MI och elefanten i rummet

Medlingsinstitutet har en läxa att göra. Jämställdhetsperspektivet måste genomsyra myndighetens hela statistikarbete, inklusive analyserna.

I dagarna har Medlingsinstitutet, MI, kommit med sin årliga rapport om Löneskillnader mellan kvinnor och män. Intressant statistik som kan fungera som underlag i arbetet mot ojämställda löner. Siffrorna pekar på en positiv utveckling, som dock går att mäta i myrsteg, och slutsatsen är att den s.k. ovägda löneskillnaden mellan kvinnor och män var 13,2 procent år 2014. Alltså att kvinnor i genomsnitt tjänade 86,8 % av det män tjänade.

Men, när hänsyn sedan tas till skillnader i yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid reduceras löneskillnaden till 5,0 procent. Det är dessa fem procent, som kallas de ”oförklarliga”, som pekas ut som problem.  

Precis som JA-delegationen, som nyligen kom med sitt slutbetänkande, verkar Medlingsinstitutet inte se skogen för alla träd, eller, för att använda ett annat bildspråk, man ser inte elefanten i rummet; Kvinnor och kvinnodominerade yrken utsätts för värdediskriminering. Det är konsekvent, systematiskt, på hela arbetsmarknaden. Och om man tittar man närmare på några av de parametrar som MI räknar bort, eftersom de anses vara ”förklarade”, som yrke, sektor, utbildning och arbetstid, så är ju även dessa tydliga könsmarkörer!

Den systematiska, strukturella värdediskrimineringen av kvinnors arbete har historiska rötter. Rötter och värderingar som vi alla, mer eller mindre, är bärare av. Det är därför det är så viktigt med statistik och analyser som ”avslöjar” sådant som kanske inte syns på ytan.

Medlingsinstitutet har en läxa att göra. Jämställdhetsperspektivet måste genomsyra myndighetens hela statistikarbete, inklusive analyserna. Då blir det uppenbart att arbetet mot ojämställda löner inte bara handlar om de s.k. ”oförklarade” skillnaderna utan att uppdraget är bredare än så.

Den karta som MI presenterar för arbetsmarknadens parter visar bara en liten del av terrängen. Och om man orienterar efter en bristfällig karta är risken stor att kompassen pekar åt fel håll och i stället för att peka ut en riktning som tydligt för en närmare målet så går man runt i cirklar och upptäcker ganska snart att man i stort sett är tillbaka på ruta 1. Ett exempel på en sådan felnavigering är idéer om att lösningen på problemet skulle vara att förmå kvinnor söka sig till manligt dominerade utbildningar och yrken.

Det borde inte behöva sägas – men det är inte ok att diskriminera! Ojämställda löner är och förblir ett brott mot FN:s Kvinnokonvention. Vi skriver 2015 och vi borde faktiskt ha kommit mycket längre…