De är mitt i arbetslivet och bara råkar byta land. Det är vår skyldighet att se till att de får sin erfarenhet och utbildning anpassad till svenska förhållanden, säger Ursula Berge.

I början av juni presenterade regeringen snabbspår för samhällsvetare och socionomer. Redan till hösten kan nyanlända akademiker med fullvärdig examen söka ettåriga kurser, som består av en termin teori och en termin yrkespraktik. Totalt rör det sig om 500 utbildningsplatser per år för samhällsvetare och 100 per år för socionomer.

Vilka lärosäten som ska stå värd för snabbspårens utbildningar är för närvarande under upphandling. Men klart är att kurserna kommer att hållas i Stockholm, Malmö, Göteborg samt en ännu ej bestämd ort i norra Sverige.

Och de utländska akademikerna behövs. Många av dem är utbildade och har arbetserfarenhet inom bristyrken. Men de sitter också på kompetenser som vi själva inte har, säger Ursula Berge.

– Merparten av alla som kommer just nu pratar arabiska och en del pratar farsi. De här språkkompetenserna behövs väldigt mycket bland annat på socialtjänsten, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och hos många andra andra arbetsgivare. Språkkompetens är helt centralt, men det gäller också för myndigheter, kommuner och landsting att förstå att de behöver det. Och dit har vi inte riktigt nått än, säger hon.

Snabbspåren är en en viktig åtgärd med tanke på de många människor som kommit till Sverige under kort tid. Men det är också viktigt att tänka framåt, tillägger Ursula Berge.

– När snabbspåren rullar måste vi ha en strategi för att även de som kom tidigare ska ha en chans att matcha sin utbildning mot arbetsmarknaden. Dina livschanser som invandrare ska inte hänga på när du råkar komma till Sverige, säger hon.

För dessa personer skulle ett så kallat valideringsår vara nästa steg, tillägger hon. Ett år då man skulle kunna plugga eller göra praktik för att kunna validera sin formella utbildning och reella kompetens utan att riskera att bli av med sitt uppehållstillstånd. Och med chansen att knyta nya kontakter inom det område man vill jobba inom.

"Strikt akademikerfientligt"

Men det finns stora utmaningar. Många akademiker med tillfälliga uppehållstillstånd har under åren tvingats ta okvalificerade jobb för att kunna få permanenta uppehållstillstånd (PUT) och därmed kunna ta hit sin familj. Och när dessa akademiker inte får möjligheten till att validera sin formella utbildning och reella kompetens blir de istället fast på okvalificerade arbeten som istället kunde gått till en person utan högskoleexamen. För varje år som går minskar möjligheten att kunna validera sin examen.

De tillfälliga uppehållstillstånden avskaffades 2013, men väntas återinföras inom en snar framtid. 

– Riksdagens beslut är strikt akademikerfientligt och helt i strid med snabbspåren. Arbetsförmedlingen får inte föreslå åtgärder som är längre än tidsramen för de tillfälliga uppehållstillstånden. Det premierar att man tar ett städjobb för 13 000 kronor i månaden istället för att validera sin utbildning, säger Ursula Berge.

Förbundet har begärt undantag för att snabbspåren ska jämställas med förvärvsarbete. Men än så länge återstår det att se var förslaget landar.

– Det gäller att makthavarna inser att det egentligen är lite av ett nollsummespel. Kan man frigöra akademiker från okvalificerad tjänster kan man fylla tjänster inom bristyrken och ge arbetslösa personer med a-kassa en chans till egen försörjning.